Pappa med aggresionsproblem

Hej

Jag behöver hjälp. Jag är en 20-årig tjej med ett bra jobb, snäll pojkvän och rätt bra ideal. Både jag och min syster är snälla, skötsamma, vältränade och duktiga på det mesta. Trots detta är vår pappa riktigt elak mot alla i hans närhet men speciellt mot mig och min 3 år yngre syster.
Han har varit såhär i 10 års tid nu men på de tre senaste åren har det bara blivit värre och värre. Jag vet inte längre hur jag ska göra för att slippa allt bråk och skrik och har mått riktigt dåligt över detta i över 3 år.

Han tjatar och tjatar varje dag om städning, får utbrott flera gånger per dag över småsaker, säger elaka saker för att såra oss, ska styra allt vi gör och exakt när vi gör det m.m.

Och med utbrott menar jag då total ilske-explosion, så arg att han kan slå till oss eller rycka tag i oss så att vi får blåmärken. Senast idag blev jag väckt av honom när han ryckte upp min dörr och skrek att jag var helt jävla dum i huvudet och inte kapabel till nåt... Detta pga att jag av misstag råkat glömma en stolsdyna ute på altanen dagen innan.

Samma hände för en månad sedan då jag satt på vår matta och kollade på tv. Jag hade tydligen råkat böja mattan lite där jag satt och då fick han panik och började skrika rätt ut att jag skulle ställa mig upp och att jag inte fick sitta där. Jag såg inte att mattan var böjd och förstod inte vad han menade (trodde han bara tvingade ut mig därifrån utan anledning). Jag skrek tillbaka att jag fick sitta och kolla på tv om jag ville. Han blev helt tokig och slet tag i mina armar och ryckte upp mig från golvet med våld. Jag blev såklart rädd och kämpade emot. Slutade med att jag började gråta, fick blåmärken på armarna och han hånande sa:

"Nämen åhh du tycker att det är så synd om dig. Ska du gråta nu också? Det är inte ett dugg jävla synd om dig"

Han säger även saker för att trycka ner oss och vår mamma så som: Varför har du så mycket finnar i pannan? Du ska inte ha nå mer mat du är ju redan tjock! Fyfaan va de luktar äckligt på ditt rum, gå och duscha! 
Det som är hemskt är att han säger sådana saker om oss till sina vänner och får det att låta som skämt. 

Exemplena på vad han har gjort är oändliga och jag vet ärligt talat inte hur jag ska tackla problemet, då jag själv blir väldigt upprörd varje gång han sätter igång. Jag har försökt alla alternativ med responser jag kan komma på.

-När jag går iväg utan att svara blir han ännu argare och springer efter mig och rycker tag i mig.

-När jag stänger in mig någonstans och inte svarar så rycker han i dörren och går oftast ner och hämtar sina verktyg och skruvar av dörren helt.

-När jag käftar emot blir han förbannad och skriker elaka saker till mig.

-När jag börjar gråta för att jag är frustrerad eller rädd så hånar han mig enligt citatet ovan.

Min syster blir behandlad på samma sätt och jag har bara anförtrott mig till min pojkvän om detta då jag tycker att det är pinsamt att ha en pappa med så sjuka ideal... Jag och min pojkvän har pratat en del om att skaffa en egen lägenhet men är inte jättesäkra på att vi kan dra på oss den avgiften varje månad.

Vad tusan ska jag göra åt detta?

Hjälp...