Varför så känsligt med ex?
Jag är av precis den åsikten som du skriver. Jag ogillar att det pratas om exet, jag vill inte ha saker som påminner om henne, vill inte att de ska hänga eller vara vänner. Det stör mig. Inte nog med att man måste vara med deras barn, ska man även behöva förpesta sin tillvaro med att höra om ett gammalt ex hela tiden? Jag är av åsikten att hans ex inte ska ha något med mitt liv att göra. Så allt som handlar om henne ska bort. Det är inte vansinne, det är helt naturligt. Vem vill leva sitt liv i någon annans fotspår?
usch vad bitter och osäker du verkar....
När jag hade bonusbarn så jobbade jag aktivt för att föräldrarna skulle ha en fungerande relation för barnens och min skull, Mitt sista ex så gick det inte eftersom mamman inte var helt ok (vi snackar missbruksproblematik så barnen var aldrig hos hennes typ)
Men mitt ex innan dess arbetade jag fram att de blev vänner, jag bjöd in mamman på fika, och tyckte gott och väl att vi kunde fira deras gemensamma barn tillsammans eftersom det var trevligare och bättre för barnet! När jag kom in i bilden kommunicerade de genom en bok.... Men när det tog slut så var varje överlämning fridfull och skedde över en fika med vuxna människor som kunde vara trevliga mot varandra!!! Och barnet blev sååååå mycket lugnare och tryggare av det!!!
När det tog slut mellan mig och mitt ex så var det med henne jag höll kontakten faktiskt och genom henne får jag träffa mitt gamla bonus då och då 
Väldigt skönt att ha en bra relation med biomamman om du frågar mig!!!
Idiotiskt att som du försöka ignorera hennes existens!