Varit bonusmamma i ca femton år. Kan väl säga att det gått upp o ner :idag skulle jag aldrig bli tillsammans med en man med hemmaboende barn. Inte pga barnet utan pga att det alltid finns en tredje (eller tom fjärde om mamman har ny partner) person som det skall tas hänsyn till och som gör att det inte går att planera livet :/ Även i de perioder som samarbetet fungerat riktigt bra är just den biten något jag inte alls kan tänka mig igen.
Får man flika in som biomamma här? Ni är ett par stycken som skrivit hur jobbigt det är att hela tiden ha en tredje eller tom fjärde person att ta hänsyn till. Vilket jag kan förstå! Men tänker ni någon gång omvänt att biomammorna får motsvarande som de kanske inte ens valt? En ny person som det hela tiden ska tas hänsyn till. Och kanske till och med den personens ex.
Är själv biomamma som förväntas vara "sist" i bestämmandekedjan. Mitt ex nya bestämmer först med mitt ex, sen bestämmer de med hennes ex och sist kommer "samarbetet" med mig.
Hos oss är det tvärtom. Hon kommer hit med dom tidigare än avtalat, hämtar dom senare och ber mig att ta dom extra dagar om sambon jobbar(på hennes veckor!). Förra året bokade hon en resa och lämnade barnen åt mig en vecka, på vår barnfria vecka. ..Utan att ens fråga mig om jag kunde ha dom..hade då en baby på ca 3 månader så skulle verkligen inte ha velat ha dom här. Hon gör allt för att slippa ha barnen själv, ändå betalar vi fullt underhåll. Har dom vv.
Hon bokar in dyra aktiviteter som vi måste betala för, hittar jag något billigare alternativ duger det inte. Allt för att sabotera!
Synd om barnen för jag blir ju fortare irriterad på dem också när det inte fungerar med mamman, eller då hon tvingar dom på mig då vi ska ha ledigt och jag har andra planer.
Men förstår att det är väldigt jobbigt om det är andra vägen också!
För att sambon inte vågar säga emot henne. Hon är skyldig sambon över 20000 kr, han har nån gång sagt att han drar bort det av underhållet. Då hotar hon med soc och han vågar inte annat än att betala. De har inget avtal alls om undehållet, och hon säger att om han går och fixar något sådant så ser hon till att han aldrig mer får träffa barnen. Han tror på allt hon säger!
Men om hon knappt orkar med barnen på sina egna veckor så är det ju löjligt att tro på nåt sånt, då vi ändå har dom mer än vad hon har. Dessutom har barnens farmor dem 2 kvällar varje vecka då mamman ska ha dom. (Dagtid är de på förskola!)
Troligen går vartenda öre till barnen eftersom hon inte kan dra av något för skulden!
Så du har koll på hennes ekonomi alltså? Jag missade det och tänker att hon kanske lever långt under existensminimum!
Det där stämmer inte. Om man lever under existensminimum och har rätt till underhållsstöd för barnen så är det det första soc kommer kräva innan de ger ett öre. Naturligtvis! Varför skulle kommunen betala för barnen det den andre föräldern ska skjuta till?
Inte en chans. Som Brumma har skrivit så är det andra instanser, inte exet, som går in och stöttar om en har dålig ekonomi. Här är det förvisso exet eftersom han är feg.
Och på sitt sätt väljer mamman framför sin nya kvinna och sina barn, för TÄNK vad mycket roligt de kan göra hos pappa för de 4196 kr extra de får i månaden om pappan kräver halva barnbidragen och slutar betala underhåll.
Det är inte så längre. Om föräldrarna har väldigt olika inkomstnivå så kan det bli så att den ena får skjuta till till den andra. Det är ju egentligen rätt logiskt.
Och vad gäller barnbidraget så ska det vara ett utjämnande bidrag. Jag tycker det är bra att den förälder som oftast har sämst ekonomi efter en skilsmässa (nästan alltid mamman) får en extra hjälp. Det är ju inget man blir rik på, eller hur?
Angående ekonomin tycker jag att ni måste ta hänsyn till vad de hade för en överenskommelse från början.
För oss var det tex så att jag alltid jobbade deltid och tog mycket större ansvar för barn och hem medan han gjorde karriär. Sen blev det skilsmässa (hans beslut helt och hållet) och barnen varannan vecka. Ingen av oss betalar underhåll till den andra, men eftersom han tjänar bra mycket mer än jag kom vi överens om att han betalar en mycket större del av barnens utgifter än vad jag gör. Detta var vi båda helt införstådda med och inget jag tvingade honom till.
Om nu en ny kvinna kom och skulle bestämma att han måste sluta med det, ja då skulle jag nog bli väldigt arg. Bara som en tanke från andra sidan...