Hur ser ni på att man lever ett Bi förhållande gällande polygami.
Tror ni att det skulle fungera långsiktet.
Funderar och mycket tankar kom efter reportaget på kanal 5 igår outsider handlade just om en kvinna som lever med 2 män och har familj.
Personligen blev jag otroligt rörd av denna historia medan andra ansåg att detta va hemskt. Hur ser ni på saken?
Har inget emot det så länge ingen tar skada av det
Tror du att något förhållande skulle fungera långsiktigt?
I grunden spelar det inte så stor roll om det är ett hetero- eller bi-, mono- eller poly-förhållande, eller en blandning. Utan i alla typer av relationer så uppstår det problem.
Det är ju ingen brist på skilsmässor, eller förhållanden som bryts upp.
Skulle vilja säga att det finns för och nackdelar med allt, och polygami är inget undantag.
De två antagligen största nackdelarna med det är väl att;
1: Det inte är så socialt accepterat, vilket skulle kunna göra det svårt att få stöd och hjälp med sina relationsproblem.
2: Det involverar fler personer som måste komma överens. Något som är svårt redan på två, blir bara svårare ju fler man är.
Och även om det kan tyckas rätt stora nackdelar, så betyder inte det att det inte kan fungera långsiktigt ändå. Dessutom finns det ju fördelar också.
Man är fler som kan hjälpas åt, t.ex. om man är tre personer som bor tillsammans.
Tvärtom kan det ju bli extra mycket att göra om man har två separata "familjer" man ska sköta.
Ett vanligt problem i mono-förhållanden är ju otrohet. Som såklart kan bero på många olika saker, men en av dem kav vara att ma inte får tillräckligt med uppmärksamhet, eller bara inte tycker att det räcker med en partner.
För de personer som fungerar på det sättet, kanske polygami passar mycket bättre. Då de kan vara med flera personer samtidigt, utan att för den delen bedra någons tillit.
Men min ståndpunkt till allt vad relationer gäller är, att så länge alla är med på det, så ser jag inte varför någon utomstående ska blanda sig i.
Om folk får göra som de vill i dessa frågor så borde vi vara gladare, än om vi tvingas leva på ett sätt som vin inte trivs med.
Jag är polyamorös (polygami = månggifte vilket, tyvärr, är olagligt i Sverige. Vill inte verka dryg, men lite petig får en allt vara. Hehe)
Lever med sambo och katter, vår överenskommelse består väl till mest del av sådant som krävs för att vilket förhållande som helst fungerar.
Vi skall vara ärliga mot varandra, kommunicera med varandra.
Vi har även bestämt att vi ser varandra som "primära" partners; det innebär, i vårt fall, att vi bor ihop, på ett plan prioriterar varandra. (Låter nog lite illa, men tänk på att vi är sambos osv)
Samt att vi berättar om allt för varandra, kanske inte i detalj, men att hen berättar för mig att hen skall träffa någon är mer uppskattat än att hen bara skulle pinna iväg.
Vi får alltså lov att ingå andra relationer, sexuella, icke-sexuella, amorösa eller icke-amorösa.
Vi trivs bra med detta och känner många andra med olika variationer av polyamorösa förhållanden.
Så länge det handlar om fullständig ärlighet och öppenhet så är det ju bara att köra! (Och nej, jag menar inte att man därmed måste dela med sig av varenda intim detalj om man inte vill)
Jag är polyamorös och har så varit i ca fyra år nu. Ett tag hade jag två partners, just nu har jag en. Min partner har en till partner. Jag har dessutom en mycket nära manlig vän som jag bor ihop med för tillfället och vi är intima. Dock inte kära.
Jag och min partner pratar om allt. Vi vet om den andra träffar någon annan och kan prata öppet om allt. Jag är god vän med hans andra partner. 
På sätt o vis lever vi i polygami....tror jag. Har lesbiskt förh med en annan kvinna, vi är såå lyckliga o kära. Allt är liksom för bra för att vara sant. Ett hakvt år nu bakom oss o det blir bara bättre. MEN....hon har även sex med en man i sitt hemland ca 1ggn var femte vecka. Det har hon haft senaste 20åren o sa till mig fr början att han finns o förblir(?). Accepted, men desto mer kär jag blir desto mer stör det mig.....comments?
Det är nog ganska få som skulle fixa det.
Väldigt lätt att någon "hamnar utanför". Är man två och får problem måste man lösa det och prata ut om det - är man fler är risken stor att man bara skiter i den man har problem med och istället ägnar sig åt den andra parten. Risken är då stor att man helt enkelt inte bryr sig om den personen längre.
Inget för mig - men helt ok om nån vill ha det så.
Det är nog ganska få som skulle fixa det.
Väldigt lätt att någon "hamnar utanför". Är man två och får problem måste man lösa det och prata ut om det - är man fler är risken stor att man bara skiter i den man har problem med och istället ägnar sig åt den andra parten. Risken är då stor att man helt enkelt inte bryr sig om den personen längre.
Inget för mig - men helt ok om nån vill ha det så.