Min tonårings sorg

Alla hanterar vi sorg på olika sätt och inget sätt är mer rätt eller fel. Tex när min mamma gick bort för ett tag sedan lade jag all fokus på de praktiska (vår pappa är också död så jag är äldst av syskonen). Jag tror att många tyckte att jag var känslokall på begravningen då jag fokuserade mycket på att allt skulle gå rätt till. Jag gick runt och hälsade på alla, informerade om "minnesboken" gästerna skulle skriva i, vart vi skulle på minnesstunden, vart vi skulle vidare på kvällen för ytterligare minnesstund osv. Tror folk räknar med att man ska vara mer eller mindre ett vrak när något sådant händer men för mig funkar det inte så. Jag måste få släppa på sorgen lite i taget och det gör jag genom att tänka på annat. Jag började en ny tjänst en vecka efter att hon gått bort och företaget hade räknat med att det skulle bli uppskjutet men jag tyckte det bara var skönt att få tänka på annat och "vara normal" och där inte fokus låg på min sorg utan man pratade om annat på dagarna.

Visa för din dotter att du finns där för henne så att hon vet det men jag tycker inte att du ska prata med henne om känslor eller ens prata om vännen om du känner att dottern inte vill det. Låt henne hantera sorgen på sitt sätt även om det betyder att hon kanske skjuter på att släppa fram alla känslor.