Betala för mat hos en kompis

Min 16 åriga son var hos sin kompis igår och stannade där rätt länge.
När kompisens föräldrar kom hem lagade de mat. Mamman sa till min son att om han vill äta middag där så måste ha betala lite för att ''Vi tycker att var och en äter hemma hos sig, om man inte är bjuden över på middag såklart. Vi vill inte att Oscar ska äta hos andra heller, utan vill att han äter hemma då annat känns väldigt ofint''.

Det här tänket förstår jag mig inte på. När jag var liten fick jag ALLTID äta middag hos mina kompisar. Det var inget snack om saken. När föräldrarna sa att maten var klar frågade dom om jag också ville äta och det ville jag nästan alltid. Och hos mina närmsta vänner frågade dom inte ens alltid, där var det självklart att jag liksom ingick i familjen. 

Nä, jag har då verkligen inte hört om något sånt här tidigare. Mycket lustigt, tycker även min pojke. Han betalade såklart inte för en bit lax och potatismos, han hade inte ens kontanter med sig. Eftersom att hans kompis bor långt bort ifrån oss åkte jag sen och hämtade honom. Det tar ett tag att köra dit och jag kunde inte hämta honom fören på kvällen, vilket resulterade i att han fick sitta i hungrig i princip en hel dag hos den där sjuka familjen. Först när vi var hemma igen, sent på kvällen, kunde han äta.

Hans kompis har varit hemma hos oss en gång tidigare, då var dock inte jag där. Dom har inte känt varandra så länge och har mest varit ute då dom setts så den här ''matregeln'' hans familj har, var ingenting vi visste om. Inte för att han hade betalat för det om hans visste om det, men då hade han kunnat stanna hemma och skitit i att åka hem till dom. Vill inte att han ska umgås med såna där snåljåpar. Fattigdom handlar det förresten inte om, då dom inte är fattiga utan medelinkomsttagare. 

När jag hämtade sonen tänkte jag gå in och fråga mamman hur i hela friden dom tänker, men jag gjorde inte det. Bör jag göra det? Och har ni hört om detta tidigare? För mig är det mycket mycket märkligt.

Kommer osökt(?) att tänka på när min dotter hade en kompis hemma hos oss på en helg. På helgen ibland så brukade jag och dottern äta en mkt lätt lunch och så tidig middag. Vi improviserade lite. När så vi vid, för oss, middagstid skulle äta så frågade vi om kompisen också ville ha mat och hon sa att hon skulle gå hem och fråga om hon fick (bodde jättenära). Döm om min förvåning när då mamman kommer sättande och nästan "attackerar" mig och frågar -Är det sen lunch eller tidig middag"? va? va? va? (typ Sverker ). Orka. Varför inte bara säga till sin unge att -"Nej vi ska äta senare"!