• anna anonym

    Vill inte vara här när hans dotter är på besök

    Jag och min pojkvän har en fantastisk relation. Vi är alltid öppna med varandra och bra på att komma fram till lösningar på problem. Det finns däremot ett dilemma som vi tyvärr inte lyckas lösa och jag hoppas därför kunna få stöd och fasthanda råd från någon som varit i samma situation. Jag ska försöka hålla mig kort. 

    Min pojkvän och jag träffades för drygt 8 månader sedan. Han har en dotter på snart 5 år från en tidigare relation, själv har jag inte några barn. Hans ex har, sedan hon lämnade min pojkvän, träffat en ny man som hon är förlovad och väntar barn med. Trots detta gör hon allt i sin makt för att separera oss och ta tillbaka kontrollen över min pojkvän. Hon har skrikit i telefonen att jag ska försvinna ut ur deras liv, berättat hur ful folk tycker att jag är, kallar mig Volvo osv. Det är uppenbart att hon är avundsjuk men hennes beteende blev ett praktiskt problem när hon, varje helg vi har hans dotter, försöker förstöra vår dag genom att försvåra överlämningen. Detta har gjort mig obehagligt stressad inför varje gång att jag längre inte känner någon glädje att ha hans dotter här.  

    Mitt första möte med hans dotter skedde tre månader efter att vi träffats. Jag som själv varit i samma situation som henne med separerade föräldrar försökte göra allt för att hon skulle känna sig bekväm i min närvaro. Med tiden har jag däremot börjat tröttna då jag känner att hon börjat ta till en prinsess-attityd som gör mig ännu mer illa till mods. Jag har givetvis förståelse för att en 5 årings beteende inte är något hon själv kan ta ansvar över. Jag försöker därför gå in och korrigera. Min pojkvän tycker däremot att jag är hård vilket jag kan förstå då han själv, pga. osäkerhet, gör allt för att sin dotter ska tycka om honom. Han tycker inte att vi kan sätta upp regler då vi har henne så sällan (varannan helg + en dag i veckan), medan jag anser att ett barn behöver veta vad som gäller för att kunna känna sig trygg. Han tycker däremot att jag ska lämna över föräldraskapet åt honom och låta honom vara den som säger till. Det får mig däremot att känna mig som tredje hjulet och jag är rädd att hans dotter inte kommer att hysa någon respekt för mig i framtiden. 

    Vi har haft denna diskussion flera gånger och verkar inte kunna komma fram till en lösning. Detta får mig att helst vilja lämna rummet när hans dotter är här vilket jag inte kan då vi fortfarande bor i en etta. Jag har försökt intala mig själv och honom att saker kommer att bli bättre bara man ger det tid och att det kanske är okej att jag och hans dotter inte kan knyta an till varandra. Detta gör givetvis min pojkvän väldigt ledsen och jag är orolig att det kommer påverka vårt förhållande. 

    Jag hoppas att det finns någon som kanske varit i en liknande situation med facit i hand såhär efteråt och som kan ge oss lite stöd. 

  • Svar på tråden Vill inte vara här när hans dotter är på besök
  • Anonym (släpp!)

    Du har lite rätt, men din pojkvän har mest rätt. 

    Bor ni ihop? I så fall har du rätt att känna dig bekväm i ditt hem, att ta plats och finnas där. Du har också rätt i att man inte kan släppa på allt bara för att man träffar ett barn så pass sällan.

    Din pojkvän har dock rätt i att det är hans barn, inte ditt eller ert, och han bestämmer över sitt eget föräldraskap. Klart att du kan komma med input och vara bollplank, men du ska definitivt inte gå in och "korrigera". Du kommer att sabba relationen med både killen och barnet. 

    Din pojkvän har sin dotter varannan helg plus en dag i veckan, och verkar inte vara särskilt intresserad av att vara något annat än just en mysig, busig, rolig helgpappa. Den som gör det lilla extra. Låt honom då vara det, och låt mamman ta striderna med läggtider och mat och grejor, vara föräldern och vardagsklippan och uppfostraren. Du kan vara en kul vuxen du  med, pappas roliga tjej som fixar hår och lagar goda pannkakor och hittar på kul utflykter, typ.

  • Anonym (Va?)

    Du har träffat dottern ca 10 ggr och är HELT NY i förhållandet med pappan, självklart ska du inte "gå in och korrigera" någonting!

    Det är inte ditt barn!

    Du kan korrigera dina egna ungar om du får några nån dag, men låt pappan sköta fostran av sitt barn!

