Irritation över bonus existens
Anonym (!) skrev 2016-05-30 06:03:52 följande:
Hoppas din sambo lämnar dig för du är inte frisk
Inlägg från: sextiotalist
|
-
TS är visst frisk, läs brummas svar och 6-åringar kan vara pest och pina även för föräldrarna. En väninna skojade om att nästa 6-åring skickar hon iväg och hämtar tillbaks när han fyller 8.
-
Inte alls. Det är inte sjukt att inte komma överens med alla. Kan du peka ut det sjuka i TS beteende.Anonym (!) skrev 2016-05-30 06:13:36 följande:
Har barn själv som varit i den åldern men det är hur hon tänker jag tycker är sjukt
Jag personligen hade aldrig stått ut med en annan sexåring än min egen. Barn i pluralis håller jag mig borta ifrån. -
Jag är glad att sonen levde med sina föräldrar under denna tid. Jag hade haft full förståelse om en hypotetisk bonusmamma till sonenhade känt sig som ts. För sonen var inte lätt att ha att göra med när han var 6 år.BioBonus skrev 2016-05-30 08:09:03 följande:
Det är för att du kanske inte kan sätta dig in i hur det är att leva med någon annans sexåring? Det är precis som Brumma skriver väldigt stor skillnad med vad man står ut med och accepterar när det gäller ens egna barn, jämfört med andras.
Jag är glad att min man inte behövde leva med min yngste när han var sex år. Jag är inte säker på att vårt förhållande hade pallat det, för helt ärligt var det tufft nog för oss föräldrar att hantera den tiden. Och då hade vi ändå den villkorslösa kärleken i grunden.
-
TS, men erfarenhet av att leva med en man med två barn sedan tidigare. Att själv har en son som var väldigt jobbigt under 6-års-tiden.
Om du hade varit min sons hypotetiska mamma, så hade jag inte klandrat dig. Däremot hade jag muttrat en del över pappan, som inte styrde upp det, för en sak är säkert, jag hade inte gillat att min son betedde sig så att andra skulle lida av hans sex-årstrots. Det är något vi föräldrar ska hantera och inte slängas över på andra.
-
Kan det vara så att han har en problematik i bakgrunden som gör att han inte fixar det sociala?Anonym (Kännsintebra) skrev 2016-05-30 08:26:29 följande:Det är liksom inte riktigt trots, det är hemskt att säga det men tror det är hans personlighet jag inte gillar. Eller vet inte svårt att sätta fingret på vad det är exakt. Han är högljud, kan inte leka ensam utan ska vara på en hela tiden mest på pappan då, han är tramsig och kör med andra vuxna (mig har han respekt för dock), kan inte fokusera på att sitta och pyssla eller göra något seriöst, är som en minivuxen ibland som ska lägga sig i allt. Han är bara störig som en skitunge typ.
Då är det föräldrarnas förbannade skyldighet att hjälpa honom. Det du beskriver kan ge problem i skolan.
Det fanns en i sonens klass som hade ett vidrigt bordsskick. Sonen fixade inte att sitta i närheten av honom. Han förlorade aptiten direkt. Den killen, visade sig, hade ADHD (nu var det inte det dåliga bordsskicket som var det största problemet, det var självklart annat också)