Eftersom ni inte vet vad som faktiskt hände i detalj kan man inte dra några slutsatser av en enskild händelse. Det är ju en märklig händelse så jag skulle absolut vara på min vakt efter tecken på låg empatisk förmåga. Men har du haft honom i 5 år borde du redan kunnat sett det om så är fallet.
Igen, visar han andra beteenden som tyder på känslokallhet inför andra? Om inte skulle jag inte oroa mig och utgått från att detta var en olyckshändelse.
Att gråta för sin egen skull är inget tecken på empati. I det här fallet var han rädd/ledsen att mamma skulle bli arg på honom, inte att hamstern dött el att dess ägare skulle bli ledsen.
Oavsett denna situation så tror jag mig ha läst att barn med psykopatiska personlighetsstörningar kan komma att fungera bra som vuxna OM det få en anpassad uppfostran. Om inte har de tyvärr mycket stora risker att hamna snett i livet. Förhoppningsvis OT men kan vara bra att känna till!