    Backa!

  • Anonym (c)
    Anonym (släpp!) skrev 2016-06-09 11:14:48 följande:
    Du har lite rätt, men din pojkvän har mest rätt. 

    Bor ni ihop? I så fall har du rätt att känna dig bekväm i ditt hem, att ta plats och finnas där. Du har också rätt i att man inte kan släppa på allt bara för att man träffar ett barn så pass sällan.

    Din pojkvän har dock rätt i att det är hans barn, inte ditt eller ert, och han bestämmer över sitt eget föräldraskap. Klart att du kan komma med input och vara bollplank, men du ska definitivt inte gå in och "korrigera". Du kommer att sabba relationen med både killen och barnet. 

    Din pojkvän har sin dotter varannan helg plus en dag i veckan, och verkar inte vara särskilt intresserad av att vara något annat än just en mysig, busig, rolig helgpappa. Den som gör det lilla extra. Låt honom då vara det, och låt mamman ta striderna med läggtider och mat och grejor, vara föräldern och vardagsklippan och uppfostraren. Du kan vara en kul vuxen du  med, pappas roliga tjej som fixar hår och lagar goda pannkakor och hittar på kul utflykter, typ.
    Du har rätt, men om det handlar om ett beteende/en attityd som dottern uppvisar i kontakten med TS så är det TS sak att ta hand om just detta. TS skall inte behöva acceptera något som inte känns bra. Nu vet jag ju inte hur de har det, men om tex dottern kör med TS, ignorerar henne, säger dumma saker eller liknande. Då får ju TS hantera detta. Alltså, generella regler får pappan stå för, men personliga påhopp blir TS sak.
  • Mrs Moneybags

    Tror det viktigaste just nu, när du knappt känner barnet, att du överlåter själva uppfostran till hennes pappa. Du måste börja med att bygga upp en trygg och varm anknytning till barnet innan du börjar försöka korrigera hennes beteende. Det kan inte ske på 8 månader. 

    Som du själv säger, kan en femåring inte styra sitt beteende i någon större utsträckning utan är en spegelbild av sin miljö. 

  • Anonym (släpp!)
    Anonym (c) skrev 2016-06-09 11:25:14 följande:
    Du har rätt, men om det handlar om ett beteende/en attityd som dottern uppvisar i kontakten med TS så är det TS sak att ta hand om just detta. TS skall inte behöva acceptera något som inte känns bra. Nu vet jag ju inte hur de har det, men om tex dottern kör med TS, ignorerar henne, säger dumma saker eller liknande. Då får ju TS hantera detta. Alltså, generella regler får pappan stå för, men personliga påhopp blir TS sak.
    Ja, såklart. Man har alltid rätt att upprätthålla sina egna gränser. Man ska inte stå ut med att bli kallad fula ord eller bli dragen i håret eller ignorerad eller så. Men det ska man ju inte med någon. 

    Typ om TS försöker prata med pojkvännens dotter, be henne om något, säga hej eller vad som helst, så är det helt på sin plats, tycker jag, att om barnet ignorerar säga något i stil med "jag skulle bli glad för ett svar". Däremot är det pojkvännens sak att snacka med sitt barn om att man hälsar på folk när man kommer och svarar på tilltal och så vidare.
  • anna anonym

    Tack för snabbt svar!
    Ja vi bor ihop i hans nuvarande lägenhet. Jag förstår hur du menar och jag önskar givetvis att vi kunde ha det så. Jag anser däremot inte att det ena behöver utesluta det andra utan att man kan ha roligt tillsammans men att det inte gör ont att bli tillsagd av en vuxen när man beter sig illa, det antar jag att hon även blir på dagis. 

    Min pojkvän vill gärna att jag hjälper till med det praktiska kring henne dvs. att göra ordning henne för kvällen, morgonen, duscha, fixa håret, laga mat etc. Jag hjälper gärna till men känner då att jag måste få något tillbaka dvs. åtminstone en rätt att hantera just den situationen och säga ifrån om hon försöker dominera mig. 

    Det är en svår situation som är laddat med mycket känslor. Min pojkvän och jag är vanligtvis så bra på att lösa problem men när det kommer till det här ämnet så känns det som att han tar henne i försvar, när det inte är meningen från min sida att rikta någon kritik mot henne.

    Jag känner att vi måste komma fram till någon överenskommelse på något sätt för såhär kan vi inte ha det. Är det för dramatiskt att frånsäga mig dessa praktiska uppgifter och låta honom köra föräldraskapet fullt ut? 

