Ni som lever med en partner som ljuger upprepat. Vad ljuger de om?

Aldrig så extremt som för dig.min tjej ljuger om att hon inte röker.. (tröttsamt)  fast hon gör det helt uppenbart.. förstår inte riktigt varför, när jag anser att det är tråkigt. men inget jag har med att göra eller störs av de luktar lite gott tom..
sen ljuger vi alla nog om små saker då o då :)

Jag ljuger om småsaker för att jag lärt mig att göra det och att "försköna" verkligheten. Min mamma är likadan. Tex så när svärmor kommer på besök kan hon säga att "Nej men den här maten ska vi äta imorgon, jag förbereder den nu" för att svärmor ska tycka att hon är duktig och inte dåliga för att vi äter sent på kvällen (maten var egentligen vår middag). Man säger "Jag är där strax" när man egentligen inte gått hemifrån än. Jag försöker sluta med dessa smålögner men det är svårt, kommer så automatiskt!

Han ljuger om det mesta..

Tex. Han ska till grannstaden till sina kompisar över helgen . Jag frågar "är det fest där?"

Han svarar nej. Men efter lite lirkande kommer det fram att det visst är fest. Jag har ingen aning om varför han ljuger om det. Han får väl festa bäst han vill..Han är för sjutton vuxen. Han vet om min inställning men ändå är det samma lögner varenda gång, vilket gör att jag antar att han har något att dölja.

Han säger "ja jag vill ha barn med dig, helst nyss." Men varenda månad så gör han allt för att jag ska bli så lite sugen på sex som möjligt när det börjar närma sig ägglossning...

Han kan ljuga om att han ringt viktiga samtal, men bevisat många gånger så har han inte det..

Han kan till och med ljuga om att han gått ut med soporna fast soporna står kvar i hallen. Då har han minsann gått ut med andra sopor (som inte någonsin existerat) och "inte sett dom i hallen"..

Min kille ljuger också om allt. Värst är när han tar upp nåt ämne han alltid ljuger om och jag äntligen får ett slutgiltigt "sant" svar och går då och tror att DET HÄR är verkligen det som är sant. Nån vecka senare tar han upp ämnet igen och berättar då nån helt annan version.

Irriterande är att han alltid ska försköna saker och skryta in absurdum. Litet axplock på saker han påstår:

- Han får gratis proteinpulver i gymaffären för att han en gång i tiden sponsrades av producenten. Han har aldrig sponsrat av nån, han har aldrig ens varit vältränad.

- Han tränade boxning på elitnivå när han var yngre. I själva verket tog han boxningslektioner i en termin på gymnasiet och slutade snabbt.

- Hans familj äger allt i hela världen verkar det som, hans farbror är ägare av världens största mataffärskedja, han är bästa vän med samtliga ägare till alla nattklubbar, restauranger, barer, klädaffärer etc i stan vi bor i, hans pappa (som jobbar som undersköterska i hemtjänsten) äger bilföretag värda miljarder kronor osv osv

- Hans cykel är importerad från Tyskland och kostade 30 000, den fick flygas in till Sverige särskilt för honom. Det är en helt vanlig damcykel av svenskt märke för dryga tusenlappen på Biltema.

- Allt han äger är suuuuperdyrt, t.ex. alla klockor han har är värda minst 100 000 kr styck, men när jag kollat upp märket på nätet har de varit värda några hundringar. Även hans kläder är specialsydda och beställda från utlandet och har kostat sååå mycket men har lappar från HM i ryggen.

Hahaha VA!!!?!???

Låter ju som en äkta mytoman. Hur orkar du leva med det där??? Hahaha skrattar så mycket åt det med cykeln!!!! HAHAHAHAHA!!! Alltså!

Haha, ja, jag höll på att göra slut med honom i början när jag insåg att det mesta han berättat var lögn, men han gick till en psykolog då på min beordran och kom fram till att han har rätt dålig självkänsla. Nu ljuger han inte för mig mer, förutom att han överdriver och förskönar men jag har lärt mig när han brer på för mycket så då stänger jag av. Blir dock mäkta irriterad när han håller på så framför vänner eller bekanta och jag måste höra hans rövarhistorier men kan inte säga nåt.

Hah, nu har han dragit till med en klassiker igen: hur otroligt skadad och sargad han är. Det har hänt säkert 10 gånger att han "blivit påkörd" av bilar, kraschat med cykeln och spräckt skallen, blivit prejad och påkörd med bilen osv. Självklart har alla skador hunnit läka/lagas lagom till han kommer hem.

Idag vaknade han med en finne eller nåt på kinden, ser ut som ett myggbett ungefär. Jag kommenterade det inte då jag vet att han är känslig över sitt utseende men jag såg det, vilket han uppenbarligen inte gjorde. För när han kom hem (och då hade sett märket på jobbet under dan) gned han sin stackars kind och beklagade sig över att en flock med getingar flugit in i hans bil medan han körde med öppen ruta (på motorvägen - måste vara racerbin som är i farten) och STUCKIT honom på kinden :'(
När jag sa att, hallå, det där hade du ju innan du ens gick utanför dörren, så sa han att "jaha, men isåfall blev jag stucken på exakt samma ställe". Mycket troligt.

