Min son dödade...

Då måste skriva ålder på barnet för att man ska kunna svara alls!

Det är nästan beklämmande att så många skriver om "onormalt", "empatistörning" och psykologkontakt.

Det tar tid för empatin att utvecklas helt i hjärnan, faktum är att det är ett av de områden som utvecklas sist. Barn, precis som vuxna, kan vara elaka utan att det är något onormalt.

Jag minns när jag var i ungefär samma ålder och vi barn på gården satt och hackade ihjäl ett mindre djur (typ nyckelpiga) bara för att vi ville få leka begravning. Jag är helt normal idag!

Det låter ju lite som att sonen ville avvärja en olycka (hamstern försvinner och han får skulden / den skadar honom eller sakerna) eller liknande. Instinktivt trampar han till på den. Ungefär som många gör med en spindel på golvet.

Tror inte att ordet "empatistörning" är relevant. Kanske har han bara inte lärt sig att det är en social skillnad på att döda små eller stora djur, husdjur eller vilt / jaktbyten?

Allvarligt och onormalt är inte samma sak. Det är helt normalt att man som förälder får hantera någon eller några allvarliga händelser under barnens uppväxt.

Det kommer många åsikter i tråden och jag undrar om en del av förvirringen beror på att många ser något större djur framför sig, för då blir det ju en annan sak.

En mindre guldhamster från vanlig djuraffär är inte stor och den dödas direkt om man trampar till, det behövs verkligen inget hårt tramp. Den är bara snäppet större än en vanlig skogsmus, ungefär.

Det är många som blandar ihop hamster och marsvin, och sitter en del här och ser ett marsvin framför sig blir bilden så klart en annan.

Du måste bara skämta. . !

Nej, det behövs inget BUP till det, det låter skrämmande att det finns folk som tycker det. Det är helt normalt att ibland göra saker på grund av oro för sig själv, det gäller barn och vuxna.

Jag försäkrar dig att hade jag varit hemma hos en vän och råkat trampa ihjäl familjens hamster hade mina tankar varit mer inriktade på deras reaktion mot mig "shit, vad ska de säga nu", än på hamstern som var död. . .

Jag är helt normal i min empatiska förmåga. Du överdriver och övertolkar på ett osunt sätt.

Det där är rena spekulationer och ganska fånigt.

Vi måste ju diskutera efter det som faktiskt står, inte en massa spekulationer. Pappan kan lika gärna vara lika skitnödig som en del i tråden här och sitta och tro en massa.

Det är inte konstigt att överdiagnostiseringen av psykiska diagnoser hos barn är så stor när det finns folk som sitter och resonerar som vissa i tråden här. Jag tycker bara synd om barnen.

Det är så talande att du bara sitter där och reagerar negativt på det jag skriver utan att ha minsta lilla motargument eller något att komma med.

Och jag har faktiskt haft hamsteruppfödning under flera år och därmed haft hundratals.

Det krävs ingen "iskallhet". Råkar man trampa just över huvudet tar det inte ens en sekund. Ungefär som en råttfälla - pang, para.

Just snabbheten var nog just det som gav honom lite panik och stressade till ett förhastat beslut. Precis som det beskrivs i TS. 

Eller vad såg du framför dig?

Jag fick läsa ditt inlägg gång på gång och fattar ändå inte kopplingen till det jag skrev. Hur tänkte du? Eller citerade du fel?

Allt jag sa var att en hamster är liten och det krävs praktiskt taget inget våld alls för att råka döda den. Ett vanligt steg räcker gott.

Hade det å andra sidan varit en kanin hade mer våld behövts och då hade pojken fått agera annorlunda = risken för att det var ett felaktigt paniksteg / feltramp är minimal om det varit en kanin.

Nu kan det mycket väl ha varit just ett misstag.

Hur i hela friden kan du få det till att jag skulle ha påstått att "det är okej att plåga ihjäl mindre djur". . . ?

Jag tappar hoppet om mänskligheten fullständigt på det här forumet.

PS: En hamster behöver verkligen inte vara stor som en (vuxen) handflata.

Du förnekar dig inte!

Visst ser du diagnoser var du än går?

Det behövs absolut ingen utredning hos BUP för det här!!

När jag läser den här tråden kommer jag att tänka på en sak!

Det är mest kvinnor som skriver på FL. Många tycks anse att "vojne, vojne. Grabben måste till psykolog, det är viktigt, viktigt och allvar allvar. . . "

Undra om den här tron på att allt är så viktigt, viktigt och allvar allvar hänger ihop med kvinnors ökande tendens till psykisk ohälsa i samhället. Allt är SÅ viktigt, och det hänger på MIG!!!!

Inte konstigt att man "blir utbränd" och mår som en pythonorm om man tror att minsta händelse är allvar, allvar och måste utredas och att det kan vara något fel på barnet. . . ..

Chilla. . . .det är lugnt. . . Njut av solskenet. . .

Chilla!!!!!!

En hamster dör som ingenting!

Du ser spöken på ljusan dag!

img03.deviantart.net/7e9b/i/2010/126/3/e/hamster_in_a_hand_by_marivel87.jpg

Haha!!

Du kom inte på ett ord som motargument, utan du såg bara att jag sa emot dig och det tyckte du inte om. .  .

Så patetiskt. . .
Så pekoralt. . .

Eftersom argumenten tog slut för länge sedan väntande jag bara på att personangreppen skulle börja ta över. . . och där gjorde de det. Synd för dig att det inte fanns någonting annat än just att jag varit med nästan från trådens början att slänga fram. . .

Tror du att folk som följer en viss tråd sitter klistrade non-stop? När jag följer en tråd (eller andra former av debatter) loggar jag in med ett par timmars mellanrum under en dag eller två och läser kommentarer på mina inlägg och svarar. Jag kan omöjligt vara ensam om det eftersom diskussioner på nätet inte sällan varar en eller två dagar med samma person.