Vi har gemensamma barn som också ärver.. Större del tom då de gemensamma är fler .. Men huset är inte största bekymret då jag ändå inte skulle vilja bo kvar utan att pengarna inte skulle gå till barnen utan direkt ner i Exets ficka
Finns det fem barn, två särkullbarn och tre gemensamma så delas arvet i fem delar. har dom skrivit testamente, så kan mannen ha testamenterat halva arvet till ts, Då får ts halva arvet ( det absolut vanligaste med fri förfoganderätt, dvs ts kan INTE testamentera bort det och särkullbarnen skall senare ha sin del när hon dör, precis som deras gemensamma)
Laglotten får särkullbarnen ut direkt, dvs 50% av arvet delat i fem. Så varje barn får 1/5 del var, men de gemensamma får vänta på allt sitt arv till ts också går bort.
Så när ts går bort så skall deras gemensamma ha 2/5 i arv efter sin pappa var och särkullbarnen 1/5 i arv som ts har fått förfoga över med fri förfoganderätt.
OBS detta gäller enbart om de skrivit testamente, har de inte skrivt testamente skall särkullbarnen ha ut HELA sitt arv direkt. Så att gifta sig räcker inte om det finns särkullbarn man måste skriva testamente också om man vill att särkullbarnen också skall vänta på en del av sitt arv.
Finns det fem barn, två särkullbarn och tre gemensamma så delas arvet i fem delar. har dom skrivit testamente, så kan mannen ha testamenterat halva arvet till ts, Då får ts halva arvet ( det absolut vanligaste med fri förfoganderätt, dvs ts kan INTE testamentera bort det och särkullbarnen skall senare ha sin del när hon dör, precis som deras gemensamma)
Laglotten får särkullbarnen ut direkt, dvs 50% av arvet delat i fem. Så varje barn får 1/5 del var, men de gemensamma får vänta på allt sitt arv till ts också går bort.
Så när ts går bort så skall deras gemensamma ha 2/5 i arv efter sin pappa var och särkullbarnen 1/5 i arv som ts har fått förfoga över med fri förfoganderätt.
OBS detta gäller enbart om de skrivit testamente, har de inte skrivt testamente skall särkullbarnen ha ut HELA sitt arv direkt. Så att gifta sig räcker inte om det finns särkullbarn man måste skriva testamente också om man vill att särkullbarnen också skall vänta på en del av sitt arv.
Du har fel. Givetvis får pappans alla barn en lika stor del efter honom. Dock får de gemensamma barnen vänta på den delen tills mamman också dör om de är gifta.
Hehe tillåt mig le, det kan även innebära att mamman förvaltar deras del av arvet till att bli mkt större ;) Men alla barn ärver lika stor del efter sin pappa. Det kan du inte komma ifrån. Det är så enkelt att läsa i lagen.
Skriver igen; finns inga särkullebarn. Två gemensamma.
Det blir lätt rörigt när många svarar, vilket jag är glad och tacksam för!
Självklart uppdaterar jag varefter. Tyvärr är det nog långt kvar innan denna historien är över
Tack allihop för engagemang
Ok läste noggrannare nu och ser att det bland annat är du som diskuterar. Det spelar ingen roll alls,men när en tråd blir så här lång är det lätt hänt att nytillkomna läsare missförstår . Det är allt
Kanske är en god idé om diskussionen fortsätter, det blir lite virrigt
om folk inte gick OT så skulle det inte bli så rörigt!
Hej och välkommen till tråden
Mina föräldrar var smarta när de skrev. Det ska jag också göra nu. Alltså göra ett tillägg till befintligt testamente alt skriva ett eget. Som förvaltare av den enskilda egendomen har jag rätt att utan min makes vetskap skriva på det, men bara det. I detta läge känns det nödvändigt...
När man hamnar i en sådan här situation som vi har gjort är det oundvikligt att man funderar... Kommer att tänka på en sak som min man sa för ett antal år sedan. Vi började diskutera giftermål därför att min väns man gick bort och lämnade henne med småbarn. Som tur var så var de gifta.
Till en början var det jag som tryckte på, men slutligen insåg väl han också det smarta i att vara gift. En dag talade vi om arvedelen och då sa jag att mitt arv var enskild egendom. Som svar får jag: " då är det väl ingen mening att vi gifter oss.." Skojar du nu ,sa jag. Han började prata bort från det och sa att han skojade. Då sa jag att det var ok för mig om han så småningom skrev sitt arv som enskilt också om han ville.
Idag funderar jag på om det var ett skämt eller om han menade det? Kanske skulle jag låtit bli att gifta mig? Jag tänkte på barnen och att kunna sitta kvar o huset och såna saker... Inget annat.
Jag skulle själv aldrig kunna med att röra någon annans arv.
Naturligtvis menar jag om man skiljer sig. Om en frånfaller är det ett annat läge ..
Ja muntligen har jag vetat om den enskilda egendomen. Det har min man också känt till. Problemet har varit att jag inte har haft något papper som styrkt. Så länge pappa levde tänke jag inte mycket på det där. Han hade örnkoll på sådana saker, så jag tänkte att det ordnar väl sig, trodde jag.
Så avlider min pappa och en kortare tid efter hittar jag testamentet, läser inte så noga IOM att bouppteckningen ändå var klar. Juristen ställde frågan både inför mammas bouppteckning och inför pappas: finns det ett testamente???? Nej svarade jag det gör det inte. Jag har sökt igenom alla lådor och pärmar för jag letade efter ett papper ,där det framgår att arvet är enskilt. Inte nödvändigtvis ett testamente
Faktum är att jag inte vet om den juristen som utfärdade testamentet lever! Han var gammal redan på nittiotalet. Jag har faktiskt sökt efter honom på nätet. Tänkte att om någon visste nåt så var det han. Dock har hans firma gått in i en annan och själv är han ju pensionär. Jag vet var han bor och sökte numret som hade upphört. Han kan vara död. Har varit inne på det spåret vilket visade sig vara riktigt
Jag sökte efter honom innan jag hittade testamentet. Tänkte om han kände till om det fanns nåt att veta. Om någon hade vetat hade det varit han så att säga
Det spelar ingen roll nu IOM att det är funnet.
Av vaddå?
Om du läst tråden så är det inte den första gången, i ett svar hänvisade man till en artikel där en man blivit fälld för.... just det, gömt undan testamentet