Måste min nyfödda träffa sin far? När?

Också en klassisker, att du dömmer mig utan att ha en susning om mig eller oss. Svarade enbart på TS fråga, att man inte kan neka umgänge. Hade du vetat en tiondel av vad som hänt mig, hade du aldrig skrivit det där...

Jag åkte till honom i en annan stad ett antal gånger, för att gå i familjeterapi innan bebisen kom, enbart för att han och barnet skulle ha ett umgänge? Att jag ville det, för att ha en bra relation till pappan och för att han skulle få en bra relation till sitt barn. Han ville enbart ha kontakt med barnet om vi hade en relation. Tycker du att det är friskt och rimligt, skulle jag ha varit med honom för min sons skull, så att han skulle få umgänge med sin fader? Orkar inte ens gå in på varför jag valde att lämna honom i 6:e månaden, men om du har lite förstånd fattar du nog att jag gjorde det av en jäkligt bra anledning. Jag kallade honom till flera möten på familjeenheten och att han vägrade komma, samt vägrade skriva på faderskapet förrän ett halvår senare. Under dessa tre år har han mordhotat mig ett antal gånger, vilket även är polisanmält. Och vaddå soc? Har aldrig varit tal om soc och har aldrig haft med dem att göra. Familjeenheten på kommunen är inte samma sak, där skulle enbart faderskapet erkännas, samt umgänge diskuteras. Min syster eller bästa kompis skulle vara med honom och sonen. Men det var ju tydligen så sjukt jobbigt för honom att börja så, för att efter ett par tre gånger få träffa sonen på egenhand. Precis som en inskolning på dagis, som du vill jämföra med. Han visste detta. Hade han brytt sig om sitt barn hade han kommit oavsett.

Du är så ute och cyklar med dina helt obefogade påhopp. Visst, det finns kvinnor som beter sig jävligt illa mot barnens pappor, men i det här fallet är det inte ett dugg synd om pappan. Jag kämpade, han gjorde sina val.

Avslutar med ett citat från den arma fadern, då du tycker att han ska få träffa sitt barn helt själv första gången de ses:

"Ser att det brinner i ert område. Sjukt besviken över att det inte är i ert hus det brinner, så att ni dör båda två!"

Nog nu!

Sorry TS för off topic.

Också en klassisker, att du dömmer mig utan att ha en susning om mig eller oss. Svarade enbart på TS fråga, att man inte kan neka umgänge. Hade du vetat en tiondel av vad som hänt mig, hade du aldrig skrivit det där...

Jag åkte till honom i en annan stad ett antal gånger, för att gå i familjeterapi innan bebisen kom, enbart för att han och barnet skulle ha ett umgänge? Att jag ville det, för att ha en bra relation till pappan och för att han skulle få en bra relation till sitt barn. Han ville enbart ha kontakt med barnet om vi hade en relation. Tycker du att det är friskt och rimligt, skulle jag ha varit med honom för min sons skull, så att han skulle få umgänge med sin fader? Orkar inte ens gå in på varför jag valde att lämna honom i 6:e månaden, men om du har lite förstånd fattar du nog att jag gjorde det av en jäkligt bra anledning. Jag kallade honom till flera möten på familjeenheten och att han vägrade komma, samt vägrade skriva på faderskapet förrän ett halvår senare. Under dessa tre år har han mordhotat mig ett antal gånger, vilket även är polisanmält. Och vaddå soc? Har aldrig varit tal om soc och har aldrig haft med dem att göra. Familjeenheten på kommunen är inte samma sak, där skulle enbart faderskapet erkännas, samt umgänge diskuteras. Min syster eller bästa kompis skulle vara med honom och sonen. Men det var ju tydligen så sjukt jobbigt för honom att börja så, för att efter ett par tre gånger få träffa sonen på egenhand. Precis som en inskolning på dagis, som du vill jämföra med. Han visste detta. Hade han brytt sig om sitt barn hade han kommit oavsett.

