Min son dödade...
Hade aldrig kunnat förlåta mitt barn för en sådan sak, är chockad hur lätt alla tar på detta... Den enda som verkar fatta allvaret i situationen är ts ex som kontaktat BUP.
Hade aldrig kunnat förlåta mitt barn för en sådan sak, är chockad hur lätt alla tar på detta... Den enda som verkar fatta allvaret i situationen är ts ex som kontaktat BUP.
Det känns lite överdrivet. Jag älskar djur, och djurmisshandel är fruktansvärt, men det är stor skillnad på ett litet barn som dödade av misstag, eller för att barnet blev stressat och utförde en form av överslagshandling. Speciellt OM barnet skulle ha ADHD så kan jag se hur barnet inte hann tänka genom sitt agerande och handlade på impuls utan att faktiskt mena att skada hamstern. Och i det läget, vad är där att förlåta? Barnet är inte ont för det. Om barnet är helt "normalt" så lär det inte fortsätta att vara det om föräldrarna aldrig kommer kunna förlåta.
Alltså jag hade också haft jättestarka känslor, men jag hade nog försökt dölja dom för barnet för att inte ge mer dåligt samvete. För jag tror att barnet redan mår dåligt över det som det är, och att då bygga på det till något som barnet aldrig kommer kunna förlåta sig själv för, det känns inte alls ok. Det är som sagt ett barn. Även om det är något avvikande med barnet så har barnet agerat utifrån sina förutsättningar. Ett barn med ADHD eller persnlighetsstörning har inte valt att ha det så, och kan inte heller förstå hur det styr dom i den åldern.
Utan förlåtelse så utvecklar man till slut ett självhat. Det gynnar ingen. Att förlåta är inte samma sak som att säga att något är ok. Det känns hemskt att prata om att man vill att en 5åring ska må så dåligt över något, vad som helst, att dom aldrig ska kunna förlåta sig själv. Vi har inte sett hur detta gått till, så vi borde inte heller vara så snabba med att döma.
Han backade först undan men den sprang efter o då försökte han mota/fånga/säga åt den att gå in i buren igen. Den bet honom när han tog i den o då blev han rädd. Ställde sig upp, backade o hamstern följde efter o då trampade han på den.
Det är så han berättat o försökt visat att det gått till.
Inte så lätt med sammanhängande uppgifter från en 5-årings upplevelse som ingen annan sett
Nu ältar jag inte det men när han själv vill prata om det gör vi det o jag frågar lite lätt o försöker få en bild av händelseförloppet.
Hur gammal är barnet? Förmodar ganska litet, men det låter ändå inte normalt. Han borde ha förstått situationen. Var det en olyckshändelse att han RÅKADE trampa ihjäl den eller gjorde han det med flit? Kanske var det en reflex eller nåt, men det är fortfarande inte normalt och bör kollas upp. Men viktigast, var det en olyckshändelse eller inte?
Barn som inte har empati för djur är ett varningstecken.
En hamster är liten och ömtålig, räcker med ett litet feltramp så är den mosad