Er fru / man

En bekants man blev sjuk och sängliggande, hon stannade. Hans personlighet ändrades dock med tiden, på slutet låg han bara i sin säng och skrek på henne och deras barn att de skulle göra saker åt honom, eller vara tystare och sluta störa. Tillslut dog han. Hon berättade då skamset att hon var väldigt lättad att han dött. För henne och deras barn hade mannen hon älskat dött flera år tidigare och kvar var bara monstret på övervåningen.

I det fallet hade jag inte velat vara kvar.

Om min man däremot var rullstolsbunden men i övrigt samma glada, humoristiska underbara människa hade jag utan tvekan stannat.

Men visst finns det en gräns där jag hade lämnat.

Vet ej om personlighetsförändringen berodde på sjukdomen eller något annat.

Men oavsett anledning så hade jag inte kunnat stanna kvar hos min man om han förändrades psykiskt såväl som fysiskt. Vad är så kvar av mannen jag älskade tänker jag då.

Vette sjutton om jag vill ha kärlek av någon som gått och blivit elak, psykisk ostabil och kanske till och med våldsam, oavsett orsaken bakom förändringen.

Där värderar jag min egen och framförallt mina barns lycka framför min hypotetiskt personlighetsförändrade mans lycka.

Nu har ju inte detta hänt på riktigt utan jag gissar bara.

Det beror nog på hur mycket skada den nya personligheten hinner med innan jag lämnar.

Mycket möjligt men jag är ingen självplågare, min och framförallt mina barns lycka kommer före i det här fallet som jag redan svarat...