Du är så ute och cyklar med dina helt obefogade påhopp. Visst, det finns kvinnor som beter sig jävligt illa mot barnens pappor, men i det här fallet är det inte ett dugg synd om pappan. Jag kämpade, han gjorde sina val.

Avslutar med ett citat från den arma fadern, då du tycker att han ska få träffa sitt barn helt själv första gången de ses:

"Ser att det brinner i ert område. Sjukt besviken över att det inte är i ert hus det brinner, så att ni dör båda två!"

Nog nu!

Sorry TS för off topic.

Hejsan Ts...

Vet han om att han är pappan?

Har han gjort dig illa fysiskt eller psykiskt.
Skulle jag vara du så skulle jag fråga mig om han skulle tillföra något till barnet. Barn behöver inte ha tillgång till båda föräldrarna. Det finns många barn som skulle mått mycket bättre om dom aldrig ens fått träffa sin biologiska pappa.

Vet han inte om det och om du tror/vet att han skulle vara dålig för barnet så skulle jag säga att jag träffat en kille från Norge/Danmark eller liknande på krogen och blivit gravid. Du har inget nummer och vet inte mer än förnamnet. Du kommer undan med det, dom har inte tid att leka detektiv.

Vet han däremot om det, då kan du tyvärr inte mycket göra. Annat än ensam vårdnad, men det kan han eventuellt bestrida. Har du "tur" om man nu kan kalla det de, så vill han kanske inte ens ha kontakt med barnet. Och vill som många killar att du ska göra abort. Då det verkar vara lika lätt att ta till för dom som kondom. Då det inte är dom som behöver gå igenom det.

Jag skulle aldrig heller göra abort så förstår hur du tänkt i det.
Hoppas det ordnar sig.

Givetvis kan han begära att få träffa bebisen precis som du kan - ni är båda lika mycket föräldrar.

Umgängesrätt har båda föräldrarna - och medger du ej det kan han stämma dig. Rent juridiskt ska ni ha samma rätt till vårdnad.

Dock säger lagen att mamman har ensam vårdnad fram till dom om annat vid födsel om föräldrarna är oense. Det gör ju att du som mamma i egenskap av vårdnadshavare har mer att säga till om den första tiden ock kan komplicera umgänget mellan far och barn om du vill.

Umgängessbotage är dock en stor nackdel för dig vid framtida tvister så det är dumt inte bara av etiska utan även av strategiska skäl.

Om du inte kan träff pappan eller samverka med honom kanske ha kan ha full vårdnad och du avsäga dig din imgängesrätt första året?

Detta är förstås inte aktuellt om du tror att pappan är skadlig för barnet. Då tycker jag tt du ska resonera med familjerätten och be om råd hur du ska göra.

Vad gäller socialens med verkan vid umgänge så kan du ju fråga i alla fall. Det borde ju finnas system uppbyggda för föräldrar som inte kan samverka.

Annars kanske du har en förälder eller vän som kan vara mellanhand i en övergångsperiod.

Kanske finns det kurator eller liknande på MVC som kan hjälpa dig att tänka igenom sotuationen och hitta rimliga strategier så att du inte fastnar i dina känslor och agerar helt eftee dem.

Läs om, läs rätt!

Själv tycker jag att det är skrämmande hur dåliga ni måste vara på att läsa.

Många barn klarar sig bättre utan pappa, min pappa har aldrig tillfört något i mitt liv annat än psykisk misshandel. Jag hade klarat mig utmärkt med endast min mamma och har önskat många gånger att jag sluppit träffa min pappa.

Ts, skriver att pappan betett sig vidrigt mot henne och sårat henne djupt.
Därför så frågade jag om han har gjort illa henne fysisk dvs misshandel eller psykiskt. Har han misshandlat henne, står ju ofta barnen på tur.

