• Anonym (Siv)

    Min man gömde testamentet

    Anonym (Besviken) skrev 2016-07-01 15:26:48 följande:
    Misstag? Förhoppningsvis kan man ju tänka. Men i stort sett hela tiden säger han, allt vi har är gemensamt. Skiljer du dig ska jag hälften osv. Min man är en person som har järnkoll på papper, det är inget misstag . Vid tillfälle har jag sagt att det är enskilt. Som svar får jag ett leende och " nej det finns inget som styrker det, var har du papperet". Dessutom vill han inte att jag rör hans skåp. Tyvärr är det nog så att han har tänkt att behålla i syfte att.... Ja vem vet?
    Det låter inte som om du kan lita på honom, trist.

    Men om han verkligen inte ville du skulle ha pappret hade han väl kunnat elda upp det? Hur mycket pengar handlar det om?

    Varför vill hans föräldrar inte ge honom mer än minimum i arv? Hur mycket pengar jämfört med ditt arv handlar hans arv om?
  • Anonym (Siv)
    Anonym (Lisa) skrev 2016-07-02 14:08:40 följande:
    Nja inte skulle jag misstänkt min sambo med att försökt lura mig som första tanke utan att missförstånd hade skett å att testamentet hamnat där av misstag. Skulle faktiskt inte en enda sekund misstänka att han skulle lura mig.
    Om man bott ihop så länge som TS och hennes man gjort så lär man sig nog varandras signaler, t.ex. när en ljuger. Ser man de signalerna när man frågar om en specifik sak så kan man nog tolka det rätt när man senare hittar denna specifika sak undangömd...
  • Anonym (Siv)
    Satelliten skrev 2016-07-03 12:18:59 följande:
    Jag känner så med dig. Det är ett fruktansvärt beteende, beräknande och kallt. Och av den du borde kunna lita på vill ditt bästa. Jag tycker ändå att du verkar vara stark och konstruktiv trots situationen, beundrar dig för det!
    Instämmer, TS det här kommer du klara!
  • Anonym (Siv)
    Anonym (Besviken) skrev 2016-07-03 12:54:29 följande:
    Tack ska ni ha! Jag behöver allt stöd och feedback som är möjligt. Imorgon ska jag ringa till mina föräldrars jurist. Samma som ordnade med bouppteckningen . Vet inte han får han leda mig vidare. Kanske är det lätt att tänka att detta är ett misstag . Jag önskar att det vore så... Och hade han inte varit lurig i största allmänhet så kanske? På arbetsplatsen har han " kompenserat sig själv" när arbetsgivaren har dragit in på förmåner för personalen. Han tycker att ARB giv får skylla sig själv liksom. Vid tillfälle har han lånat saker från jobbet som jag har tvingat honom att lämna tillbaka osv.. Han kanske tycker att jag får skylla mig själv också?? Men nu är jag inte bara ledsen utan också heligt ilsk, så nu jävlar för här går min gräns med råge
    Jag har träffat en sån person på arbetet. Inga regler gällde honom och det var han stolt över. Om han ville ha förädraledigt så kunde han ta det med kort varsel, sedan kunde han säga att företaget har inte med att göra om han sedan väljer att strunta i att ta ut sina föräldraledighetsdagar från försäkringskassan eller inte. Jag försökte förklara för honom att om han inte tog ut dagarna från försäkringskassan så var han ju inte föräldraledig bara olovligt frånvarande från jobbet och det kunde vara grund för uppsägning. Det höll han inte med om. Hans resonemang gick alltså ut på att han har så många föräldraledighetsdagar han vill, för honom fanns inget "antal dagar".

    Vidare var han ca 4-6 timmar på jobbet trots att han jobbade heltid (7,75h per dag). Resten jobbade han hemma. Han jobbade också oerhört mycket övertid, som jag aldrig såg då. Den gjorde han hemifrån nattetid. Han tyckte han hade för låg lön så jag misstänker att han drygade ut den med sina övertidstimmar.

    Det var mycket svårt att jobba i samma lilla team som den här mannen. Först tänkte jag att alla hans övertidstimmar och få timmar på jobbet är något mellan honom och vår chef..., droppen som delvis gjorde att jag bytte jobb, men framför allt gjorde att jag aldrig någonsin mer kommer jobba med honom var att han snodde en av mina ideer som blev patent. När jag fick reda på det och konfronterade honom blev han högröd och tillslut såg han till att jag kom med på patentet och jag tror det berodde på att jag hade massor med bevis på att det var min ide och att jag hotade med att gå till min chef.

    Jag tänker ofta -karma- och hoppas att såna personer biter sig själva i svansen till slut, men jag vet att de faktiskt kan få fördelar genom sitt fula beteende och det är inte alltid de blir upptäckta.
  • Anonym (Siv)
    Anonym (Siv) skrev 2016-07-03 13:21:37 följande:
    Jag har träffat en sån person på arbetet. Inga regler gällde honom och det var han stolt över. Om han ville ha förädraledigt så kunde han ta det med kort varsel, sedan kunde han säga att företaget har inte med att göra om han sedan väljer att strunta i att ta ut sina föräldraledighetsdagar från försäkringskassan eller inte. Jag försökte förklara för honom att om han inte tog ut dagarna från försäkringskassan så var han ju inte föräldraledig bara olovligt frånvarande från jobbet och det kunde vara grund för uppsägning. Det höll han inte med om. Hans resonemang gick alltså ut på att han har så många föräldraledighetsdagar han vill, för honom fanns inget "antal dagar".

