unga föräldrar som säger: "Ett barn räcker"?

Jag blir också helt paff... Det finns väl tusen och åter tusen skäl till att man inte skaffar fler barn? För det första är det inte bara att skaffa och skaffa.
För det andra får väl var och en göra som de vill? För det tredje har ju unga föräldrar alla möjligheter att ändra sig senare, så du får nog vänta några år innan du vet säkert att de kommer att stå vid sitt ord.

Jag och min man har varit tillsammans sen sena tonåren och vi fyller båda 36 i år.  Vi blev gravida första gången när vi var 25 och fick första barnet det år vi skulle fylla 26 år. Vi har således en tioåring idag.

Vi är extremt barnkära båda två, har syskon och gillar att umgås med barn. Vår tomt är ett smärre fritids vissa dagar när jag kommer hem från jobbet eftersom alla barn på hela gården är där. Men vi har valt att inte skaffa fler för egen del.

Det finns många orsaker till det men en som faktiskt aldrig slagit mig är just den du skriver i TS, att vi ser fram emot en andra tonårsperiod när barnet flyttat hemifrån. Det är inget jag känner någon särskild längtan till om jag säger så.....
Då känner jag snarare fler som väntar med barn för att verkligen hinna "leka av sig" innan de blir föräldrar

Vi hade en extremt tuff start på föräldralivet, både jag och barnet åkte in och ut på sjukhus en del i början. Sen hade vi en tid då vi levde separerade. Så vi känner nog lite faktiskt att vi inte vågar chansa på att det ska gå bra en gång till. Vi fick ju den finaste ungen redan på första försöket så varför liksom? Varför äventyra en trio som funkar klockrent? Tänk om vi får ett barn med särskilda behov, vad skulle det göra med det liv vi lever idag?

Jag har stunder då jag verkligen funderar på om det här är rätt, eftersom jag har syskon själv och vet värdet av att växa upp så. Men jag landar alltid i att så länge inte jag och min man känner någon längtan efter fler barn så får det vara bra som det är.