• Anonym (Lisa)

    Min man gömde testamentet

    Anonym (Lisa) skrev 2016-07-03 08:49:08 följande:
    Finns det fem barn, två särkullbarn och tre gemensamma så delas arvet i fem delar. har dom skrivit testamente, så kan mannen ha testamenterat halva arvet till ts, Då får ts halva arvet ( det absolut vanligaste med fri förfoganderätt, dvs ts kan INTE testamentera bort det och särkullbarnen skall senare ha sin del när hon dör, precis som deras gemensamma)

    Laglotten får särkullbarnen ut direkt, dvs 50% av arvet delat i fem. Så varje barn får 1/5 del var, men de gemensamma får vänta på allt sitt arv till ts också går bort. 

    Så när ts går bort så skall deras gemensamma ha 2/5 i arv efter sin pappa var och särkullbarnen 1/5 i arv som ts har fått förfoga över med fri förfoganderätt. 

    OBS detta gäller enbart om de skrivit testamente, har de inte skrivt testamente skall särkullbarnen ha ut HELA sitt arv direkt. Så att gifta sig räcker inte om det finns särkullbarn man måste skriva testamente också om man vill att särkullbarnen också skall vänta på en del av sitt arv. 
    För att förtydliga, så byt ut 1/5 till 1/10. När ts går bort skall de gemensamma ha 2/10 av hela arvet efter sin pappa och särkullbarnen ha 1/10 av hela arvet efter sin pappa eftersom särkullbarnen fick 1/10 direkt av hela arvet när han gick bort. 
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (....) skrev 2016-07-03 11:56:31 följande:

    De gemensamma får mindre del pga särkullebarnen. Inte en större del som du hävdar.


    Du har fel. Givetvis får pappans alla barn en lika stor del efter honom. Dock får de gemensamma barnen vänta på den delen tills mamman också dör om de är gifta.
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (....) skrev 2016-07-03 11:57:34 följande:

    Särkullebarnen behöver inte vänta på sin del utan får ut sin del direkt. Är endast de gemensamma som måste vänta.


    Om dom inte skrivit testamente behöver dom inte vänta. Helt riktigt. Men Varför läser du inte det jag skriver?

    Har dom skrivit testamente att pappan låter sin maka ärva hälften med fri förfoganderätt så får de vänta på hälften av sitt arv tills deras pappas fru dör.

    Det är rätt vanligt att man skriver testamente vid särkullbarn å att de då får vänta på hälften av sitt arv. Läs det jag skrivit tidigare en gång till för som nu kan du inte gjort drt.
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (....) skrev 2016-07-03 14:20:04 följande:
    Nej, de får inte alla lika stor del. Särkullebarnen får ut sitt arv med en gång medans de gemensamma får väna vilket innebär att att de får mindre del.

    Kan också bli så att huset etc måste säljas för att särkullebarnen ska få sitt arv.
    Anonym (....) skrev 2016-07-03 14:20:04 följande:
    Nej, de får inte alla lika stor del. Särkullebarnen får ut sitt arv med en gång medans de gemensamma får väna vilket innebär att att de får mindre del.

    Kan också bli så att huset etc måste säljas för att särkullebarnen ska få sitt arv.
    Hehe tillåt mig le, det kan även innebära att mamman förvaltar deras del av arvet till att bli mkt större ;) 
    Men alla barn ärver lika stor del efter sin pappa. Det kan du inte komma ifrån. Det är så enkelt att läsa i lagen. 
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (....) skrev 2016-07-03 15:02:03 följande:

    Eller så finns det inte något arv kvar när mamma dött.... eftersom särkullbarnen får sin del med en gång så behöver det inte vara lika stor del i verkligheten.


    Det kan ju gå åt båda delarna likväl. Mamman kan ju givetvis bli sjuk å helt utblottad. Men likväl kan arvet efter pappan bli flera ggr så stort. Å har dom skrivit testamente får inte särkullbarnet ut hela sitt arv med en gång utan endast deras del av laglotten som är deras, resten får dom inte förrän pappans fru dör. Man kan även skriva testamente att särkullbarnet bara får sin del av laglotten å att frun ärver resten, alltså hälften av mannens arv med full äganderätt, men det är inte lika vanligt å endast om pappan vill begränsa sina tidigare barns arv av ngn anledning....
  • Anonym (Lisa)
    Plupp73 skrev 2016-07-03 19:26:44 följande:

    Men herregud så otrevligt svarat! Det är väl en självklarhet att man försöker hålla sig till och respektera trådstartens ämne. I det här fallet så har ju du "..." och "Lisa" haft en helt egen parallelldiskussion om särkullbarn som inte rört varesig TS eller ämnet överhuvudtaget. För dem som faktiskt varit intresserade av grundproblemet har det vara varit virrigt och blivit svårt att läsa.

