Behöver tid UTAN hans barn!

Jag lever i en kärnfamilj med min man och våra två barn. Barnen är oerhört krävande och jag och min man har i princip ingen tid för oss själva. Det är väldigt påfrestande på förhållandet. Tråkigt, men så är det.

Ibland försöker vi fixa barnvakt för att kunna gå ut och äta bara jag och min man. När det väl blir av är det underbart. Ibland får det dock ställas in, barnen bli sjuka eller barnvakten får förhinder. Det suger! Men sånt är livet med barn. Under flera års tid så har vi inget annat val än att sätta barnens behov före våra egna.

När det gäller ens egna barn så är det här (för det mesta) självklart.

När det gäller bonusbarn så börjar många resonera annorlunda. Man hör argument som 'de är inte mina barn', 'de är inte mitt ansvar', 'jag behöver paus', 'vi hade faktiskt planerat annat' osv. Visst, mycket av det här är sant. MEN, det är faktiskt såhär livet är med barn. Har man valt att gifta in sig i en familj där barn redan finns så får man liksom de här sakerna på köpet även om man inte vill.

visst kan man skylla på barnens mamma i det här exemplet, men det är precis likadant i en kärnfamilj. Ens partner tar kanske inte alltid det ansvar man hade tänkt sig, vissa relationer funkar bättre än andra. Det är likadant med ens partners ex, visa har ex som tar mycket ansvar och alltid ställer upp, andra har horribla ex som gör allt för att förstöra. Man kan liksom inte bara gå och välja en ny partner och tro att allt bara ska flyta på smärtfritt. Det kommer på köpet tyvärr.

Visa barn är svårare än andra och kräver mycket. Visa ex är svårare än andra.

Men kan man inte hantera några jobbiga år med eventuellt 'förstörda' planer, ja då kanske man bör söka en partner som inte har barn...

Jag skulle också vilja göra en romantisk vuxenresa med min man!! Det hade varit helt underbart. Två gånger har vi planerat en natt tillsammans på ett hotell bara han och jag. Båda gångerna blev det inställt. Ena gången blev barnen sjuka, andra gången barnvakten. Det var retligt :(

I en familj med barn har man ofta ingen möjlighet till romantiska vuxenresor. Tråkigt men så är det för många (vissa har kanske tillgång till barnvakter och får det att fungera, men väldigt många kan ALDRIG göra det).

Tänk istället så bra ni har det som ändå har möjlighet till lite egentid då och då.

Den här resan blev kanske inställd, men nästa gång kanske det funkar!

Ja, men bara för att biomamman är en skit som sätter sina egna behov före barnens, så blir det ju knappast bättre om pappan gör likadant.

Det hade blivit bättre för ts, men knappast för barnen.

Som sagt, nästa planerade resa för ts och hennes man kanske blir underbar.

Jag skulle säkerligen inte gilla om min man bestämde sig för att bli en egoistisk skit som inte kan ta sitt ansvar för sina barn.

MEN, jag skulle ALDRIG sjunka till samma nivå. Mina barn skulle vara välkomna här i sitt egna hem, dygnet runt 365 dagar om året. Det är en ganska kort tid som de behöver oss föräldrar, så ja, de åren det gäller hade jag bestämt mig för att acceptera läget helt enkelt.

Tänk om ts mans ex bestämmer sig för att överge sina barn helt. Eller dör. Då skulle möjligheterna till romantiska vuxenresor försvinna helt...

Jag tycker att ger man sig in i en relation med någon som har små barn så bör man tänka att 100% barn är referensramarna. Allt annat är en 'bonus'. Varje natt barnen sover nån annanstans, varje eftermiddag de hämtas av någon annan, varje morgon någon annan väcker, klär på, gör frukost, varje träning någon annan skjutsar osv är en chans till egentid som väldigt många inte har.

Att som förälder 'missa' hälften av allt detta för att man skiljt sig, kan både upplevas som en lyx och som en sorg. Bara för att man försöker se positivt på sin tillvaro och väljer att se det som en lyx, så kan man ändå uppskatta att plötsligt få några extra oplanerade dagar med sina barn. Framför allt kan man välja att ta emot sina barn med öppna armar oavsett anledning till att de dyker upp.

Om några år är problemet ur världen oavsett hur biomamman väljer att bete sig.

Givetvis hade det bästa för barnen varit att känna att de har två föräldrar som gör allt för dem, och som ser barnens närvaro och tillhörighet i familjen som en självklarhet. Men om biomamman nu inte kan eller väljer att inte göra så, så blir det kanske ännu viktigare att inte pappan beter sig likadant.

Och visst kan det bli så att mamman fortsätter göra så här. Tråkigt för barnen, men då får man ju åtminstone hoppas att de inte har en pappa som också är beredda att svika dem.

Nä så då kan ju lika bra pappan och ts också skita i barnen...?

Ja, det var precis så jag menade! Din man (och du) ställer upp helhjärtat för barnen! Och det är toppen! Extra viktigt för barnen när de verkar ha ett rötägg till mamma...

Ts, jag förstår din besvikelse över den inställda resan! Det är klart att det är jättesynd att det blev såhär.

Men du kan inte ändra på hennes beteende tyvärr. Visst kan din man försöka vara hårdare mot henne, men förmodligen kommer det bara att hålit över barnen i slutändan. Och även om det inte hade varit din mans fel så hade det nog ändå varit väldigt jobbigt för honom att se sina barn fara illa.

Synd att barnen inte kan bo mer permanent hos, det hade förmodligen varit bättre för alla!

Din man valde helt enkelt fel mamma till sina barn. Tråkigt och tragiskt, men det är ett val han inte kan göra ogjort, och nu måste ni hitta sätt att få ert liv att fungera i alla fall. Om du vill stanna med honom det vill säga. Om du vill det tror jag dock du får sänka dina förväntningar de närmsta åren. En veckas semester på tu man hand låter såklart underbart, men med tanke på hur biomamman beter sig så får du kanske nöja dig med mindre just nu.

Det kommer en tid när barnen inte behöver passas längre och då kan ni åka iväg oavsett hur biomamman beter sig...