Men herregud, hur orkar du med detta. Inser du inte att det inte är normalt att ha en sån partner?

Vita lögner kan väl alla dra ibland, samt överdrifter som ändå låter sannolika. Men det du beskriver är ju sjukt.

Nu syftade jag alltså inte bara på de senaste lögnerna, utan det du skrev tidigare.

Kände lite så jag med, det där är inte friskt någonstans. Det är knappt så man kan skratta åt det för fan.

Nej, men det kommer i perioder. Just nu är en sån period och jag vill knappt se honom för jag blir så irriterad. Sen slutar han och då är allt bra och jag glömmer bort det här.

Skicka tillbaka honom till psykologen..

Jag drar tydligen till mig killar som ljuger. Min första pojkvän var en ren mytoman och är det fortfarande. Vi fick lite kontakt efter många år och han drog sina rövarhistorier fortfarande.. Annars brukar killar ljuga om allt eller inget. Jag menar om han ljuger om ngt han vet att jag inte gillar kan man ju delvis förstå det men när de ljuger om helt onödiga saker blir man bara trött..

Han ljuger när han gjort något dumt, blånekar. "Jag har inte!" "Jag har visst!" Även om jag har bevis. Omöjlig person. Kryddar historier för att bli mer intressant och få stå i centrum.

Mitt ex ljög om det mesta. Från att han var singel när vi träffades (han förföljdes av sitt hemska ex bara - och det tog flera år tills jag lärde känna tjejen innan jag insåg att de hade haft en relation och att han ljög lika bra för henne).  Sin ålder. Var han bodde. När vi bodde ihop angav han PR-adress på sin utbildning. (Nej, ingen hotbild.) Skulle han iväg och träffa en kompis kunde han säga att han skulle ut och cykla en sväng eller gå till affären, för att dyka upp sent på kvällen eller nästa dag. Ett foto i en internationell klättringstidskrift föreställde honom (bakifrån). Hans dyra klocka som dök upp en dag hade han köpt åratal innan i annat land och fått skickat till sig; när jag hittade kvittot hade han fått byta in sin första klocka från utlandet till ny modell här... Det ljögs om allt, precis allt. Sådant som inte spelade någon som h helst roll. Vad hade jag brytt mig om han gått till kompisar eller om han köpte en dyr klocka - vi var unga och bodde i billig lägenhet, det var inte så att vi hade småbarn som skulle passas eller pengarna togs från gemensamt sparande.  Konstant otrogen var han också visade det sig. Hade jag varit trettio och inte sjutton när vi träffades hade jag nog fattat det konstiga nååågra år tidigare.

Han har fortsatt i liknande stil verkar det. Sin nuvarande fru slog han i att han var många år yngre, ändrade på sin historia, höll tyst om sitt vuxna barn och slog i henne någon rövarhistoria om varför han skrivit på faderskapspapperna utan att vara pappa när hon råkade få reda på barnet.

Idag växlar jag några ord om vi möts och lägger ingen energi på saken. Som ickepartner är han OK om man lär sig att dra bort 90% av vad han säger. När jag och min familj mötte honom på tågstationen hälsade han glatt och drog någon historia om att han precis kommit från Stockholm. En stund senare såg jag honom smyga åt andra utgången med sin fru som han uppenbarligen varit och mött vid Oslo-tåget Nackdelen är att han haft ett ganska intressant liv (jag lärde känna hans släkt som är jättetrevlig och vet en del som stämmer) men med det här beteendet går inget att lita på. Mes synd är det om hans barn som han plötsligt kom på att han inte hade (förmodligen eftersom hen är äldre än hans fru).

Mitt ex ljög med om i princip allt. Han hade så sjukt dåligt självförtroende men en extrem grandios självbild som fick hans verklighetsuppfattning att bli helt förvriden. Han ljög om sitt ex att hon hade varit otrogen och elak, sin familj, sina vänner och sin egen karriär. Rätt säker på att han var otrogen mot mig också. Allt var alltid alla andras fel. Hans karriär stod still för att andra var avundsjuka på honom! Han var mycket intelligentare än alla andra, fast han inte ens visste vad scones var! Han visste ALLT om träning och kost fast han åt skräp och inte var ett dugg vältränad. Var så jäkla frustrerande eftersom han antog att ingen annan kunde nåt och bara malde på i timmar. Till sist han gick över den sista gränsen och började ljuga om mig INFÖR mig! Först subtila antydningar om vad man hade sagt eller gjort och till slut rena rama lögner, allt för att få honom att framstå som en sann hjälte som kunde stå ut med en sån hysterisk subba till flickvän. Tror inte ens han fattar att han ljuger, han tror att det han säger alltid är sant. Har idag noll kontakt med honom, har blockat hans nummer, FB och Instagram. Jävla psykomytoman!