Jag hade nog funderat på varför min hypotetiska dotter valt att smita ut.
Varför hon inte kunnat berätta det. Sedan tycker jag att man måste våga lita på sin 16-åring och inse att världen vuxit i och med att de börjat gymnasiet.
Tror jag också. Förutom min familj har jag bott med kompisar i lite olika konstellationer och även då berättade vi när vi gick hemifrån. Något annat hade jag uppfattat som ett tecken på att personen var arg på mig eller upprörd över något. Det kändes tryggt att de andra visste var jag var på ett ungefär.Jag smet aldrig någonsin. Det behövdes inte. Mina föräldrar och jag hade en öppen dialog om vad jag gjorde och vem jag umgicks med.