Sur för att jag inte vill ta mer ansvar.

Samma sits. Har börjat säga ifrån då jag tycker det blir för mycket med bonusbarnen. Sambon surar ofta och säger "du vill väl inte ens ha dom här!?"

Nog vill jag ha dom här, men jag vill inte ha ansvaret då de inte är mina barn! Under sambons veckor får han ta ansvar, inte jag! Visst kan jag hjälpa till men jag vill inte att det blir nån skyldighet. Som bonusmamma har man INGA rättigheter, då ska man inte heller ha några skyldigheter!

Vanligt folkvett jo, att se till att barnen mår bra, men man ska inte jobba ihjäl sig för nån annans barn!

Men säg att du bryr dig om honom och hans barn. Men att du inte är beredd att offra hur mycket som helst för dem.

Det finns ju gränser för vad man orkar med. Och det är högst individuellt var de gränserna går. Men att han måste respektera dina gränser på samma sätt som du respekterar hans.

Om det är så att du brottas med psykisk ohälsa så måste du satsa på dig själv. Kanske bara tillfälligt men kanske för resten av ditt liv om du är sårbar. Säg att du inte orkar och vill vara mer än en "lektant" i bonusets liv, i alla fall just nu.

Hur bryr han sig om det egna barnet då?

Det var en larvig och onödig kommentar. Men strunta i att försöka övertyga honom. Ignorera när han säger sådant. Du vet inom dig vad du känner för barnet och det räcker.

Hade jag jobbat natt hade jag absolut vägrat att ha ansvaret för lämning av barn på morgonen. Du behöver ju sova då.

Nej låt hans kommentarer glida av dig bara. Det är hans barn som han har med någon annan. Du ska gott sätta ditt eget välmående främst.

Ja, 95% av våra gräl börjar med att sambon påstår att jag inte tycker om hans barn. Taggarna utåt direkt jag säger att jag är trött och behöver få lite lugn och ro. Det betyder ju inte att jag är trött på hans barn, det betyder helt enkelt att jag är trött och behöver få en tyst stund. (Vilket är ganska omöjligt med 2 barn under 10 år.)

Jag tror att de flesta bioföräldrar snabbt tar illa upp om nya bonusföräldern ens verkar liite irriterad på barnen. De borde testa själv att bo med någon annans barn en tid så skulle de kanske inse att man inte har samma tålamod som de har med sitt eget barn.

Kommentarer som "du gillar inte mitt barn" och "du vill väl inte ens ha dem här" är manipulativa. Deras syfte är att orsaka skuldkänslor och på det sättet få den andra dit man vill. Fall inte för sånt.

"Sköter det mesta kring barnet". Bra snubbe. Fett bra pappa liksom som tar ansvar för sitt barn. Han ska ta allt ansvar. Inte du.Varför gör du det? Inte din uppgift.

Skulle min man ta sig rätten att säga en så nedlåtande sak om mig inför andra, skulle han inte vara min man särskilt länge till.

Hur går det ihop med din TS?

Jag har en bonusson och sa direkt från början att jag vägrar lämna på morgnarna, utom om maken är sjuk. Det har inte med min kärlek till bonus att göra utan för att jag inte är en morgonmänniska, jag är skitgrinig. Detta accepterades. Jag tar det ansvar jag vill för bonus och har ganska mycket ensamtid med bonus när maken jobbar. Helt ok! Men det ska alltid vara för att jag VILL inte för att jag måste. Till TS: Släng ut din dumma karl! Usch!

Men då är han ju ingen toppenfarsa.

Och pikarna mot dig kom redan innan du sagt ifrån?

Jag tycker du ska ifrågasätta honom där och då inför vännerna.

Fråga honom -Exakt VAD menar du med det?

Eftersom han troligen får svårt att motivera sitt uttalande på ett tillfredsställande sätt, så säger du att -Det var inget svar på min fråga och du kan fara åt helvete!!

Sen reser du dig upp och går därifrån.

Jag är rätt säker på att vännerna kommer att reagera och fråga honom vad han egentligen håller på med, efter du gått.

Det verkar som att din sambo är lite sjuk i huvudet. En frisk människa vräker inte ur sig såna här saker.

Hoppas att barnet inte är med när han säger sådant.

Låter som mitt ex... Vi hade hans barn på heltid, och jag älskade dem som mina egna!!! 

Jag jobbar skift och hade jag dagar när jag slutade tidigt så hämtade jag alltid dem så tidigt som gick! Jag hade tog ledigt och hade mig för att vara med dem på studiedagar och lov, använda mina dagar halvdagar så han slapp vabba mer än halva dagar samt var jag ledig så tog jag såklart hela dagarna. 

Erbjöd mig även att vabba...

Skötte även matlagning, städning, tvätt... så han kunde spendera så mycket som gick av sin tid med barnen. 

Detta trotts att jag har sjukdomar som gör att jag egentligen inte har ork till allt sånt.. 

Det som var problemet var om jag tex föreslog att vi skulle hitta på något en helg. Be hans föräldrar sitta barnvakt eller så... Ja då var jag hemsk och hatade hans barn!! Men att han sen glatt frågade sina föräldrar om att sitta barnvakt de helger jag jobbade så han hade tid att meka med bilen... ja det var ok....

Jag gjorde ALLT för hans barn och älskade dem så otroligt mycket... Men föreslog jag bio en kväll han och jag så var jag ond och hemsk... 

Bad jag om att jag skulle få en helg och vila, då han kunde ta barnen och åka iväg allihopa med hans föräldrar, då var jag också hemsk och ond och hatade hans barn...  

Tillslut orkade vi inte... det blev gräl hela tiden pga detta, jag bad om andrum men han vägrade förstå... Så det tog slut... Och då som hämnd sa han till barnen att jag inte ville träffa dem mer....... Trotts att han lovat mig att vi skulle få träffas då och då eftersom ju jag hade varit som deras mamma....