Jag tycker att pappan gör helt rätt i som kontaktar BUP
Dom bör kunna komma fram till bakomliggande orsak till varför pojken tog ut hamstern ur buren utan att fråga innan.
Samt bör kunna komma fram till om pojkens reaktion berodde på oro för sig själv eller oro för familjen.
Ska man ta alla barn som gör saker utan att fråga först till BUP lär de inte hinna hjälpa dem som verkligen behöver det...
Ska man ta alla barn som gör saker utan att fråga först till BUP lär de inte hinna hjälpa dem som verkligen behöver det...
Om man t.ex. ramlar och råkar hamna på ett djur som skadas eller dör = olycka.
Trampa på ett djur för att stoppa det = inte olycka.
Det inte sagt att barnet är elakt eller empatilöst, men det är allvarligt det som skett och man ska inte bara vifta bort det. Troligtvis finns det mer bakom att pappan vill ha en utredning av barnet och oavsett är det inte fel att ta hjälp utifrån för att försäkra sig om att allt står rätt till.
Jag måste säga att jag är imponerad av föräldrarna till det andra barnet och barnet som förlorat sitt husdjur att de tar det så lugnt. Jag kan bara tänka hur jag hade reagerat när jag var liten om någon utan tillåtelse släppt ut min kanin och sedan stampat ihjäl den, oavsett om det senare var med vilje eller inte. Med största sannolikhet hade jag aldrig velat umgåtts med det barnet igen.
Du måste bara skämta. . !
Nej, det behövs inget BUP till det, det låter skrämmande att det finns folk som tycker det. Det är helt normalt att ibland göra saker på grund av oro för sig själv, det gäller barn och vuxna.
Håller helt med dig om att empati är mycket viktigt flr alla att kunna känna, men att börja psykologiska utredningar på grund av något som hänt en gång är att ta i för mycket. Om barnet däremot visar likgiltighet inför andra (djur och människor) är det säkerligen befogat. Men inte efter en gång. Då skulle man behöva utreda varenda unge (och vuxen) som i ett ögonblick gör något överilat som skadar någon/något annat. Man behöver inte vara psykiskt onormal för att man en gång gör någon illa.
Det där är rena spekulationer och ganska fånigt.
Vi måste ju diskutera efter det som faktiskt står, inte en massa spekulationer. Pappan kan lika gärna vara lika skitnödig som en del i tråden här och sitta och tro en massa.
Det är inte konstigt att överdiagnostiseringen av psykiska diagnoser hos barn är så stor när det finns folk som sitter och resonerar som vissa i tråden här. Jag tycker bara synd om barnen.
Om man t.ex. ramlar och råkar hamna på ett djur som skadas eller dör = olycka.
Trampa på ett djur för att stoppa det = inte olycka.
Det inte sagt att barnet är elakt eller empatilöst, men det är allvarligt det som skett och man ska inte bara vifta bort det. Troligtvis finns det mer bakom att pappan vill ha en utredning av barnet och oavsett är det inte fel att ta hjälp utifrån för att försäkra sig om att allt står rätt till.
Jag måste säga att jag är imponerad av föräldrarna till det andra barnet och barnet som förlorat sitt husdjur att de tar det så lugnt. Jag kan bara tänka hur jag hade reagerat när jag var liten om någon utan tillåtelse släppt ut min kanin och sedan stampat ihjäl den, oavsett om det senare var med vilje eller inte. Med största sannolikhet hade jag aldrig velat umgåtts med det barnet igen.
En hamster är inte ett småkryp och beroende på hur stor denna hamster är måste man i alla fall trampa på den för att den ska dö. Om det var en olyckshändelse eller inte i detta fall, är ju det vi inte vet. Mest troligt som det låter på ts så trampade han på hamstern med flit pga visste inte hur han skulle hantera situationen/blev rädd och stressad. Till viss del kan man förstå detta hos en femåring, men en normal unge ska ändå kunna förstå att man inte trampar på en levande varelse som är tusen gånger mindre än en själv. Förstår man inte detta som ts pojke uppenbarligen inte gjorde, trots att man bara är fem år, då är det något man bör kolla upp. Helt klart. Du vill väl veta om det är något fel på ditt barn? Jag hade inte kunnat leva med att ha trampat ihjäl en hamster med flit. Han visar inga tecken på empatisk förmåga då han inte verkade ledsen pga hamsterns död eller hans kompis sorg utan mer ledsen över hur de andra skulle reagera. Ett stort varningstecken.
Barn förstår oftast inte lika bra hur man ska handskas med djur, och detta måste läras ut, håller jag med om. Ts har lärt sin son och han förstår ändå inte. Och oavsett utlärning eller inte så bör de allra flesta över 3 år som utvecklat nån form utav hjärna förstå att man inte trampar på en levande stor varelse.
Och jag har faktiskt haft hamsteruppfödning under flera år och därmed haft hundratals.
Det krävs ingen "iskallhet". Råkar man trampa just över huvudet tar det inte ens en sekund. Ungefär som en råttfälla - pang, para.
Just snabbheten var nog just det som gav honom lite panik och stressade till ett förhastat beslut. Precis som det beskrivs i TS.
Eller vad såg du framför dig?
Säg den femåring som har impulskontroll?
Han skämdes väl också för att han hade tagit ut hamstern olovligen, sånt gjorde man ju när man var liten.
Jag var för övrigt 36 år när jag begick mitt första hamstermord och jag ropade inte på någon vuxen under dådet.
BUP behöver inte hjälpa 5 åringar som beter sig som just "djurovana" 5 åringar gör.
Precis.Varför då? Om detta var en enskild olyckshändelse eller en reflexmässig händelse? Föräldrarna har väl redan frågat pojken vad det berodde på? Varför ska BUP kopplas in för att fråga samma sak?
Det framgår ju dock inte om pappan överdriver eller om det finns bakomliggande orsaker till att han kontaktade BUP, men kontentan av det hela är att man kan råka döda en hamster av misstag eftersom de är små och eftersom femåringar inte har någon bra impulskontroll samt är hårdhänta och inte till fullo greppar att djur är levande varelser.