    Jag upplever faktiskt att det förekommer riktigt bra trådar och vettiga människor även på familjeliv, och jag tycker att det här är en intressant och engagerande tråd. Faktiskt.

    Och många människor har inte behov ens på familjeliv av att vara otrevliga mot andra i tonen. Missförstå kan alla göra, tydligen även du!


    Ja alltså det började ju med att det är ovanligt som i ts fall att man inte vill att sin man ärver en med fri förfoganderätt när man bara har gemensamma barn och att jag inte ser deras relation baserat på kärlek utan enbart ekonomiskt. Därav nämndes särkullbarn. Sedan spann det ju vidare med andras erfarenheter om det, å av rena felaktigheter som jag tycker att då får man faktiskt säga vad som verkligen gäller.

    Jag anser ändå att jag kunnat ge ts svar på de flesta om inte alla hennes funderingar/ farhågor på hur det fungerar med arvsrätt i hennes fall. Klart som tusan att jag rättar när någon påstår felaktigheter.
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Besviken) skrev 2016-07-03 23:08:57 följande:

    Hej och välkommen till tråden

    Mina föräldrar var smarta när de skrev. Det ska jag också göra nu. Alltså göra ett tillägg till befintligt testamente alt skriva ett eget. Som förvaltare av den enskilda egendomen har jag rätt att utan min makes vetskap skriva på det, men bara det. I detta läge känns det nödvändigt...

    När man hamnar i en sådan här situation som vi har gjort är det oundvikligt att man funderar... Kommer att tänka på en sak som min man sa för ett antal år sedan. Vi började diskutera giftermål därför att min väns man gick bort och lämnade henne med småbarn. Som tur var så var de gifta.

    Till en början var det jag som tryckte på, men slutligen insåg väl han också det smarta i att vara gift. En dag talade vi om arvedelen och då sa jag att mitt arv var enskild egendom. Som svar får jag: " då är det väl ingen mening att vi gifter oss.." Skojar du nu ,sa jag. Han började prata bort från det och sa att han skojade. Då sa jag att det var ok för mig om han så småningom skrev sitt arv som enskilt också om han ville.

    Idag funderar jag på om det var ett skämt eller om han menade det? Kanske skulle jag låtit bli att gifta mig? Jag tänkte på barnen och att kunna sitta kvar o huset och såna saker... Inget annat.

    Jag skulle själv aldrig kunna med att röra någon annans arv.


    Som sagt enskild egendom har enbart betydelse om ni skulle skilja er, då ingår inte det i giftorättsgodset som ska delas. Dör du så ingår det i din kvarlåtenskap och din man ärver innan era gemensamma barn, han kan dock ej testamentera bort arvet från dig eftersom era barn ärver både din å hans del när han dör. (Han kan enbart testamentera bort hälften av hans del)

    Du kan dock testamentera bort halva din kvarlåtenskap direkt till dina barn. Den andra halvan får de när deras pappa dör med.

    När du säger att du aldrig skulle kunna röra din makes arv om han skulle dö så har du inte tänkt på flera olika scensrior. Som art man har minderåriga gemensamma bqrn som man blir lämnad själv med att försörja å se om. Är drt bättre att behöva flytta för man inte har råd att bo kvar å att vända på varje krona varje månad å barnen kan inte ha ngr aktiviteter m.m bara för att inte röra arvet så barnen kan få det när de är vuxna å har egna inkomster. Tror du verkligen barnen tycker att du då prioriterat rätt? Det är där jag menar att man ofta som partner månar om sin andre hälft å framförallt om man har gemensamma minderåriga barn att man inte vill att dom ska vara på ruinens brant om ngt händer ngt. Därav har de flesta livförsäkringar etc.
  • Anonym (Lisa)
    ardath bey skrev 2016-07-04 10:24:18 följande:
    Det stämmer väl inte. TS kan testamentera bort hela sin kvarlåtenskap till sina bröstarvingar. De enda som kan klandra ett sånt testamente är bröstarvingarna, och de lär ju inte göra det.
    Nej är man gifta så ärver barnen genom maka/maken, dvs barnen ärver sin del först när denne också går bort. Läs arvsrätt och ordningen hur det fungerar. 
  • Anonym (Lisa)
    ardath bey skrev 2016-07-04 10:24:18 följande:
    Det stämmer väl inte. TS kan testamentera bort hela sin kvarlåtenskap till sina bröstarvingar. De enda som kan klandra ett sånt testamente är bröstarvingarna, och de lär ju inte göra det.
    Här är relativ enkel text du kan läsa

    www.begr-byra.se/vem-%C3%A4rver-vad-av-vem
  • Anonym (Lisa)
    ardath bey skrev 2016-07-04 10:24:18 följande:
    Det stämmer väl inte. TS kan testamentera bort hela sin kvarlåtenskap till sina bröstarvingar. De enda som kan klandra ett sånt testamente är bröstarvingarna, och de lär ju inte göra det.

