Flash Gordon skrev 2016-11-28 09:19:00 följande:
Det är egentligen inte svårare än att man bara bestämmer sig för att sluta spela efter deras spelregler.
De regler som de satt upp och där det är OK att de önskar inget annat än bly åt sina motståndare medan minsta nysning från det andra hållet möts av hat- och hotstormar på nätet och i media. Och därtill hån.
Den formella vänstern gav upp det här med god ton för över 20 år sedan. På 90-talet. När de legitimerade och släppte in extremister som AFA, SUF, djurrättsrörelsen och Expo i samatalet. Organisationer som lever på hat, hot och våld.
Kring sekelskiftet genomfördes en kampanj: "Hotet mot SVerige" hette den. Eller nåt.
Fyrtio personer med ankytning (ibland långsökt sådan) till extremhögern hängdes ut på alla (?) stora dagstidnginars framsida. Någon av dem var (typ) flickvän til någon som en gång i tiden hade varit med i en demonstration ... osv.
Att informationen om dessa 40 till stor del kom från våldsamma extremister på vänsterkanten - det var inget problem. Den dubbla måttstocken.
Karavallande extremvänster i Göteborg 2001 var til viss mån en vändpunkt för vad det offentliga accepterade av extremvänstern. Och så även den sk "Reclaim the streets" som lite då och då firade genom att köra en "demo" och passa på att krossa så många skyltförnster som möjligt samtidigt. Men än idag har många på väntersidan förvånande svårt att ta avstånd från dessa grupper.
Men så kom valet 2006 och Sverigedemokraterna och så var det tillbaka med de tydliga dubbla måttstockarna igen. Än idag - tio år senare - har vi ett läge där folk öppet hånar, hotar och hatar exempelvis Sverigedemokrater och alla som kan tänkas nästan tycka någonting lika SD. I det offentliga samtalet. Inom politiken. I sociala nätverk (som detta forum).
Och idag.
Det enda rimliga svaret på detta är att helt enkelt sluta låta vänstern styra vem som får säga vad och vem som ska skämmas (och skrämmas) till tystnad. Inte ge dem den makten.
Så när Hanif Bali visar på hur en hög socialdemokrat talar om att skjuta folk, eftersom han befiner sig i ett sammanhang av likasinnade, och vänsterpöbeln svarar med att angripa Hanif som person istället för att argumentera mot själva sakfrågan - då är det bara att strunta i vänsterpöbeln.
Vilket är vad folk till slut har börjat göra och då tycker vänstern det är jätte-tråkigt och klagar på allt från "dålig ton" till avsaknaden av skamkänslor hos motståndaren.
Jag funderade ett varv till på det här med hat och hot på nätet och i vanliga livet.
I grunden handlar det ju om oförmåga eller ovilja att skilja mellan person och åsikt men klarar man detta så kan man anse en åsikt vara hur avskyvärd som helst utan att man fördenskull går på personen som företräder åsikten.
Jag tror att en av ett flertal öppningar in mot hot och hat på personnivå ligger i att ta ifrån en människa dess värde. En metod att göra så är att som du använda öknamn om politiker man ogillar.
Jag menar, man kan tycka hur illa som helst om Gustav Fridolins åsikter, man kan rentav tycka att han verkar vara en fjant som person - men om man som du kallar honom Lille Fritjof eller liknande så angriper man inte hans åsikter utan hans person och detta dessutom från en synnerligen omogen nivå.
Jag hoppas att du inte gläntar mer på dörren till hat och hot riktat mot personer. Notera gärna att det inte alls är lika vanligt att vänsteranhängare använder öknamn på SD-politiker eller borgerliga politiker.
Sannolikt menar du inte så illa utan vill bara få uppskattning för din fyndighet av andra skrikhögerdebattörer - men om inte annat blir det så mycket av forum för inbördes beundran då.
I exemplet nedan antyder du också att Expressen skulle använda öknamn på Fridolin i sin journalistik. Så är det självklart inte, visserligen är Expressen en typisk kvällstidningsblaska, men den nivån är ändå skyhögt över skrikhögerns. De skriver alltså Gustav Fridolin, även om de möjligen gör ett ganska ofördelaktigt porträtt av honom.
www.expressen.se/nyheter/pojken-som-tappade-guldbyxorna/Expressen skriver en politisk nekrolog över Fritjof och (delvis) MP:
www.expressen.se/nyheter/pojken-som-tappade-g.../
Av den en gång självsäkre och klämkäcke lill-Fritte återstår idag bara en grå skugga som hasar omkring och önskar att hen fick vara aktivist igen.