En fråga till ni som gjort slut/ lämnat er partner!!

De två gånger som jag har avslutat ett förhållande så har jag tänkt på det under lång tid och varit säker på min sak. Jobbigt att göra slut, man har lite ångest veckan som följer pga det man gjort (gjort en annan människa ledsen), men sedan har jag mått såååå bra. Nej, jag har aldrig ångrat mig, det jag kan ångra sådär i efterhand är väl att jag inte gjorde slut tidigare.

Jag erbjöd mina ex att fortsätta vara vän med mig, men det ville de inte, de ville läka på egen hand. Det kanske låter hemskt, men jag saknar dom inte.

Okej tack för svaret! Hur kommer de sig tror du att man är så säker? Är de för man tänkt på de så lång tid innan man väl tar steget gör slut så man redan hunnit ta farväl av personen trots att man ändå va i en relation? Så ingen svartsjuka eller lite sådär "tänk om han ligger med andra o de gör lite ont" heller?

Jag har varit helt säker. Den saknad jag känt har inte varit över att förlora en partner, utan över att samtidigt ha förlorat en bästa vän. Den där som jag fram till uppbrottet pratat med allt och inget om. Det är såklart ett stort tomrum att fylla även om jag inte ångrat mig.

Ja de kan jag förstå :/ tack för ni delar med er! Finns de ingen som ångrat sig tro?

Ångrar mig och ångrar mig. Vi gick isär av en orsak (eller flera). Mitt ex är min bästa vän. Om jag och min tjej någonsin bestämmer oss för att få barn så kommer han vara pappan (har vi alla kommit överens om för länge sen).

Men det är ju vi. De flesta verkar inte funka så.....

Jag har både själv blivit lämnad och lämnat i relationer.

Sista gången jag lämnade var det något som hade fått mogna fram under en längre tid och jag insåg att det bara var en rebound-relation (ettårig sådan) som jag hade efter ett 9 år långt förhållande där jag själv blev lämnad. Jag hade inte riktigt kommit över exet, iaf inte helt, men försökt förtränga det. Jag tyckte om killen jag var ihop med, men började aldrig älska honom. Störde mig allt mer på saker i hans personlighet och insåg efter hand att vi inte passade ihop. När jag väl gjorde slut var det för att jag hade fått känslor för en annan, då blev det plötsligt så uppenbart att han inte var annat än en rebound. Den nya är jag ihop med än idag, flera år senare och vi har även barn.

Glömde skriva att jag knappt har ägnar exet en tanke sedan dess, och ska jag vara helt ärlig så tänker jag på honom som en parentes eftersom jag glömmer bort honom när jag tänker på expojkvänner. Jag har inte ångrat att jag gjorde slut, inte för en sekund!

Spännande läsa de ni berättar :)

Verkar va många som känner de saknar den andre, fast mer de vänskapliga..att man just förlorar en väldigt go vän också, känns bra ändå ni skriver att man inte ångrar sig, för de är ju så för den som blivit lämnad att man tänker mycket "tänk om hon/han tänker på mig med, tänk om dom ångrat sig men inte vågar höra av sig" men de är ju så, saknar man sitt ex (om man va den som gjorde slut) så hör man väl ändå av sig??

Aniiee: bra lösning de där ändå att han kanske kan va pappa till barnet sen, om alla går med på de så är de ju skitbra :) så länge de inte blir svartsjuka o sånt där

Sidney: ja rebounds är lätt de blir efter ett långt förhållande, också haft en del såna men mer månadskorta..men då hade du funderat på beslutet långt innan? bra du funnit någon nu du är lycklig med :)

Jag har dumpat alla gånger förutom en, som jag ändå gick och funderade på om det var en relation som håller på att rinna ur sanden. Har inte ångrat mig någon gång då jag till slut var mer irriterad på personen och ingen sexlust alls. Har ganska stor sexlust men när man ständigt nekar och aldrig tar initiativen till sex på nästan ett år är det något allvarligt fel. Kände mig dum ibland och ställde upp fast jag inte ville, det lede i sin tur till vestibulit.

Min nuvarande partner har jag varit ihop med i över 2 år och är så otroligt förälskad med enorm sexlust. Passar varandra perfekt. Ångrar aldrig att jag lämnar förhållanden som inte var bra. Är hellre singel än halvbra relation. Eftersom han lockade min sexlust så mycket ville jag ha sex och kroppen fick fysiskt och jag psykiskt bra stimulans. Detta gjorde att min vestibulit försvann. Rekommenderar alltid att dumpa om nackdelarna väger mer än fördelarna och det varit så under längre tid. Speciellt om ena eller om bägge partnerna inte vill lägga ner jobb för att få förhållandet att funka.