Det var nyligen ett par i Tyskland där tjejen brändes levande för hon var höggravid
med deras gemensamma barn som han inte ville ha. Så försök inte få det som att alla pappor är guds sänd till barn. Det är långt i från sanning.

Och det var till inte till barnet hon skulle ljuga. läs om läs rätt igen!

Är Ts. däremot sur för han varit otrogen eller liknande så är det ju en helt annan sak. Därför jag frågade om han skulle tillföra något.

Själv lever jag lycklig med min man och våra tre gemensamma barn. Och vet ni vad han är världens bästa pappa. Många tjejer/kvinnor har däremot inte lika tur i sitt val av män. Ni som tror det, är otroligt naiva och lever i stor förnekelse. Lycka till i livet. haha

TS här. Jag tror inte att pappan är farlig för barnet direkt men jag har lagt ner jättemycket tid och energi på att ta mig ifrån honom eftersom det var en väldigt destruktiv relation. Jag är rätt skör i mitt eget mående och mådde urdåligt under tiden med honom. Jag är rädd att bli manipulerad eller att allt väller upp till ytan igen om jag träffar honom eller ens ser honom egentligen. Jag går i samtal hos psykolog nu för att bearbeta och det går bra. Mår jättemycket bättre nu och känner att jag kan vara en bra och stabil mamma så länge jag slipper träffa honom. Min mardröm är att han skulle dyka upp efter/under förlossningen.

Jag kan inte bara bita ihop och träffa honom för det vore indirekt dåligt för barnet, om jag blir helt förstörd igen. Jag har egentligen inget emot att han och barnet ses men jag vill inte träffa honom innan jag kommit på fötter igen och mår mycket bättre och känner att han inte kan skada mig mer psykiskt.

Men om jag vägrar träffa honom (ingen kan väl tvinga mig till det?), kan då soc dyka upp och hämta barnet så han får träffa det? När kan det ske tidigast i så fall? Hur ofta/hur länge behövs det? Fixar de alla överlämningar? Kommer han då stå utanför min lägenhet och ta det när de kommer ut? Hur gör man med matning om jag ammar? Vad händer om jag skriver honom som far men har enskild vårdnad och bor i annan stad?

Jag vill att rätt far ska stå på pappret och att barnet ska umgås med sin far som äldre men är orolig över de första månaderna/året när jag fortfarande mår dåligt.

Vad händer om jag uppger honom plus en annan kille som potentiell far? Blir det då utredning efter födseln som kan ta tid? Eller om jag skriver en annan pappa på pappret men skickar sms till pappan om att det är hans och att han kan starta en utredning om han vill och då samarbetar jag. När de frågar säger jag att jag trodde det var den andra men sen räknade jag på det och insåg att det var fel och kontaktade honom. Då blir ju han far till slut ändå väl?

TS, du berättar att ert förhållande varit destruktivt. Har han slagit dig eller tvingat dig till sexuella handlingar? Anmäl då honom direkt! Detta är för din egen skull. Då får du både upprättelse, och du får dessutom det "på papper" att ditt ex är våldsam. Detta kan vara till stor hjälp för dig för beslut om vårdnad ska fattas.

Jag förstår att ett barn ska ha rätt till båda föräldrarna, men om pappan nu våldtagit och slagit mamman? Varför ska en sådan man få träffa ett barn överhuvudtaget? Skulle ni låta ert/era barn umgås på tu man hand med en våldtäktsman som dessutom är aggressiv? 

Jag kanske var otydlig men jag vet att umgängesrätten ej är kopplad till vårdnad.

Du kanske har rätt men det låter konstigt om en förälder utan problem skulle kunna neka barnet att träffa sin andra förälder annat än vid mycket korta tillfällen de första tre åren. Gäller det även pappan i så fall? Jag tror (och hoppas) att det påverkar negativt vid en vårdnadstvist om den ena föräldern utan relvant anledning underhåller barnet sin andra förälder.

