Våran pappa struntar i oss barn :(

Jag förstår inte. Har banken nekat att splitta lånet för att pappa har dålig ekonomi?
Din mamma har ju ingen anledning att ta hänsyn till sin exmans ekonomi när de inte ens har god kontakt. Sitter hon alltför djupt i träsket är kanske skuldsanering ett alternativ för henne.

Det enda du kan göra är att själv säga till pappa att du saknar honom och gärna vill ha kontakt. Om han inte drar sitt strå till stacken kan du inte göra något.
Dina åsikter om att dina föräldrar hade ett bra äktenskap etc har du rätt till men din pappa höll uppenbarligen inte med om det och det får du godta. Har du inte gjort det än mår du nog bra av att acceptera att åren dina föräldrar höll ihop är ett avslutat kapitel i deras liv.
Om din pappas nuvarande skriver dumheter på sociala medier är det väl enklast att inte läsa.

Vad gäller ekonomin får jag hålla med flera ovan. Ni är tre vuxna barn som lever på din mamma. Hon har inte råd med det. Har de studerande inte studielån? Ta det annars. Har ni inte rätt till det? Ut och jobba eller i värsta fall sök försörjningsstöd. Att få studietiden betald är ingen rättighet.  Att du alls ser dyra födelsedagspresenter etc som normala för en kvinna som inte får vardagsekonomin att gå runt är skrämmande. Kanske titta på några episoder av Lyxfällan?

Om du bara ville ha svar som strök dig medhårs kanske det var fel. Om du kan tänka dig att se nya perspektiv kan det vara nyttigt för dig.
Med studielån borde ni ha möjlighet att bidra ekonomiskt hemma. Somliga av oss har haft en familj att försörja när vi levt på det...

Här har vi väl lite av det som man reagerar på som utomstående men som TS själv inte ser. TS betraktar fortfarande sig och syskonen som barn i relation till föräldrarna, där övriga ser fem (nåja,artonåringen är väl på gränsen) vuxna individer med eget ansvar för det praktiska och ekonomiska i sina respektive liv. TS är därtill van vid att det ska fungera på ett visst sätt, där de "vuxna" tar ansvaret och pappan finns på nära håll. Nu ser det inte ut så längre och TS och syskonen har ännu inte anpassat sig till detta. Vill kanske inte göra det heller eftersom det vore att acceptera den ovälkomna förändringen...

Att flera svar tar upp det ekonomiska är för att en stor del av vad TS själv skriver är frustration över syskonens och mammans sämre ekonomi. Det ena utesluter inte det andra. TS är ledsen och känner sig sviken av pappan, fullt förståeligt. Samtidigt har skilsmässan satt mamman och indirekt de vuxna barnen, eftersom de inte är självförsörjande, i en sämre sits ekonomiskt än de hade innan. Det i sig kan vara en sorg; det är en hel livsstil som försvinner, inte bara en närvarande pappa.
Jag skulle nog säga att flera svar går ut på att skilja på de olika sakerna, där TS ser dem båda som en del av pappans svek.

TS beskriver hur man inte ställt om sin livsstil till den nya situationen. (TS tar tydligen bara ut bidragsdelen på lån? Man både får och förväntar sig dyra presenter och av mamma betalda firanden.). Jag ser inget fel i att man rekommenderar att TS och syskonen som vuxna tar ansvar för sin egen ekonomi och inser att mamman inte har ekonomin att vare sig försörja dem eller ge dem den extra guldkanten ekonomiskt. Mamman själv tycks inte se till sig själv vare sig i förhållande till de vuxna barnen eller sin exmake, hon accepterar t ex att betala det gemensamma lånet själv för att exet inte har råd(?). (Jag uppfattade att det var hon som avstått från att tvinga fram en delning av lånet men jag kan ha missuppfattat.)

På motsvarande sätt tycker jag att TS åtminstone kan överväga att ta ett delat ansvar för att träffas och inte ensidigt kräva att pappa ska komma "hem" för att träffas. Eller varför inte föreslå att man umgås mer via telefon/dator om det nu är så stora praktiska/ekonomiska problem med att träffas. Så har jag och min mamma gjort mycket med många timmars resväg emellan oss. Vill pappan inte det heller är han ju verkligen inte beredd att hålla kontakten, men här har det talats om att det inte funkar att umgås hos exet för pappan och hos nuvarande sambo för barnen.

(TS: Har din mamma begärt förlängt underhåll (eller förlängt underhållsstöd om pappan verkligen är medellös) för artonåringen om denn* läser på gymnasiet? I annat fall är det ju läget att göra. )

OK, men det är ju bra att veta att din pappa inte är "snål". Han är skuldsatt upp över skorstenarna. Kanske hade dålig ekonomi innan skilsmässan också fast han dolde det för er barn? Om han nu väljer att konsumera pengar han inte har är det givetvis tråkigt, vare sig det är på resor eller minderårigt styvbarn, men det är väl ändå bra att han inte skuldsätter sig mer på konsumtion till er?

Förmodligen handlar det om att besvikelsen över den dåliga kontakten med pappan projiceras på t ex uteblivna presenter, ja. Men inte bara det. TS har även skrivit om just den sämre ekonomin kopplat till skilsmässan. De gick miste om en närvarande pappa som inte är tillräckligt intresserad av kontakt för att gå emot irriterad partner/stå ut med att ha exet i närheten. Men de gick också från en materiell standard de var nöjda med till en de är missnöjda med. (Helt bortsett från om andra tycker de har orealistiska förväntningar på att försörjas som vuxna.) Den sämre ekonomin hade förmodligen varit frustrerande för dem även om pappan funnits kvar i familjen. Nu sammanfaller dessa förluster och blandas också ihop känslomässigt.
Jag tror det är bättre att i alla fall försöka hålla isär dem. Ekonomin kommer ju inte att bli bättre om pappan bättrar sig vad gäller kontakten. Pappan är gravt skuldsatt (och i motsats till TS tror jag problemen började före det nya förhållandet, folk byter inte ekonomiskt förhållningssätt så abrupt). Ett tänkbart drömscenario för syskonen, att föräldrarna hittade tillbaka till varandra, skulle inte heller innebära att man skulle kunna få samma materiella livsstil som tidigare, tvärtom innebära en ännu större ekonomisk risk för mamman.

Och givetvis är det inte OK att strunta i ett studentfirande för att man vill undvika att träffa sitt ex.

Bostadsbidrag förutsätter att de betalar hyra, vilket de inte gör. Om mamman tjänar för mycket för bostadsbidrag (lån är ju inte relevanta) är det iofs en god idé om barnen kan få det.
Försörjningsstöd förutsätter att personen står till arbetsmarknadens förfogan på heltid, och det är stor risk att de inte anses göra det om de pluggar, även om det bara är på deltid.