Är jag redo för barn???
Jag har ett dilemma och vet inte hur jag ska tänka. Jag är 29 år och min sambo sedan två år är 28. Vi har pratat länge om att skaffa barn och min sambo hade gärna velat skaffa ett för längesedan men för ett drygt år sedan så kom vi överens om att vi ska börja försöka bli gravida denna sommaren. Jag längtade jättemycket även jag och har känt ett bra tag att min biologiska klocka började ticka så att säga. Ett tag kunde jag knappt vänta utan ville skaffa barn direkt där och då. Men under tiden har jag nu insett att jag vill gifta mig innan jag får barn så bebisverkstan har inte satt igång än (främst anlddningen till att vi inte börjat än är dock mitt relativt nya jobb.)
Däremot känner jag plötsligt att jag är så jäkla nervös för att skaffa barn! Jag kan ingenting om barn! Det kommer bli skitjobbigt! Tänk om jag inte kommer älska det??!! Förlossningen kommer bli en mardröm!
Min sambo ÄLSKAR barn medan jag kan tycka de är gulliga men gärna slipper umgås med dem. Men jag har alltid vetat att jag vill ha egna barn och känt mig lugnad av att folk har sagt till mig att det kommer kännas annorlunda med sitt eget barn. Men jag är livrädd för att det inte kommer göra det och att allt blir en pina för både mig och barnet.
Dessa känslor har uppstått nu när vi faktiskt snart ska försöka få barn - det är mer verkligt nu. Sen kanske det har att göra med att jag hoppas att det först och främst blir giftermål i höstas och då tänker jag också att jag kanske kommer bli lugnare efter det? Att jag känner mig mer redo då. Det mänskliga psyket är ju komplicerat..
I övrigt har vi allt tryggt och stabilt för att skaffa barn - bra boende, bra ekonomi, bra utbildningar med bra jobb och ett fantastiskt förhållande.
Är det nån som länt likadant?? Är jag de facto inte redo eller är det bara fjärilar i magen som spökar??