Lunginflammation - dödsångest. :-(

Tack snälla för era svar, det ger mig lugn att veta att det finns andra som känt såhär. 
Bägge era berättelser är riktigt otäcka, jämfört med er är ju detta ingenting!

Vad skönt att det gick bra för dig, Anonym (tufft), Under de fem veckorna, visste du att du hade lunginflammation? Hade du nån behandling? Eller var det först då på vårcentralen det visade sig? Fy du måste ha varit helt färdig

Jesper f, det är skrämmande vad ett litet skrubbsår kan ställa till med. Det är nog inte många som vet hur allvarligt sådant kan vara. Jag hoppas innerligt att du snart kan börja "komma igen" och hittar din ork på nytt. Vilken tur att din sambo agerade så bra där på morgonen!

Återigen, jag är så tacksam att få ta del av era erfarenheter, det är ensamt att gå med en sånhär känsla hemma och ingen annan riktigt förstår vilken mardröm kroppen befinner sig i. Nu hoppas jag på att vi alla får vara friska och slippa slemmiga lungor, elaka staffar och liknande.

Usch... ja, att ha en massa guck i lungorna ger en väldigt lätt känslan av att ens dagar är räknade Hade du feber under denna tid? Visst går det en massa mindre roliga tankar genom skallen när man ligger där och varken vet in eller ut? 
Blev du lättad när du fick veta vad det berodde på?

Igår när jag fick veta att sänkan hade skvallrat om en infektion blev jag såå lättad. Och glad att få kåvepenin att ta med mig hem. 
Men, dum som jag är så är jag ändå orolig.. varför inte stetoskopet hörde några biljud från mina lungor, då vet de ju inte säkert att det är lungorna på mig som är inflammerade? Kan inflammationen sitta nån annanstans och isåfall vart? Sånt tänker jag på nu, i min lilla sjuka del av världen. Tycker jag är allmänt flummigare idag, snubblar på ord och väljer fel ord när jag t. ex pratar i telefon. Halvt bortkopplad från den riktiga världen. Samtidigt som jag oroar mig för vår stugsemester om sex veckor.. helt knäppa funderingar. 
Oroar mig över att åka på blodförgiftning. Oroar mig att smitta lilleman som bara är 2 år. Oroar mig att det är svininfluensan jag har som jag aldrig vaccinerade mig mot.. ologiskt och helgalet snurrar det i min hjärna...

Jag är en bättre uska när det gäller att ta hand om och råda andra än mig själv och mina barn... haha... då är jag hönset nummer 1 och blir helt nollställd... 
Ja Cocillana är grymt bra mot rethosta, räddare i mången nöd"
Slemhosta, fy sjutton så drygt det är. Har hittat några bra knep som funkar hyfsat, och det är varmt honungsvatten alternativt vatten med bikarbonat. 
Maken är rena helgonet, han verkligen tar tag i allt med lillkille och mat och hem nu. Helt underbart! Nu ser han lite hur det är för mig i min vardag liksom. 

Mja.. jag är nojjig som person, det är nog så jag snubblat in på blodförgiftning.. "råkade" läsa om att lunginflammation kan sprida sig till blodet. Jag är stendum som glupar i mig alltför mycket fakta på nätet. Borde ha förbud mot dessa sidor alternativt att jag blir satt i handfängsel...

Ja nu ska jag ta och dricka lite vatten och vila till ett miljonte avsnitt av Hawaii five-o. 

Tackar FL för goa användare som ger bra stöd och även en spark därbak på mig, nu får jag skärpa mig och vara glad att snart vara på banan igen

Tack och kram tillbaka

Kände mig plötsligt överpigg igårkväll och var uppe på benen hela kvällen och långt efter de andra lagt sig, men ajabaja, det var nog lite väl modigt. Fick svinont i vänsterdelen av dessa bravader. Tar det absolut lugnare idag. Märker att penicillinet förmodligen får en massa gegga att släppa, för det fullkomligt sprutar upp en massa mindre mysigt. Hinner inte göra annat än hosta och spotta. 
Lämnade själv mini på dagis imorse och det gick väl okej, körde som en pensionär, förmodligen till morgontrafikanternas förtret men men, var andfådd som en blåsbälg när vi kom fram och ligger nu och hostar som om jag tävlade i världsmästerskapen. Nä, en sak är helt säker: vilken ny tacksamhet man får över det vardagliga i livet när man varit riktigt riktigt dålig! :)

Ok detta får bli sista inlägget, vill bara skriva av mig efter denna eländespärs
Först av allt tack till er som peppat med era inlägg och påmint mig om att jag inte var döende. Känner mig löjlig nu i efterhand men gudars det var ju riktigt hemskt!

Kåvepeninkuren är klar imorgon. Upptäckte att jag var darrig och svettig i några dagar, läste sedan att penicillinet kan göra en väldans illamående och att man t. om kan kräkas av den, vilket nästan jag gjorde. 
Nu går det bättre om jag ser till att få i mig yoghurt i samband med tabletterna. 
Känner att hjärnan är tillbaka på normal funktionsnivå, det enda som sitter i efter sjukan än nu en envis slemhosta och noll kondition och ork. 
Hade 52 i CRP i måndags så det är ju klart på väg åt rätt håll. Sjukskriven denna veckan ut och kan säga att jag lääääängtar tillbaka till jobbet igen. 

Funderar över om det kan vara svinis jag åkte på och som gav lunginflammation. Jag var en av de som inte vaccinerade mig 2009 när det var som mest upphaussat, hade kanske tänkt om ifall jag vetat hur det kunde gå. 

Läste att årets influensa var extra tuff och ja, det kan jag ju skriva under på, jag som aldrig annars är sjuk. 

Nej, nu skiner solen och livet är tillbaka. Ha en underbar sommar allihop och må ni få vara friska