Min son dödade...

Eftersom han var stor nog att lämnas utan tillsyn tycker jag definitivt att BUP är ett krav!

Du vågar ju inte lämna honom med sina egna hundar. Kanske någon empatistörning?

var han alltså helt ensam i grannens hus? Var det ingen där som såg att han gick in i kompisens rum? 

Att han ens öppnade hamsterns bur är ett "nono" redan där. Även en 5-åring bör veta att man inte grejar med andras saker hur som helst, speciellt när inte kompisen ens var där. Det normala borde ha varit att han gick ut för att titta efter någon i familjen och fråga om han fick klappa hamstern. 

Nåt är inte helt rätt här, det förstår jag. 

Alltså...

Varför skulle han ens trampat på den med flit?

En hamster är snabb och liten och det är inte helt ovanligt att dessa smådjur råkar bli trampade på av misstag.

Att lägga in den i buren igen är ingen konstig reaktion, det var ju där den bodde och killen är bara 5år!

Att däremot behöva stå och ensam få berätta en sån sak, efter hans egen traumatiska händelse, är väl det som kan ge honom men för livet. Nästa gång något händer ska ni nog inte se det som självklart att han berättar om det.

Det är ju ett jättetrauma från start till mål. Att den smet, skräcken att den tog leksakerna, och sedan blodet och att bära hem den till buren. Hade det vart "fel" på honom hade han aldrig berättat. Han berättade för att det blev traumatiskt.  Att sedan utsättas för en situation att berätta allt på kommando en gång till, 5år gammal, för en kompis som garanterat blev jätteledsen och grät. Det hade funnits snyggare sätt att hantera det på.

Vad sa föräldrarna? Har ni ersatt hamstern med en ny?

Vad sa barnen som förlorat sitt älskade husdjur?

Är ungen välkommen till den familjen igen?

Pappan tog det bra som vill kontakta BUP. Troligen har han sett andra problem hos er unge?!

Det låter som att din son hamnade i en situation han inte kunde hantera, och därför blev det fel. Däremot är det bra att han mår dåligt över det. Han ska givetvis inte må överdrivet dåligt, men om han inte kände någonting skulle det vara oroväckande. Nu kommer han alltid minnas det här med hamstern, vad han gjorde och att den dog, och förmodligen leder alla känslor nu till att han alltid kommer vara snäll mot djur.

Barn förstår heller inte döden på samma sätt som vuxna. Ett barn förstår inte alltid att död betyder borta för alltid. Jag tycker att om ni inte gjort det redan, köpa några barnböcker som handlar om döden. Det är nog extra viktigt att prata om det nu.

Angående om det är överdrivet med BUP eller ej så tänker jag att det kommer ju inte skada. Behövs det inte kommer det räcka med ett besök, behövs det så är det ju bra att det sattes igång nu. Jag skulle tro att din son inte behöver BUP, men om hans pappa känner sig lugnare av att få höra det av dem så får han också möjlighet att släppa detta. Kanske är det hans eget dåliga samvete, att han på något sätt svek sin son så att han hamnade i denna situationen, att han nu ser det som en chans att "ställa det till rätta".

Ok, nu ändrades historien. Blir alltid skeptisk till sådant. I trådstarten står ingenting om att han försökte fånga hamstern och att den bet honom. Utan att han backade bort från den och den kom efter. Helt olika situationer.

Oj vad mycket du ändrar från din ursprungliga ts. Nu gömde han sig inne på rummet och den andra pojkens föräldrar tog med sonen hem till hans pappa? Men i ts skriver du att det för DIG var viktigt att pojken skulle berätta för pojkens föräldrar vad som hänt. Du var ju inte ens där! Pojken var hos sin pappa.

En STOR hamster? Are u for real? Jag tycker det låter som att pojken i panik ville stoppa hamstern antingen från att springa ut ur rummet eller mot honom, och råkade lägga hela sin vikt på den foten han trampade med. *Snap* så är nacken av på hamstern, det går ju hur snabbt som helst. Inte behöver man stå och pressa någonting, som du verkar mena på. 

Olycka. Är han normal i övrigt ska man nog inte belasta ungen för hårt med detta. Han blev väl stressad och rädd och det hela var en olycklig impulsgrej. Han skulle väl "stoppa" den och kunde givetvis aldrig i brådrasket förutse att den skulle bli kvaddad. Döm honom inte så hårt eller förstora saken. Tids nog när han blir äldre kommer detta att drabba honom ändå och det kommer att finnas kvar i hans medvetande hela livet, tror jag. Erbjud honom hellre stöd den dagen han förstår och till fullo kan inse vad det var som hände och vilka konsekvenser det fick men gör inte för stor sak av det i dagsläget. Olycka och otur drabbar alla, det tillhör livet.

Alltså! Är detta ett skämt? Och nu menar jag inte trådstartarens fråga, snarare kommentarerna.

Jag blir påmind om varför jag så sällan besöker denna sida. 

"Jag skulle aldrig kunna förlåta mitt barn på 5 år"...bara en förbaskat pinsam kommentar och jag skrattar (för jag vet påriktigt inte om det är ett skämt, det måste det vara) Och är så inte fallet får vi be till högre makter att resten av världen är mer pedagogiska med sina barn, för framtidens skull.

Det ligger någonting tragiskt i att se peroner bakom skärmar patetiskt försöka få någon annan att må dåligt i hopp om att det får dem att känna sig lite bättre själva...bah!

TS-Jag skulle inte oroa mig. Som sagt..konsekvenstänk och empati utvecklas fortfarande.Nä, Krama pojken din hårt och uppmuntra honom i att han var duktig som både erkände och kände sig ledsen över olyckan. Han är bara en liten pojke. <3

Eftersom att vi inte vet om detta var en enskild incident eller inte går det ej att dra en korrekt slutsats att pappan gjorde fel som bokade tid hos BUP för utredning av pojken.

Min personliga åsikt är att det inte riktigt står rätt till hos pojken som olovligen gick upp på rummet och plockade ut hamstern från buren, och sedan trampade ihjäl hamstern.

Denna tråd ligger i ett allmänt debatt forum där alla har rätt till sina åsikter i det som trådstarten handlar om( behöver ej tycka lika)

Hur smet den ut om han inte tog ut den själv?

Kan den hoppa? Flyga?

Hamsterburar öppnas i locket!