Att umgänge ska ske under ordnade former tsr jag för självklart och ber om ursäkt om det framstod som att uf kan bete sig hur som helst pga rätt till umgänge.

Ja att nån annan håller i överlämningen föreslog öven jag, set framstår ju som en bra lösning om man inte kommer överens. Jag tycker även att ts ska söka annan hjälp (som kurator) och söka stöd hos vänner/familj. Förstår att det är en tuff sits och då kan man behöva all tillgänglig hjälp.

Jag anser att vårdnad är mer än bara ett namn på ett papper.

När faderskapet är fastställt borde ju barnet ha samma rätt till båda sina föräldrar. Dvs pappan borde lika väl kunna vara boendeförälder.

Jag kanske var otydlig men jag vet att umgängesrätten ej är kopplad till vårdnad.

Du kanske har rätt men det låter konstigt om en förälder utan problem skulle kunna neka barnet att träffa sin andra förälder annat än vid mycket korta tillfällen de första tre åren. Gäller det även pappan i så fall? Jag tror (och hoppas) att det påverkar negativt vid en vårdnadstvist om den ena föräldern utan relvant anledning underhåller barnet sin andra förälder.

Att umgänge ska ske under ordnade former tsr jag för självklart och ber om ursäkt om det framstod som att uf kan bete sig hur som helst pga rätt till umgänge.

Ja att nån annan håller i överlämningen föreslog öven jag, set framstår ju som en bra lösning om man inte kommer överens. Jag tycker även att ts ska söka annan hjälp (som kurator) och söka stöd hos vänner/familj. Förstår att det är en tuff sits och då kan man behöva all tillgänglig hjälp.

Jag anser att vårdnad är mer än bara ett namn på ett papper.

När faderskapet är fastställt borde ju barnet ha samma rätt till båda sina föräldrar. Dvs pappan borde lika väl kunna vara boendeförälder.

Du kommer inte att få kontaktförbud eller sekretessmarkerade uppgifter baserat på det där. Du får nog räkna med att han kommer att ha rätten att veta var hans barn bor och se risken att han stämmer dig när barnet har blivit kring 6 månader för att få ett vettigt och reglerat umgänge.

Han kan bli det efter en tid. Visar det sig att Ts begränsar barnets umgänge med honom så kommer han att stämma henne, om han är intresserad av att ha sitt barn och tingsrätten tycker inte om när vuxna människor hämnas på varandra genom barnen.

Lova inte Ts för mycket. Läs länken Tio månaders fängelse för att ha fört barnet utomlands. advokatsjoqvist.se/blogg/kategori/juridik/brott/egenmaktighet-med-barn/

Använder han tingsrätten, som har mandat att fatta beslut så får han riktigt umgänge och ev växelvis från kring 1 år. Socialtjänsten kan bara ge råd. Inte fatta beslut.

Han kan bli det efter en tid. Visar det sig att Ts begränsar barnets umgänge med honom så kommer han att stämma henne, om han är intresserad av att ha sitt barn och tingsrätten tycker inte om när vuxna människor hämnas på varandra genom barnen.

Lova inte Ts för mycket. Läs länken Tio månaders fängelse för att ha fört barnet utomlands. advokatsjoqvist.se/blogg/kategori/juridik/brott/egenmaktighet-med-barn/

Fel. Socialtjänsten kan utreda på tingsrättens begäran men tigsrätten beslutar utifrån vad som framkommer i förhandlingar, inlämnat material OCH socialtjänstens utredning. De behöver absolut inte följa socialtjänstens rekommendation och ofta gör de inte det även om det är vanligare att de följer den.

Fel. Socialtjänsten kan utreda på tingsrättens begäran men tigsrätten beslutar utifrån vad som framkommer i förhandlingar, inlämnat material OCH socialtjänstens utredning. De behöver absolut inte följa socialtjänstens rekommendation och ofta gör de inte det även om det är vanligare att de följer den.