  • Anonym (Nytt?)

    Om jag var TS skulle jag backa av flera skäl, man får intrycket av att saker och ting har gått för fort, fattar att barnet har det rörigt.. pappan har inte ännu hunnit bygga en egen trygg relation med sitt barn - det är steg 1 efter en separation, därefter kan man introducera en ny partner. Bor ni redan ihop TS eller varför sitter du i deras etta på helgerna? Om det här är mannen i ditt liv så ta det lugnt och låt saker falla på plats innan du kliver in.

  • Anonym (Nytt?)
    anna anonym skrev 2016-06-09 12:08:09 följande:

    Tack för snabbt svar!
    Ja vi bor ihop i hans nuvarande lägenhet. Jag förstår hur du menar och jag önskar givetvis att vi kunde ha det så. Jag anser däremot inte att det ena behöver utesluta det andra utan att man kan ha roligt tillsammans men att det inte gör ont att bli tillsagd av en vuxen när man beter sig illa, det antar jag att hon även blir på dagis. 

    Min pojkvän vill gärna att jag hjälper till med det praktiska kring henne dvs. att göra ordning henne för kvällen, morgonen, duscha, fixa håret, laga mat etc. Jag hjälper gärna till men känner då att jag måste få något tillbaka dvs. åtminstone en rätt att hantera just den situationen och säga ifrån om hon försöker dominera mig. 

    Det är en svår situation som är laddat med mycket känslor. Min pojkvän och jag är vanligtvis så bra på att lösa problem men när det kommer till det här ämnet så känns det som att han tar henne i försvar, när det inte är meningen från min sida att rikta någon kritik mot henne.

    Jag känner att vi måste komma fram till någon överenskommelse på något sätt för såhär kan vi inte ha det. Är det för dramatiskt att frånsäga mig dessa praktiska uppgifter och låta honom köra föräldraskapet fullt ut? 


    Nej låt honom köra föräldraskapet fullt ut- det är honom hon behöver särskilt om de ses så lite. Passa på att göra annat själv utanför lägenheten.
  • Anonym (släpp!)
    anna anonym skrev 2016-06-09 12:08:09 följande:

    Min pojkvän vill gärna att jag hjälper till med det praktiska kring henne dvs. att göra ordning henne för kvällen, morgonen, duscha, fixa håret, laga mat etc. Jag hjälper gärna till men känner då att jag måste få något tillbaka dvs. åtminstone en rätt att hantera just den situationen och säga ifrån om hon försöker dominera mig. 


    Ja, alltså, om du sitter och borstar hennes hår och hon beter sig illa kan du givetvis säga att "om du inte slutar slå mig/skrika/svära så vill jag faktiskt inte borsta ditt hår", och så gå därifrån. 

    Men hade jag varit du hade jag backat från allt det där. Det är din pojkväns barn och hans föräldraskap - låt honom sköta det fullt ut. Givetvis, om du lagar middag på kvällen så lagar du givetvis till barnet också, och om hon ber dig om något, måla naglar eller whatever som är lite "extra", så klart att du kan ställa upp. Men du är inte någon förälder, ta inte på dig det.
  • anna anonym
    Anonym (släpp!) skrev 2016-06-09 12:19:05 följande:
    Ja, alltså, om du sitter och borstar hennes hår och hon beter sig illa kan du givetvis säga att "om du inte slutar slå mig/skrika/svära så vill jag faktiskt inte borsta ditt hår", och så gå därifrån. 

    Men hade jag varit du hade jag backat från allt det där. Det är din pojkväns barn och hans föräldraskap - låt honom sköta det fullt ut. Givetvis, om du lagar middag på kvällen så lagar du givetvis till barnet också, och om hon ber dig om något, måla naglar eller whatever som är lite "extra", så klart att du kan ställa upp. Men du är inte någon förälder, ta inte på dig det.
    Nej det är delvis sådana situationer jag talar om så det känns skönt att få svar på det. Jag undrar däremot hur jag hanterar situationer där hon vill att jag behandlar henne lite som en betjänt. Hon vill t.ex. att man bär henne till toalettstolen om det är småblött på golvet efter att någon gått ut från duschen och blir jättegnällig om man inte gör som hon säger. Bör jag bara ignorera det och säga att hon får be pappa om det istället eller har jag rätt att vägra?
Svar på tråden Vill inte vara här när hans dotter är på besök