    Vidare var han ca 4-6 timmar på jobbet trots att han jobbade heltid (7,75h per dag). Resten jobbade han hemma. Han jobbade också oerhört mycket övertid, som jag aldrig såg då. Den gjorde han hemifrån nattetid. Han tyckte han hade för låg lön så jag misstänker att han drygade ut den med sina övertidstimmar.

    Det var mycket svårt att jobba i samma lilla team som den här mannen. Först tänkte jag att alla hans övertidstimmar och få timmar på jobbet är något mellan honom och vår chef..., droppen som delvis gjorde att jag bytte jobb, men framför allt gjorde att jag aldrig någonsin mer kommer jobba med honom var att han snodde en av mina ideer som blev patent. När jag fick reda på det och konfronterade honom blev han högröd och tillslut såg han till att jag kom med på patentet och jag tror det berodde på att jag hade massor med bevis på att det var min ide och att jag hotade med att gå till min chef.

    Jag tänker ofta -karma- och hoppas att såna personer biter sig själva i svansen till slut, men jag vet att de faktiskt kan få fördelar genom sitt fula beteende och det är inte alltid de blir upptäckta.
    Det jag kommit fram till för egen del är att man ska hålla sig långt borta från såna här personer.

    Så se om ditt hus TS och sedan ser du till att ha så lite som möjligt att göra med honom. Trsist när du en gång haft känslor för honom och när ni varit tillsammans så länge.
  • Anonym (Siv)
    Anonym (Besviken) skrev 2016-07-03 13:28:26 följande:
    Visst kändes det skönt att sätta honom lite på pottan? Gött!! Lite som min gubbe...förutom att han aktar sig väldigt noga på jobbet med det som syns offentligt Karma is the bitch liksom. För eller senare slår det tillbaka. Hela min mans familj, kanske bortsett från yngste brodern, har dessa tendenser. Den yngste är tvärtom hunsad o viljelös. Konflikträdda är de allihop och det är alltid "nån annans fel"..
    Alltid någon annans fel känner jag igen från mannen på jobbet också. Dessutom kunde han aldrig ha fel.
  • Anonym (Siv)
    Anonym (Besviken) skrev 2016-07-03 13:40:03 följande:
    Ja du... Vanligtvis har jag rätt lätt att genomskåda folk , och kanske har jag sett igenom honom också egentligen? Problemet är att "dåliga"människor har goda sidor också. I det här fallet har jag försökt att tänka så, sedan har vi ett liv i övrigt också. Ibland har jag bollat m tanken om han har någon personlighetsstörning . Naturligtvis baserat på mer än det som presenterats här, oviktigt i detta sammanhang om man säger. Trodde väl bara inte att hans bedrägliga sidor skulle drabba mig så här, så jäkla hjärtlöst. Man kan säga att han lurar sina barn också.
    Ja, allt är såklart inte svart eller vitt. Mannen på jobbet kunde t.ex. vara både snäll och omtänksam ibland. Det tog mig väldigt lång tid att inse att han sedan pratade bakom ryggen på en på ett annat sätt.

    Vi jobbade mycket nära varandra i fyra år innan jag faktiskt insåg att jag mådde mycket dåligt av att jobba med honom och att jag aldrig mer kommer jobba med honom. Vi jobbar fortfarande på samma företag, ett av Sveriges största, men jag har nu inget med honom att göra.

    Jag visste ju tidigt att han inte tyckte någa regler gällde honom. Jag är inte den som tycker man måste följa regler slaviskt. Jag tycker man kan se till regelns syfte och ibland frångå regler med lite lagom måtta, men då måste man ju ha någon slags moral som kan leda en.
  • Anonym (Siv)

    Skönt att det löser sig. Hur länge till innan ni kan gå skilda vägar?

  • Anonym (Siv)
    Anonym (Besviken) skrev 2016-10-28 10:03:02 följande:
    Hej TS här! Har inte varit inne på ett tag och det värmer att se att så många fortfarande är intresserade av tråden. Uppföljning; - bouppteckningarna efter mina föräldrar är nu förnyade, påskrivna och hämtade - tid hos familjerådgivare är bokad. Ska gå dit ensam och utan min mans vetskap. Jag måste veta vilja rättigheter jag har där. Närmast tänker jag på att han är olämplig som vårdnadshavare eftersom han dricker så mycket, men det handlar också om att han är ovänlig och har kort stubin. Detta mötet får jag vänta en månad på... - nästa vecka har jag tid med min bankman om hur allt ekonomiskt kommer att se ut när jag blir ensam. - dessutom har jag bokat in ett möte för anhöriga till alkoholister , känns vettigt att ventils med utomstående om detta Det juridiska är klart och det är skönt. Nu återstår lite annat och sen är jag förberedd ( så gott det nu går?) att släppa bomben Återkommer / TS
  • Anonym (Siv)

    När det gäller inspelningar så är det väl så att man alltid får spela in sina egna samtal? Det är vad jag förstår helt enligt lagen, eller?

Svar på tråden Min man gömde testamentet