Känner avundsjuka. :/
Många utgår helt felaktigt från att alla andra har haft det så enkelt.
När jag möter nya människor så tror dom lätt att jag glidit genom livet på en räkmacka. Ingenting kan vara mer fel. Idag har jag ett fantastiskt liv men jag har också kämpat stenhårt.
Jag hade en uppväxt och ungdomstid full av mobbing, alkoholism, ätstörningar, ångest, sorg osv. Idag har jag en fin familj, god ekonomi, bra boende, fint jobb och ett exemplariskt äktenskap.
Jag tycker inte att du ska tro att andra har/har haft det enklare än dig. Det kanske bara ser ut som det. Någon som har ett väldigt bra liv idag kanske har kämpat genom saker som är 100 gånger värre än det du gått igenom. Du har inte en aning. Många, inklusive jag själv, pratar inte om sin uppväxt i negativ mening även om den varit hård. Istället fokuserar man på dom fina bitarna och låter dom definiera ens uppväxt.
Det är lätt hänt att skylla alla sina misstag på tidigare motgångar. Ex. "jag klarar inte av relationer, det är mammas fel för hon älskade mig aldrig." " Jag kan inte slutföra en utbildning. Det är pappas fel för han berömde mig aldrig" osv. Det är en väldig kick när man kommit vidare och inser att allt annat kvittar. Man har själv makten att göra egna, goda val och ta egna beslut. Att man inte kan skylla sina dåliga beslut på någon eller något annat. Man har makten över sitt egna liv.
Kanske så blir du mindre avundsjuk och mer inspirerad om du tittar på människorna i din omgivning och inser att några av dom haft det lika svårt, eller svårare, än dig. Dom har bara lyckats gå vidare och släppa bitterhet och offermentalitet.