• Mackan87

    Är jag redo för barn???

    Jag har ett dilemma och vet inte hur jag ska tänka. Jag är 29 år och min sambo sedan två år är 28. Vi har pratat länge om att skaffa barn och min sambo hade gärna velat skaffa ett för längesedan men för ett drygt år sedan så kom vi överens om att vi ska börja försöka bli gravida denna sommaren. Jag längtade jättemycket även jag och har känt ett bra tag att min biologiska klocka började ticka så att säga. Ett tag kunde jag knappt vänta utan ville skaffa barn direkt där och då. Men under tiden har jag nu insett att jag vill gifta mig innan jag får barn så bebisverkstan har inte satt igång än (främst anlddningen till att vi inte börjat än är dock mitt relativt nya jobb.)

    Däremot känner jag plötsligt att jag är så jäkla nervös för att skaffa barn! Jag kan ingenting om barn! Det kommer bli skitjobbigt! Tänk om jag inte kommer älska det??!! Förlossningen kommer bli en mardröm!

    Min sambo ÄLSKAR barn medan jag kan tycka de är gulliga men gärna slipper umgås med dem. Men jag har alltid vetat att jag vill ha egna barn och känt mig lugnad av att folk har sagt till mig att det kommer kännas annorlunda med sitt eget barn. Men jag är livrädd för att det inte kommer göra det och att allt blir en pina för både mig och barnet.

    Dessa känslor har uppstått nu när vi faktiskt snart ska försöka få barn - det är mer verkligt nu. Sen kanske det har att göra med att jag hoppas att det först och främst blir giftermål i höstas och då tänker jag också att jag kanske kommer bli lugnare efter det? Att jag känner mig mer redo då. Det mänskliga psyket är ju komplicerat..

    I övrigt har vi allt tryggt och stabilt för att skaffa barn - bra boende, bra ekonomi, bra utbildningar med bra jobb och ett fantastiskt förhållande.

    Är det nån som länt likadant?? Är jag de facto inte redo eller är det bara fjärilar i magen som spökar??

  • Svar på tråden Är jag redo för barn???
  • Anonym (Samma)

    Jag kände precis som du! Träffade min man för fyra år sen, då var jag 30. Har dock alltid velat gifta mig först, så efter ett år förlovade vi oss och tio månader senare gifte vi oss. Innandess stod jag inte ut med tanken att bli gravid, fick panik! Så fort vi var gifta så kändes det sen ok, vi blev gravida efter nästan 1,5 år och väntar bebis om några veckor.

    Har funnits tillfällen då jag tvivlat på att jag kommer klara av det här, om det verkligen är för mig, detta med barn. Jag tror dock att många är oroliga, det är ju en stor sak att bli förälder! Men jag tror att alla växer in i rollen till slut och det kommer även du att göra :)

  • Mackan87
    Anonym (Samma) skrev 2016-06-26 17:35:03 följande:

    Jag kände precis som du! Träffade min man för fyra år sen, då var jag 30. Har dock alltid velat gifta mig först, så efter ett år förlovade vi oss och tio månader senare gifte vi oss. Innandess stod jag inte ut med tanken att bli gravid, fick panik! Så fort vi var gifta så kändes det sen ok, vi blev gravida efter nästan 1,5 år och väntar bebis om några veckor.

    Har funnits tillfällen då jag tvivlat på att jag kommer klara av det här, om det verkligen är för mig, detta med barn. Jag tror dock att många är oroliga, det är ju en stor sak att bli förälder! Men jag tror att alla växer in i rollen till slut och det kommer även du att göra :)


    Åh va skönt att höra att jag inte är ensam med sådana här känslor!! :) Och att det i ditt fall kändes ok när du väl gift dig. För det är det jag tänker - att det kommer kännas mer ok, att jag är klar och redo, när vi har gift oss. Har alltid tänkt mig att jag ska vara gift och ha hus innan barn så i nuläget känns det helt enkelt fel. Sen är det såklart ett stort steg att bli mamma också och jag försöker tänka att det hör till livet och att allt slit, vakna nätter och noll fokus på sig själv kanske nånstans kommer vara värt mödan. Det är vad jag hoppas åtminstone!

    Grattis till bebisen förresten! :)
  • Anonym (Samma)

    Tror vi är några stycken som känner så :) ja, alltså, jag har aldrig sett mig själv som en konservativ person, men just det där med att gifta mig först, det var uppenbarligen väldigt viktigt. Blev lite förvånad över mig själv faktiskt :P hade varit underbart med hus också, men det är vi en bra bit ifrån att kunna skaffa, så det får funka med lägenhet tills vidare ;)

    Tack! :) ja, men precis. Jag tror att när man väl har det där lilla knytet så kommer man känna saker som man aldrig känt förut, och då kommer man nog tycka att allt slit är värt det, hundra gånger om. Nu längtar jag efter att få hålla i vår plutt för första gången, det kommer nog vara helt fantastiskt!

