Rutiner en klassfråga?

Spännande omröstning, undrar om resultatet är det TS förväntade sig?
I vår familj har jag fixat 5,5 års universitetsstudier, medans pappan klarat sig med 2-årig gymnasielinje.
Vi har noll rutiner och ingen curling... målet är att våra barn ska växa upp till tänkande och självständiga individer.
Pappan ser det nog som mer "naturligt" - att det är en del av livet att anpassa sig och ta dagen som den kommer. Jag har med min utbildning självförtroendet att lita på mina egna bedömningar om vad som är bra för barnen eller inte, utan att behöva rutiner och regler att följa.
Röstade högskoleutbildad och slappt i omröstningen.
Blev först lite överraskad av resultatet, men vid närmare eftertanke kan det nog stämma till viss del. Tror att utbildning kan hjälpa föräldrar att våga gå "utanför ramen" lite mer. Dock tror jag att bostads-förhållande och inlärda beteenden påverkar mer än utbildning, även om det finns ett samband även där.

Jag halkade in på detta forum av en slump och råkade snubbla över den här "tråden". Jag är inte medlem och vet inte alls om den här texten kommer att komma med, men jag gör ett försök.

Jag har läst vad alla har skrivit men inte sett min teori hos någon annan, så därför känner jag att jag behöver få ventilera den. Förhoppningsvis så är det någon som får en tankeställare.

Jag har totalt 11 år av studier bakom mig. Jag har studerat i både Sverige, England och USA. Jag har arbetar som affärsjurist åt ett av världens främsta företag under nästan 10 års tid.

När jag fick barn och fortfarande var mitt i karriären, så hade inte heller jag några rutiner. Jag var väldigt slapp när det kom till bestämda tider, etc. Detta då jag helt enkelt inte orkade! Jag var slut efter en lång arbetsdag och de flesta dagar hade jag dessutom med mig en massa jobb hem. Så det blev lätt hämtmat från thaikrogen, slösittande i soffan till klockan 21, när barnet egentligen hade behövt lägga sig minst en timme tidigare. Men jag orkade inte.

Jag bytte bana helt för några år sedan. Numera arbetar jag med något väldigt enkelt. Jag går till jobbet, gör det jag ska och lämnar sedan jobbet bakom mig varje eftermiddag. Jag har mer energi nu och tankarna är på hem och familj när jag väl är hemma - tidigare var hjärnan kvar på jobbet.

Idag har vi fasta rutiner för det mesta och livet är så mycket tryggare och mer harmoniskt. Visst kan vi frångå rutinerna ibland och visst kan det bli hämtmat eller nån timma senare om kvällarna här och där - men inte alls som förut. Förut blev det så för att jag var helt slut! När det blir så nu är det för att det kan vara mysigt med omväxling någon gång ibland.

Jag tror alltså att ni högutbildade - "mitt i karriären"-föräldrar, undviker rutiner för att ni inte orkar hålla de. Ni har inte tid och ork att vara 100% karriärsmänniskor OCH 100% föräldrar. Något blir lidande; i ert fall så är det bristen på föräldraskap i vardagen.

Det var som sagt samma för mig innan jag insåg vad som verkligen betyder något här i livet. Inte är det karriären och den feta lönen iallafall.

Hoppas ni tar det på rätt sätt och får er en tankeställare.

Må väl!

Uppfostrades fritt gillade det och mina barn har inte så stränga rutiner. Jag behandlar mina barn som mina föräldrar gjorde och hoppas de får samma fantastiska barndom som jag. Vi har inte så mycket rutiner men vi har krav och kräver att läxor och skolarbete skall göras. Hittills kan jag se att sonen är duktigare än vad jag var. Mina och mina föräldrars utbildningar har gjort att jag har en inre tro på min förmåga att vara förälder och behöver inte med onödiga rutiner bevisa något för min omgivning. Jag tror på närvarande föräldrar som visar att de uppskattar och älskar att umgås med sina barn också får barn som vågar lyssna till sin egen röst. Min yngsta är en nattuggla som inte behöver så mycket sömn. Hon går och lägger sig sent även vardagar då har tre år äldre storebror sovit sedan länge. Han sov även middag på dagis tills han var 6 år.

Jag är högskoleutbildad och har en ettåring, mannen är inte högskoleutbildad.

På ett sätt tycker släktingar att vi är "slappa", vi ger barnet mycket närhet, hen somnar alltid med oss, vi har burit mycket i sele sen födseln och följer hens behov och vilja till stor del. Vi låter hen äta själv vilket blir mycket kladd osv. Detta är medvetna val, inspirerat av nära föräldraskap och blw

Gällande mat är vi strikta med inget socker, begränsat med salt och att följa Livsmedelsverkets restriktioner, tex om honung osv. Noga med heltäckande kläder och solkräm vid behov, att barnet inte ska vara oskyddad i solen.Vi har ganska samma rutiner varje dag, badar varje kväll osv. Bad behövs verkligen inte varje dag, men barnet älskar det.Vi övar redan nu på att säga tack och ge saker.Vi har börjat med Babypottning, så pottning är vi tidiga med. Vi begränsar tv-tittande och tillgång till surfplattor och telefoner.

Det blir alltså ett hopplock, tycker jag är noga Med viktiga saker eftersom jag är påläst, men inte exakt enl Ts definition.

Saker jag märker hos andra som jag reagerar på är tex: låta bebisar vara oskyddade i solen, ge små barn socker eller andra onyttiga saker, ge mat före rekommenderad tid(4-6 mån) , alltid låta tv:N stå på hemma etc.