    Make/Makas arvsrätt:


    Om du är gift och inte har några särkullbarn ärver din efterlevande make/maka all din egendom när du går bort. Ett särkullbarn är ditt barn från ett tidigare förhållande som inte är barn till din nuvarande make/maka.


    Din efterlevande make/maka ärver både ditt giftorättsgods och din enskilda egendom. Gemensamma barn, eller om sådana saknas, dina föräldrar och syskon får vänta på sitt arv till dess din make/maka avlidit. De är vad man kallar efterarvingar. Det innebär att om det finns arvingar i första eller andra arvsklassen ärver den efterlevande din kvarlåtenskap med fri förfoganderätt. Han eller hon har då inte rätt att testamentera bort egendomen, men kan fritt konsumera, ge bort eller sälja den.

    www.begr-byra.se/vem-%C3%A4rver-vad-av-vem

  • Anonym (Lisa)
    sextiotalist skrev 2016-07-04 10:46:34 följande:

    Men man kan ändå välja att testamentera bort sin enskilda egendom. Det som skiljer en make från bröstarvingar, att maken har endast rätt i halva giftorätten (där enskild egendom inte ingår), men han/hon har inte rätt till det som är enskild egendom.

    Så det är fritt för var och en att testamentera bort sin enskilda egendom samt att även testamentera bort sin del av giftorätten.

    Min syster kommer inte ärva sin makes gård, om det händer honom något så går den till deras barn, samma sak med vårt sommarhus. De har skrivit testemente så rätt sak hamnar på rätt ställe. Vårt sommarhus stannar i vår släkt (via deras barn) och hans gård stannar i hans släkt (via deras barn)


    Jo å jag har ju skrivit att man kan skriva testamente men man kan inte testamentera bort allt som den jag svarade skrev. Dock tycker jag skilsmässa vore det bästa i detta fallet. Eftersom då slipper man att pappa å barn skulle bli oense å kunna hamna i konflikt eftersom han verkar vara mindre rolig ...
  • Anonym (Lisa)
    sextiotalist skrev 2016-07-04 11:48:43 följande:

    En skilsmässa är nog det rätta i det här fallet. Men sin enskilda egendom kan man testamentera bort utan problem. Den kan den kvarvarande maken/makan knappast via klandring av testementet få.


    Om det inkräktar på fyra prisbasbelopp så har maken rätt till det först. Oavsett om det är enskild egendom som är borttestamenterad.
  • Anonym (Lisa)
    ardath bey skrev 2016-07-04 12:17:50 följande:

    De texter du hänvisar till handlar om vad som gäller om det inte finns testamente. Finns det testamente så går det före lagens arvsregler förutom att bröstarvingar har rätt att dela på halva kvarlåtenskapen (laglotten).


    Nej du kan inte testamentera bort hela kvarlåtenskapen. Halva kan du testamentera bort.
  • Anonym (Lisa)
    Anonym (Besviken) skrev 2016-07-06 21:35:57 följande:

    Nej man kan ju undra? Återigen, det är sånt man läser om.

    Jag tror det är en kortslutning på honom någonstans ...verkar sakna empati totalt. Det känns som att den enda "smärta" han har förmåga att känna är sin egen ?

    Jag går OT med ett i tiden nära liggande exempel.

    För tre veckor sedan dog vår katt. Hon var nästan 15 år men till synes frisk. Jag hittade henne död i trädgården. Fick senare veta att hon hade dött i sömnen.

    I sig är det chockartat och hemskt på alla sätt o vis. Var så fäst vid den lilla katten. Fick lägga kroppen i en filt och påse och frampå eftermiddagen åkte jag och barnen till djurkliniken där vi tog ett värdigt farväl och beställde kremering och urna.

    Mannen får veta vad som hade hänt och reagerar med oj! Va? Vad? Men inte mycket mer.

    Det var som ni säkert förstår en hemsk dag. Vi var hemma cirka tjugo min innan mannen kom hem och jag blev bara sittande vid köksbordet. Själsligt trött liksom.

    Mannen kommer hem och frågar hur det gick hos veterinären. Sedan får han se kvittot och genast drar det igång.

    -vad fan!!! Har du betalat 1.100 ??

    Beställning av urna o kremering är inte gratis men jag ville avsluta på det viset och alla mina hundar har jag låtit kremera.

    - ärligt talat du kunde grävt ner katten(?) i trädgården helt gratis?!!

    Sedan undrar han varför jag inte börjat med middagen


    Fast så hade min sambo oxå reagerat å det är inget fel på honom :D :D

    Men jag beklagar givetvis kattens död. Tyvärr är det ju baksidan med att ha djur och ibland händer det alldeles för tidigt också. Så jag är också väldigt blödig med mina djur men kremerar dem gör jag inte för drt.
Svar på tråden Min man gömde testamentet