Min son dödade...

Det är nästan beklämmande att så många skriver om "onormalt", "empatistörning" och psykologkontakt.

Det tar tid för empatin att utvecklas helt i hjärnan, faktum är att det är ett av de områden som utvecklas sist. Barn, precis som vuxna, kan vara elaka utan att det är något onormalt.

Jag minns när jag var i ungefär samma ålder och vi barn på gården satt och hackade ihjäl ett mindre djur (typ nyckelpiga) bara för att vi ville få leka begravning. Jag är helt normal idag!

Det låter ju lite som att sonen ville avvärja en olycka (hamstern försvinner och han får skulden / den skadar honom eller sakerna) eller liknande. Instinktivt trampar han till på den. Ungefär som många gör med en spindel på golvet.

Tror inte att ordet "empatistörning" är relevant. Kanske har han bara inte lärt sig att det är en social skillnad på att döda små eller stora djur, husdjur eller vilt / jaktbyten?

Det är nästan beklämmande att så många skriver om "onormalt", "empatistörning" och psykologkontakt.

Det tar tid för empatin att utvecklas helt i hjärnan, faktum är att det är ett av de områden som utvecklas sist. Barn, precis som vuxna, kan vara elaka utan att det är något onormalt.

Jag minns när jag var i ungefär samma ålder och vi barn på gården satt och hackade ihjäl ett mindre djur (typ nyckelpiga) bara för att vi ville få leka begravning. Jag är helt normal idag!

Det låter ju lite som att sonen ville avvärja en olycka (hamstern försvinner och han får skulden / den skadar honom eller sakerna) eller liknande. Instinktivt trampar han till på den. Ungefär som många gör med en spindel på golvet.

Tror inte att ordet "empatistörning" är relevant. Kanske har han bara inte lärt sig att det är en social skillnad på att döda små eller stora djur, husdjur eller vilt / jaktbyten?

Alla ungar på gatan springer ut o in hos varann där. O min son har länge sagt att han vill ha en hamster, han älskar djur.

Jag kan inte svara för om det är rätt el fel då jag inte bor där längre. JAG skulle inte låta grannskapets ungar komma o gå i mitt hus som dom gör där men...

Jag tycker att det är hans pappas ansvar att veta vart han är o att han slappnar av lite för mkt i att alla har koll på alla ungar där men...

De andra barnen var ute o lekte o de vuxna "firade midsommar".

Min son BRUKAR inte vara elak med djur men han är fortf ett barn o jag har aldrig kunnat föreställa mig att han ska skada eller DÖDA ett såhär. Syftar då på tidigare kommentarer om att "min (ålder):ing skulle ALDRIG göra nåt sånt"

Det skulle inte min 5-åring gjort heller. Inte k mina ögon. Not on my watch åtminstone.

Han är väldigt ångerfull o blir ledsen när vi pratar om det.

Just nu, när det kommer upp berömmer jag honom för att han berättat för mig o för pojkens familj hur det gått till o varför o för att han sa förlåt. Jag tror att det kan skapa en trygghet i att kunna berätta om detta som ju är ett trauma för honom oxå.

Är jag helt fel ute i den tankegången?

Men hur i helvete kan man låta ett barn ha ett eget djur i sitt rum? Där är det största problemet i det här.

Man ska aldrig någonsin låta en femåring ansvara för ett djur på sitt rum. Barn ska umgås med djur under uppsikt.

Kanske är just det barnet snällt men de har inte koll på samma sätt som en vuxen. Och får barnet besök kan det bli situationer som det nu blev med ts son.

Och jag har faktiskt haft hamsteruppfödning under flera år och därmed haft hundratals.

Det krävs ingen "iskallhet". Råkar man trampa just över huvudet tar det inte ens en sekund. Ungefär som en råttfälla - pang, para.

Detta har aldrig hänt förut. Att han trampat på sniglar o maskar o myror, jo det har hänt. Men jag har ALLTID brutit det beteendet och talat om att det är fel att vara elak mot djur.

Han "tog inte ut hamstern". Han öppnade buren för att kunna klappa den o då smet den ut ur buren. Han fick inte öppna buren men den handlingen i sig anser inte jag är så hemskt onaturlig för ett barn att utföra ändå. Han visste ju inte att den skulle "rymma".

Han har nu i efterhand sagt att han tycker synd om hamstern och att han ALDRIG ska göra så igen.

Jag är inte det minsta orolig över hans mentala status. I mina ögon har pappan lika mkt hybris som vissa härinne. Men jag respekterar det ändå o går självklart med på ett besök på BUP.

Att han trampade ihjäl hamstern var en impulsgrej. Han skulle ha fått vägledning av en vuxen i den situationen men hans pappa var i ett annat hus på gatan.

Min son uttrycker ånger och empatiska känslor. Han är ingen empatilös blivande psykopat.

Det är så jäkla patetiskt att se alla dessa tragiska personer i tråden som tror sig veta att pojken behöver tas till BUP

En hamster är tamefan inte större än en skogsmus.