  • Mackan87
    Anonym (Samma) skrev 2016-06-26 18:18:39 följande:

    Tror vi är några stycken som känner så :) ja, alltså, jag har aldrig sett mig själv som en konservativ person, men just det där med att gifta mig först, det var uppenbarligen väldigt viktigt. Blev lite förvånad över mig själv faktiskt :P hade varit underbart med hus också, men det är vi en bra bit ifrån att kunna skaffa, så det får funka med lägenhet tills vidare ;)

    Tack! :) ja, men precis. Jag tror att när man väl har det där lilla knytet så kommer man känna saker som man aldrig känt förut, och då kommer man nog tycka att allt slit är värt det, hundra gånger om. Nu längtar jag efter att få hålla i vår plutt för första gången, det kommer nog vara helt fantastiskt!


    Du anar inte hur mkt lugnare jag har känt mig idag! Känns så skönt att veta att det finns fler som jag därute och att jag kanske faktiskt kan bli en bra mamma - och njuta av det - trots min osäkerhet nu :)

    Förstår att du längtar! Men inte långt kvar nu då! :) Själv längtar jag just nu så himla mycket efter att sambon ska ställa den stora frågan så att jag inte bara får mitt bröllop/äktenskap utan att vi kan sätta fart med bebisverkstan :) Tyvärr är min sambo lite trög men han vet min ståndpunkt så jag hoppas att han kan rappa på!
  • Anonym (Samma)
    Mackan87 skrev 2016-06-27 19:04:24 följande:

    Du anar inte hur mkt lugnare jag har känt mig idag! Känns så skönt att veta att det finns fler som jag därute och att jag kanske faktiskt kan bli en bra mamma - och njuta av det - trots min osäkerhet nu :)

    Förstår att du längtar! Men inte långt kvar nu då! :) Själv längtar jag just nu så himla mycket efter att sambon ska ställa den stora frågan så att jag inte bara får mitt bröllop/äktenskap utan att vi kan sätta fart med bebisverkstan :) Tyvärr är min sambo lite trög men han vet min ståndpunkt så jag hoppas att han kan rappa på!


    Skönt att höra! :) det tror jag absolut du kan bli! Haha, du får i värsta fall hinta lite diskret om han skulle ta lite för lång tid på sig ;) hoppas hur som helst att det blir snart!
  • Anonym (...)

    Det var viktigt för mig med att gifta mig först. Sen kunde vi bli gravida.

    Jag är verkligen ingen barnperson men mitt eget...Ja, jag behöver inte säga mer. Man är knäpp som förälder och totalt partisk. Gillar andra barn mer nu också och kan se charmen i dem, tack och lov.

    Det kommer gå kanon. Du har ju 9 månader att växa in i tanken. Resten går av bara farten.

  • Mackan87
    Anonym (Samma) skrev 2016-06-27 20:07:52 följande:

    Skönt att höra! :) det tror jag absolut du kan bli! Haha, du får i värsta fall hinta lite diskret om han skulle ta lite för lång tid på sig ;) hoppas hur som helst att det blir snart!


    Haha vi är way past att hinta diskret! Han vet vart jag står efter några allvarliga diskussioner :)
  • Mackan87
    Anonym (...) skrev 2016-06-27 20:17:33 följande:

    Det var viktigt för mig med att gifta mig först. Sen kunde vi bli gravida.

    Jag är verkligen ingen barnperson men mitt eget...Ja, jag behöver inte säga mer. Man är knäpp som förälder och totalt partisk. Gillar andra barn mer nu också och kan se charmen i dem, tack och lov.

    Det kommer gå kanon. Du har ju 9 månader att växa in i tanken. Resten går av bara farten.


    Tack för peppen! Och framförallt att du är ett levande bevis på att man kan tycka om sitt barn trots att man i grunden inte är så barnkär :) Nu känner jag mig tryggare i att jag kan bli en bra mamma ändå!
  • Anonym (...)
    Mackan87 skrev 2016-06-28 13:03:06 följande:

    Tack för peppen! Och framförallt att du är ett levande bevis på att man kan tycka om sitt barn trots att man i grunden inte är så barnkär :) Nu känner jag mig tryggare i att jag kan bli en bra mamma ändå!


    :D Jag lovar och svär. Min mamma var likadan, men oss gillade hon. ;)
Svar på tråden Är jag redo för barn???