Inlägg från: Anonym (verkligen?) |Visa alla inlägg
  • Anonym (verkligen?)

    Känner mig dåligt behandlad av min chef

    Anställer man någon gör man det för att personen ska sköta ett jobb, och att man har en belastning på jobbet som annars inte hinns med. Din arbetsgivare är tvungen att betala sjuklön för dig de första 14 dagarna. Och den enda erfarenheten hon har av dig är att du faktiskt inte är där. Du är sjuk efter resa, du är sjuk efter en familjemedlems bortgång, du är inte på jobb därför att du ska skjutsa en syster till sjukhuset.

    Jag hade sagt upp dig.

  • Anonym (verkligen?)

    Ett nytt jobb och du prioriterar privatlivet gång på gång. Dra lärdom av detta.

  • Anonym (verkligen?)
    Colourfulrainbow skrev 2016-05-26 14:11:25 följande:
    Jag tänker gå emot strömmen här och säga att jag förstår att du känner dig illa behandlad. Måste vara fruktansvärt att förlora en familjemedlem och sedan jobbet. 

    Kan förstå varför du tog din syster till sjukhuset, om du har förlorat någon i din familj antar jag att även din syster gått iggenom samma förlust (antar att ni är helsyskon). 

    Beklagar sorgen TS. Du har rätt att stanna hemma och vara sjukskriven. Tycker du ska ta upp det här med facket, eller vad du nu är med i. Är du inte med i något kanske du kan få stöd någonannanstans. Kolla upp det! 

    Stå på dig, och förhoppningsvis löser det sig. 
    Har man varit anställd ett tag och sånt här händer så kan man prioritera privatlivet. Men inte när man är helt nyanställd.
  • Anonym (verkligen?)
    Anonym (CE) skrev 2016-05-26 14:29:29 följande:
    Att vara borta från jobbet om en anhörig gått bort är ganska vanligt. Och att jag tog min syster till sjukhuset var ju för hon behövde akut vård. 
    Ett par dagar ja. Men inte i två veckor. Man kan vara ledsen på jobbet också. och sörja. Syrran hade kunnat ta taxi, sjukresa eller ambulans. Man prioriterar jobbet. Du började 2 maj - hur många dagar har du varit på jobbet? Chefen begriper säkert att du är ledsen. Och att du blev sjuk efter resan. Men hon ser också din prioriteringsordning - privatlivet går före jobbet. Och så får det inte vara om det inte är verklig kris.

    Personligen fick jag cancer 2011. Jag jobbade till dagen före första cellgiftsbehandlingen. Trots att jag var skräckslagen. På fritiden grät jag för det mesta. Eller var apatisk. Men på jobbet var jag professionell.

    Det handlar om prioritering TS.
  • Anonym (verkligen?)
    Anonym (CE) skrev 2016-05-26 14:45:00 följande:
    Alla sörjer ju olika. Och sen är det ju upp till läkarn vad han/hon bestämmer hur länge man ska vara sjukskriven. 
    Det var DU som valde att stanna hemma. Du bad om ett läkarintyg. Du fick ett. Om du inte bad om det och fick det ändå så kunde du ändå valt att gå till jobb.

    Om man får ett vikariat på sex månader så har du en fot inne i företaget. Om det är så att du visste att du inte skulle få förlängning efter det så är det ändå lättare att söka jobb när man HAR ett jobb. Tyvärr så schabblade du till det. Och tyvärr får du nog skylla dig själv. Vi vill ha pålitiligt folk i våra företag, och ser man hur du prioriterar så är du inte pålitlig. Sorry. Sjuk kan man bli, och det är alltid lika retfullt när man börjar nytt jobb. Men det är inte något man kan göra något åt. Men att välja att stanna hemma efter ett dödsfall i två veckor.... Jag är jätteledsen för din skull att du förlorat en nära anhörig. Men så länge det inte var ditt barn så anser jag inte att man stannar hemma som du gjorde.
  • Anonym (verkligen?)
    Anonym (CE) skrev 2016-05-26 14:58:44 följande:
    Ja, det var jag som valde att stanna hemma. nej men okej, men vi tänker helt olika när det gäller en nära anhörigs bortgång. 
    Alltså, hade du jobbat där nåt år eller två så kan man unna sig att sörja hemma. Men det kan man inte när man är sprillans ny på jobb. Och du hade kanske klarat dig ifrån en uppsägning om det bara varit detta. Men du var dessutom sjuk i början och sen valde du att skjutsa syrran till sjukhus och sitta där med henne. Det var nog det sista som stjälpte dig.
  • Anonym (verkligen?)

    Du skriver i ditt första inlägg:

    Jag ringde min chef idag och sa att jag är sjukskriven fram tills söndag och är åter nästa vecka. Men hon började prata om att det är tråkigt att jag har varit borta (vilket jag förstår) och det har blivit svårt på jobbet (vilket jag också förstår) men sen kommer hon och säger att hon tyckte det var orimligt att jag tog min syster till akuten? Jag hann aldrig berätta VARFÖR jag tog henne dit utan hon fortsatte säga att det var orimligt och orimligt att jag varit borta så mycket? Jag har ju haft en anledning och det känns inte som att chefen bryr sig ett dugg. Om man sörjer någon gör alla det olika. Vissa vill jobba, andra vill helst vara hemma osv. Och för att jag enbart hade ett vikariat på 6mån blev jag tyvärr av med det nu. Vilket enligt mig känns väldigt konstigt. Enligt mig känns det som att hon tycker det är orimligt att jag har sörjt. Är det okej av en chef att göra detta?

    Ja, det är okej av en chef att göra detta.

    Det handlar inte om att VILJA jobba eller VILJA vara hemma och sörja. Det handlar om prioriteringar, om vad man BÖR göra. Du prioriterade uppåt väggarna.

    Det spelar ingen roll VARFÖR du skjutsade henne. Hon hade kunnat åka ambulans. Eller taxi. Och du hade inte behövt stanna hos henne.

    Hur många dagar har du jobbat? Och hur många dagar har företaget varit tvungen att betala ut din sjuklön? Du har kostat dom massor och du har inte ens presterat nåt på jobbet under de 3,5 vecka du varit anställd.

Svar på tråden Känner mig dåligt behandlad av min chef