post traumatisk stress?
Hej, vet inte vart jag ska börja men jag måste få skriva av mig. Mår så fruktansvärt dåligt.
Jag har växt upp med en kriminell pappa. Hela vardagarna var fyllda med allt från snatteri, knark vänner som hälsade på, knark som såldes vid middagsbordet, hittade min pappa i överdos två gånger innan jag fyllt fem. Han lämnade mig och syster i en bil i stekhet värme under sommartid varje gång han skulle upp till vänner för att köpa knark. Vi kunde lätt bli glömda där tre timmar.
Mina föräldrar skildes. Hemma hos mamma var det fasta rutiner och struktur. Men hos pappa var det en helt annan värld. Vi berättade aldrig för mamma då vi inte ville göra henne orolig.
Jag har bevittnat hur han misshandlat sina kvinnor, slagit ner vänner som inte stått fast vid sitt ord m.m. slagit ner en stackars femtonåring för han retats lite med vår storebror.
Vid sex års ålder bevittnade jag pistolhot mot min pappas strupe. Polisen var jämt och ständigt och knackade på dörren. Pappa drog med oss på sina snatteri rundor, vi fick hålla utkik efter butiksbiträden. En gång fick han slå ner en som upptäckte honom medan han bräkte upp ett föremål. Med oss i varsin hand sprang vi ut från Ica maxi med personal tätt efter. Detta togs sedan upp i lokala nyheter på radion.
Vi har varit i lägenheter med knark sprutor liggandes över golven, vilket tvingade oss att behålla skorna på varje gång. Ner bajsar väggar och gud vet vad.
.
Jag har varit med om så mycket och vid 14 års ålder fick jag ångest och depression. Panik attacker periodvis. Fick gå till kuratorn i skolan men vågade aldrig berätta om min barndom. Varför? För det låter helt otroligt, detta kan väl inte hända i Sverige? Ingen skulle tro mig.
Nu vid 25 års ålder har jag fått Slut på orken. Jag har hittat mitt livs kärlek. Vi har två barn i hop. Det har varit kämpigt och vårt äldsta barn har nyss fått diagnosen autism. Detta år har jag även brutit med min pappa. Och jag har återigen hamnat i en djup depression.
Vet inte vad jag bör göra. Har fått anti depressiva och nu ska jag snart få prata med en psykolog. Men jag vet inte hur jag ska berätta allt utan att få det att låta som ett rent påhitt. Hur låter det när man säger att min pappa och farföräldrar hotades av Hells Angeles för fyra år sedan och polisen fick hämta oss i polisbilar för att säkra oss. Det låter ju som en film. Men det är den dystra sanningen.
Jag har levt i två skilda världar under min uppväxt. Hemma hos mamma var det så noga med tider, fasta rutiner och alltid middag på bordet. Vi överöstes med kärlek. Men hos pappa var det en mardröm.
Jag har nu börjat fundera på om jag kanske lider av post traumatiskt stress symptom? Men enligt KRITERIER ska man ha uppvisat symptom inom sex månader efter händelsen ägt rum. Kan min svåra uppväxt ha resulterat i PSTD?
Har mått fruktansvärt dåligt i flera år men nu vill jag få må bra. För mina barns skull men även för min egen del.