Förlovning vid 16??

Hur gammal är han? En förlovning betyder ju egentligen ingenting förutom att det är ett sätt att visa att man älskar varandra och ämnar gifta sig så småningom. Jag tror absolut att din mor har rätt men kan inte se att ett par ringar skulle spela någon roll.

Känns som att alla i din ålder förlovar sig nuförtiden. (nu låter jag skitgammal. Är bara 22, haha) men inget av de paren jag känt i den åldern har fortsatt ihop. Jag trodde också att mitt förhållande när jag var 16 skulle hålla för alltid. Jag struntade också i alla vuxna som sa att det inte skulle hålla. De fattade ju ingenting. De fick rätt. Men kör om ni vill det. Folk lär inte ta så hårt på det eftersom det är så vanligt nuförtiden. Sen finns det ju undantag med par som håller ihop sen gymnasiet. En vet ju aldrig.

Jag kände precis som du när jag var 16 år! Vi köpte förlovningsringar och tyckte det var jättemysigt. 10 månader senare lämnade han mig.

Vill ni köpa ringar så gör det. Som föregående talare skriver så i slutändan betyder de inte speciellt mycket. (Jo emotionellt mellan er när ni gör det) men det påverkar ju inget juridiskt eller liknande och det är bara att lägga ringen om det tar slut.

Vill ni förlova er så gör det.

Har 2 bekanta som träffade sina män vid 17 resp 18 års ålder. Ena paret är idag gifta med 2 barn och andra är förlovade med 2 barn. Och de är båda 32 år idag. Så visst kan ungdomsskärlekar hålla. : )

Jag förlova mig när jag va 16år, är 25 år nu och gift med samma person. Min bror och hans tjej har varit tsm sen dom va 15år och det är 5år sen, dom gifter sig nästa år. Det har inte med ålder att göra utan antingen så växer man ihop eller så växer man isär. Förlova er om det känns rätt för er :)

jag förlovade mig när jag var 17, sen när jag var ca 28 och nu i år, jag är 46 :) 

med andra ord:  visst kan ni förlova er men se det i så fall mer som en romantisk och mysig sak mellan er, ta det inte som ett tecken på att det ska hålla för evigt. 

När jag gick i gymnasiet förlovade sig nästan "alla" andra par som vi umgicks med. Inte ett enda par var ihop ca 10 år senare. Jag säger det inte för att verka negativ men det är relativt ovanligt att man hänger ihop resten av livet med en person man träffade som så ung. Visst finns det undantag.

Om ni tänker vara tillsammans för alltid så är det ju egentligen inte bråttom med förlovning.

Jag träffade min man när jag var 17 och han 16, vi visste ganska omgående att vi ville gifta oss men eftersom det inte var bråttom alls så förlovade vi oss när han var 19 om jag inte minns fel och gifte oss tre år senare och har varit gifta i ett år nu.

Det ser väldigt oseriöst ut när man bara är 16 och mycket mer seriöst om man väntar tills man är åtminstone 18. Ett år tillsammans är inte såå länge heller och jag antar att ni inte ens testat att bo ihop i ett eget ställe än. Så lägg det på hyllan några år, det är ju som sagt inte bråttom om ni ändå tänker vara tillsammans livet ut.

Egentligen beror det ju helt på hur ni ser på förlovning, som man kan se utifrån svaren också. T.ex. vet jag några tjejer i min ålder när jag var 15-17 år som förlovade sig säker 2-4 gånger (i varje förhållande i princip), då får det väl kanske inte riktigt samma tunga seriösa betydelse, men det kanske inte var det en förlovning betydde heller.

Sen finns det många som förlovar sig 1-3 år in i ett förhållande, men inte gifter sig förrän långt efter, efter att de fått barn. En del som aldrig gifter sig, utan stannar förlovade hela tiden. För de är kanske förlovningen ett inofficiellt äktenskap.

Sedan, som jag ser på det - så vill jag inte förlova mig förrän det börjar närma sig giftermål. För mig är förlovningen nästan som en slags "save the date" grej, ungefär som att låta alla nära och oss själva förstå att vi kommer gifta oss inom något år.

Förlovningen är ju precis som andra redan sagt, inget bindande rent juridiskt. Mer en fin symbolisk grej. 

Jag var bombsäker på att jag skulle gifta mig med killen jag var ihop med när jag var 16. Vi älskade varandra, vi mot världen, hade planer på barn och visste precis hur vi skulle bygga vårt drömhus. När jag var 18 träffade jag en annan, som blev den jag faktiskt gifte mig och fick barn med.

Jag förlovade mig bär jag var 16, vi hade vart tillsammans i 1 år då men vi gjorde slut när jag va 20 så det höll iallafall inte.
Men som sagt så betyder förlovningen bara något för er.

Om ni är så kära och förälskade att ni "vet" att det alltid kommer vara ni, varför stressa fram en förlovning? Ni har ju bara varit tillsammans i ett år också. Vänta 1-2 år till och se om ni känner samma, isåfall kan ni börja planera om ni ska förlova er :)

Som övriga skrivit finns det egentligen ingen anledning att stressa om ni nu är så säkta på att ni ska vara tillsamman för alltid, men å andra sidan så är det så vanligt att ungdomar förlovar sig nu för tiden så det spelar ju egentligen ingen roll. Det blir automatiskt mer seriöst om man väntar tills man är mer vuxen.

Jag blev tillsammans med en kille när jag var 13 och vi var också säkra på att vi skulle vara tillsammans föralltid. Vi höll ihop till året jag fyllde 19, utan att förlova oss.

Senare samma år träffade jag en ny kille och nu 5 år senare så har vi precis fått vårt första barn. Men jag är fortfarande inte förlovad, för mig innebär en förlovning att man har för avsikt att gifta sig relativt snart!

Förlovningar bland unga människor idag känns lite som gamla tiders byte av Id-brickor/namnhalsband. Lite romantiskt, man visar att man är ihop (åtminstone för stunden), men betyder väl inte så värst mycket mer kan jag känna.

Med det sagt så är en (eller fler...) brutna förlovningar inte hela världen heller.

Själv förlovade jag mig första gången vid 20 (måste tänka efter... jo det stämmer -87). Var verkligen pepp på det då, men kan för mitt liv inte minnas varför idag. Det tig slut två år senare. Nästa förlovning var -94 (tror jag...jo, det stämmer nog), vi hade faktiskt giftemålsplaner samt fick ett barn tillsammans. Tog slut runt sekelskiftet (det senaste alltså )När jag träffade den som nu är min man sa jag att jag aldrig mer tänkte förlova mig, men gärna gifte mig direkt istället. Han sa tvärtom, han ville sååååå gärna förlova sig, men aldrig gifta sig. Jag tyckte då vi kunde kompromissa, och så blev det till slut.

Kontentan blir väl att man gör som man vill, man behöver inte hålla på några principer eller konventioner längre, men det kan ändå vara bra att tänka efter varför man vill förlova sig och vad syftet är.

Förlova er ni, men släng inte ut en förmögenhet på ringarna...

Bara gör det :) jah förlovade mog när jag var 16 år. Var tillsammans och gifte mog senare med samma kille. Vi fick ett barn ihop. När vi varit tillsammans i 14 år o gifta i 6 år skilde vi oss för vi växt ifrån varandra. Men vet flera stycken som är typ i 60 års åldern som träffades när de var unga som ff är tillsammans :)