Sur för att jag inte vill ta mer ansvar.
Låter som mitt ex... Vi hade hans barn på heltid, och jag älskade dem som mina egna!!!
Jag jobbar skift och hade jag dagar när jag slutade tidigt så hämtade jag alltid dem så tidigt som gick! Jag hade tog ledigt och hade mig för att vara med dem på studiedagar och lov, använda mina dagar halvdagar så han slapp vabba mer än halva dagar samt var jag ledig så tog jag såklart hela dagarna.
Erbjöd mig även att vabba...
Skötte även matlagning, städning, tvätt... så han kunde spendera så mycket som gick av sin tid med barnen.
Detta trotts att jag har sjukdomar som gör att jag egentligen inte har ork till allt sånt..
Det som var problemet var om jag tex föreslog att vi skulle hitta på något en helg. Be hans föräldrar sitta barnvakt eller så... Ja då var jag hemsk och hatade hans barn!! Men att han sen glatt frågade sina föräldrar om att sitta barnvakt de helger jag jobbade så han hade tid att meka med bilen... ja det var ok....
Jag gjorde ALLT för hans barn och älskade dem så otroligt mycket... Men föreslog jag bio en kväll han och jag så var jag ond och hemsk...
Bad jag om att jag skulle få en helg och vila, då han kunde ta barnen och åka iväg allihopa med hans föräldrar, då var jag också hemsk och ond och hatade hans barn... 
Tillslut orkade vi inte... det blev gräl hela tiden pga detta, jag bad om andrum men han vägrade förstå... Så det tog slut... Och då som hämnd sa han till barnen att jag inte ville träffa dem mer....... Trotts att han lovat mig att vi skulle få träffas då och då eftersom ju jag hade varit som deras mamma....
För övrigt är han även en idiot som inte såg värdet i att ha en bonusmamma som dig till sina barn. Men han verkar ju skita i deras bästa ändå... *rys* Tur att du blev av med honom, för din skull. Hoppas han inte lyckas förstöra sina barn för mycket.