När jag bröt med exet så var det bara en stor lättnad.jag saknade inte honom alls. Inte som vän heller.

Jag och mitt ex var tillsammans i 11 år. Jag funderade länge, flera år, innan jag bestämde mig för att avsluta. Att jag funderade länge berodde dels på barnen dels mycket på att jag ville vara 100 % säker och inte ångra mig.

Med facit i hand undrar jag varför jag väntade så länge! Har inte ångrat mig en sekund!

Jag kan inte tala för vad andra har känt, men jag kunde inte se en framtid ihop med personerna, dessutom så irriterade deras närvaro mig mer och mer ju längre jag väntade. Vi passade inte ihop. De tyckte självfallet annorlunda, men jag blev som sagt "fri" när jag gjorde slut.

Absolut ingen svartsjuka, jag älskade inte personerna längre och ville inte ha dom så pass nära i framtiden.

Jag är tyvär väldigt spontan och kan få för mig på en vecka att jag ska dumpa nån (tom efter ert långt förhållande). Så ja, jag har ångrat mig tyvär.

Nej, jag har inte ångrat mig. Första exet slutade jag älska efter att i åratal blivit illa behandlad, kände mig enbart lättad och önskade att jag hade lämnat tidigare. Andra exet kvävde min kärlek med sitt extrema bekräftelsebehov och för att jag aldrig fick andrum till att få vara ifred ibland. Har inte ångrat mig där heller, jag kan andas igen.

Nej jag har aldrig ångrat mig. Har haft två seriösa långvariga förhållanden som tagit slut och tänkt igenom mig beslut noga under en längre tid innan jag har gjort slut i de fallen. Det är klart att det känns lite konstigt att vara ensam efteråt, men har aldrig ångrat mig eller känt att jag har gjort fel val. Jag har då varit i det stadiet att jag kan föreställa mig dem tillsammans med en annan tjej utan att känna svartsjuka. Därför har jag varit helt säker på att det var helt rätt beslut att inte stanna kvar.

När jag var yngre hade jag en pojkvän och vi var otroligt kära. Efter ett tag började vi bråka, vi hade kommit varandra för nära, började nöta på varandra.
Vi var tillsammans 1,5 år men det tog flera år innan vi kunde släppa varandra. Vi längtade tillbaka till det vi hade haft, men vi fick det aldrig tillbaka. Vi var så nära varandra mentalt och blev bästa vänner. När jag sedan träffade min nuvarande sambo uppstod såklart en konflikt. Skulle jag välja honom framför min bästa vän? Tillslut gjorde jag det (när mitt ex vägrade träffa honom) och då insåg jag att exet o jag hade en osund relation.

Om jag ångrar mig, nej.
Tänker på honom ibland, mer förut. Vi hade ju den där första förälskelsen...
Träffade honom för första gången på 6 år med mina två barn. Då tänkte jag Ok jag behöver inte ha honom i mitt liv, vill ha kvar mitt fina minne, men det är allt. Blev påmind om det negativa.

Mitt råd till TS. Gå vidare. Minnet är ofta bättre än verkligheten. Power of goodbye kan påverka en starkt med.

Jag har gjort slut med flera killar. Bara ångrat mig en endaste gång. Han var otrogen och jag trodde inte att jag någonsin skulle kunna komma över det så jag gjorde slut. När jag bearbetat det (tog kanske ett halvår) hade han en ny. Ångrar än idag att jag inte kämpade mer. De andra har jag tappat känslorna för och då finns det ju liksom ingen återvändo. Nej aldrig ångrat mig där.

De flesta gångerna har jag dumpat och gjorde det för att känslorna försvann för flera månader sedan innan jag ens dumpade, var dock dum nog  stanna kvar för länge.

När jag dumpade, ville jag bara att exet då skulle få ut sin ilska över mig eller få säga det han ville ha sagt till mig för att kunna gå vidare.

Så på det sättet var jag snäll och peppade dem att gå vidare.

Men nej, jag ångrade aldrig mitt val och saknade aldrig exet heller.

Utan jag gick snabbt vidare och träffade någon ny.

I de fall jag lämnat började processen långt före själva dagen då jag sa det. Att han inte lyssnade när jag sa att vi hade problem, flera gånger, gjorde att min sorgeprocess över det misslyckade förhållandet redan var över när jag sa att jag lämnar. Och hans började. Jag har aldrig ångrat.