Bekräftelsebehov som förälder

Jag lägger ofta ut bilder på barnen, oss själva och det vi pysslar med. Framförallt gör jag det för att deras mor- och farföräldrar och andra släktingar (och vissa intresserade vänner) skall kunna se det, utan att behöva skicka en massa mail med bildfiler som ändå inte får plats...

Om man inte vill kolla på mina bilder är det också fine och det är ju bara att avprenumerera mina uppdateringar...

Det är inte för att alla ska säga att barnen är söta.

Det är förstås en helt godtagbar förklaring.

Jag har inga som helst problem med att titta på bilderna, jag gillar till och med bilderna och slänger emellanåt någon kommentar om att barnet är sött.

För den sakens skull innebär det inte att jag tycker att det är helt okej att lägga ut större delen av sitt barns uppväxt på sociala medier.

Det är en ganska stor skillnad på att lägga ut flera bilder om dagen och någon bild då och då vid speciella tillfällen.

Klart det handlar om uppmärksamhet. 
Tänk när den generationen växer upp sen och inser vad deras föräldrar höll på med :)

Hmmm... Skulle inte säga att jag lägger upp sååå mycket isåfall. Kanske en bild var tredje eller fjärde vecka. Vissa månader ingenting. Skulle också tycka det var överdrivet att lägga upp massor varje vecka eller dag!

Jag har inte facebook men instagram. Och där lägger jag upp min vardag och sånt jag gör som jag alltid gjort. Skillnaden mot för förr e att jag har barn nu och henne är jag med 24/7, därav blir d mkt barnbilder :)

Fast jag har en tjej på min fb som bara lägger upp bilder på temat att hon har världens sötaste barn, finaste man, lyckligaste liv osv. Helt patetiskt faktiskt att läsa för det känns som ett så sjukt behov av att skryta. Det roliga/sorgliga i det hela är att hon lägger upp bilder tex på dottern 7 år och skriver till "är inte det här världens vackraste barn" eller "hur kan man vara så här vacker" och alla som ser bilder tänker att ja inte är just det barnet särskilt vackert i alla fall, har inte föräldrarna någon "självinsikt"...

Ja det brukar vara så. :D oftast ett barn bara en mamma ser som vacker, jag e säkert en av dom för min unge e baske mig sötast ;)

Av 150 vänner har jag 1-2 av denna typ. Varför bry sig om dessa. Plockar dock bord "vänner" som visat sig ha rasistiska eller liknade åsikter. De med sina ungar har jag gärna kvar kul att följa om de blir för mycket "skryt" så tittar jag på nästa inlägg. Dock är den jag stör mig mest på varken rasistisk eller skrytig. Bara störig men jag gillar henne ändå.

Mina vänner är så vänliga att de har grupper för sådant (det kan vara barnbarn, föl, valpar, barn och så berättar dom att gruppen finns så får man själv välja)