styvmamma tråden

Ja, det finns MASSOR av oss. Tyvärr är det svårt att diskutera vardagsproblem eftersom biomammor och andra vanligen kartar in och börjar gapa om att man visste vad man gav sig in på osv.
Som bonusmamma FÅR du inte (för vissa) ha problem med bonusbarnen! Om man sen ställer samma fråga, men skriver att det är sitt eget barn, ja då får man en massa uppmuntranden och stöttande ord

Dubbelmoral till tusen.
Dessutom, skriver man att man tar ansvar och gör allt som föräldrarna gör heter det att man försöker ta mammans roll Du kan inte göra rätt helt enkelt, men jag är gärna med och ger råd om jag kan och tar emot råd om jag behöver. 

Tack och lov är 'min' biomamma mycket glad att jag finns även om vi inte är bästa vänner och även om jag tycker hon har väldigt knepiga idéer och krav emellanåt. Men jag har valt att ignorera om inte min man ber om råd/min åsikt.

Dock, skulle min man blir arg på mig om jag klagade på hans barn, när det är berättigat, då skulle jag bli galen på min man! Han ogillar dock barnets ljudnivå mer än jag så just där är det sällan problem. Vi kan bli oense om annat dock

Det är så himla jobbigt emellanåt, att inte veta vilken roll man ska ta för att det ska bli bäst för alla. Eller iaf för så många som möjligt. Vi har ju inte varannan v för att bons bor för långt bort för det, så helgerna vi har bonus blir inte naturliga eller vad jag ska säga... Det blir stelt och konstigt. Trots fem års boende ihop. Men jag måste säga att det mest beror på min man. Han ogillar mamman så mycket att han inte vill prata med henne mer än om det nödvändiga om barnet och hon vill gärna ringa om allt möjligt emellanåt.

Sen så har min man så jävla dåligt tålamod så det fungerar bäst om jag tar föräldraansvaret, men det känner jag inte alltid för faktiskt. Och då får jag dåligt samvete. Tar jag ansvaret fast jag eg inte vill, ja då blir jag irriterad på maken. Hur jag än vänder mig har jag arslet bak.

Måste bara flika in att biomammor tar plats om de kan, om pappan tillåter det...

Viss plats måste de så klart få ta, saker som har betydelse för umgänget måste ju avhandlas, om barnet tex blir bjudet på kalas när det är pappans umgänge (skriver här pappan eftersom det hittills bara är mammor här ) eller ska ta medicin etc.

Men såna saker som att en 8-åring äter en banan... Det är bara löjligt och enkom för att mamman inte har nåt att göra, vill störa eller något annat galet

Min biomamma kunde också ringa för sånt förut, men de gick på samarbetssamtal hos familjeenheten eller vad det kallas. hos soc och de sa till henne att hon måste sluta med sånt. det händer än idag att hon kan ringa om skitsaker, men väldigt sällan. Hon ringer mest när min man är på jobbet så jag slipper de flesta samtalen

Min man berättar sånt som påverkar mig, frågar alltid om ändringar i umgänge och så, så han involverar mig. Men jag önskar att han kunde säga ifrån mer till henne, inte bara gå med på allt som hon vill bara för att få slippa tjafs och för att få lägga på så fort som möjligt. Det blir ju jobbigt för henne med om han sen struntar i det. Kommer inte på nåt bra ex just nu, men om hon tex vill ändra umgänget så säger han alltid, jag ska kolla eller vi får se fast han eg redan vet att han inte vill/kan ändra.
Hon nöjer sig inte med det nämligen utan ska alltid argumentera, tala om att hon ställer upp för honom (hon fick ha en helg extra när hans arbete krävde helgjobb och hon inte ville byta helg, jag kunde inte ha bonus den gången jag heller) och tala om (läs skrika) att han är värdelös som förälder osv.

Men det blir ju knappast bättre av att han inte säger rakt ut att han inte kan/vill. Jag har nu försökt få honom att istället säga direkt att vi byter aldrig helger (utom om det blir nåt akut alltså) så slipper han frågor om det. Vet dock inte om han verkligen har gjort det.

Håller med den/de ovan som skrivit om hur jobbigt det är att inte kunna bestämma helt själv utan att man måste anpassa sig till barnets andra förälder. TROTS att jag där har det ganska bra iom att vi 'bara' har helger. Men även här känner jag att det är min mans 'fel' som inte orkar/vill säga ifrån och starta ett tjafs.

Den karln skulle jag lämna direkt. För det första ska barnen vara skrivna där de har sin huvudsakliga dygnsvila, vilket ju är hos er om jag förstår det rätt. För det andra, har han inte fattat din sambo att han är lika mycket förälder som hon? För det tredje, om du ändå vill satsa på den här mannen så råder jag dig till att ni gemensamt bestämmer ett förhållningssätt, skriv upp alla gånger barnen kommer tidigare till er osv. KRÄV att han slutar betala underhåll till henne, det går ju till henne om hon inte har barnen så mycket samt att han vägrar betala barnens dyra aktiviteter om han (ni om ni har gemensam ekonomi, hoppas inte!) inte får vara med och bestämma.

Inte en chans. Som Brumma har skrivit så är det andra instanser, inte exet, som går in och stöttar om en har dålig ekonomi. Här är det förvisso exet eftersom han är feg.
Och på sitt sätt väljer mamman framför sin nya kvinna och sina barn, för TÄNK vad mycket roligt de kan göra hos pappa för de 4196 kr extra de får i månaden om pappan kräver halva barnbidragen och slutar betala underhåll.

Soc kan inte kräva att pappan betalar underhåll eftersom de har barnen lika mycket, eller eg har pappan MER så om någon ska ha underhåll är det han.Ja just det! Det tänkte jag inte på, tur att du gjorde det

Fast just den HÄR tråden är till för oss styvmammor De styvmammor som inte har en jobbig bonusmamma/situation att förhålla sig till skriver ju knappast här eller hur?  Jag tror dessutom att många av oss är biomammor OCKSÅ och att en del av oss har bonusmammor till våra barn.

Vill du belysa biomammans sida så kan du starta en egen tråd om det tex.  Jag tror inte någon styvmamma inte förstår att det finns bra biomammor också.

Fast de ska väl ta hänsyn till att hans kostnader har ökat nu när han har fler barn? Har ni kollat upp det noga?

Min vän fick mindre i underhåll när exet skaffade fler barn. Nu var de inte osams förvisso, men de hade underhållssumman bestämd av tingsrätten och när pappan fick fler barn med sin nya så fick de räkna om.

Ok, ja men då är det i sin ordning då, för de räknar med att du lägger lika mycket på ert barn.

Och ert barn är ju mindre än hans tidigare och kostar alltså mindre.

Fast stl på hus väljer ni. Har ni inte råd får barnen dela rum, ni betalar underhåll, alltså torde ni ha dem på helgumgänge?  Ni valde sämre inkomst för dig när ni valde att skaffa barn osv. Kolla med er hemförsäkring, kanske har ni viss rätt till advokatkostnader där och kan få till en ändring.

Jag VET att det är drygt. Jag vägrade gemensam ekonomi med min man för att han gav mamman pengar närhelst hon ringde och ville ha. (Utöver underhållet alltså)
Min man insåg själv ganska snart att det är ohållbart om han vill göra något själv också någon gång, med mig eller med barnet.