Behöver tid UTAN hans barn!
Anonym (Mamman) skrev 2016-07-03 16:48:30 följande:
Trams!!!! Ts VÄLJER att jobba! Ingen tvingar henne! Herregud åk bort själv då för i h-vete!
Inlägg från: sextiotalist
|
-
Såklart hon gör det, hon skrev i början att det är mer avkopplande att vara på jobbet än vara hemma med två barn som inte kan klara sig själv mer än ett par minuter (framgick tidigt i tråden)
-
Nej, kan man inte hantera en kärleksrelation och ha barn så brukar det bli så. Kvinnorna väljer att lämnaAnonym (Mamman) skrev 2016-07-03 17:08:47 följande:
Läs trådstarten innan du skriver i trådar. Står klart och tydligt där att pappan ÄR GLAD över att få mer tid med barnen! Den enda som är grinig är Ts och pappan önskar att hon tar till sig barnen. Det kommer troligen inte hända efter så lång tid så dom bör separera!
-
Och en väninna separerade då deras förhållande inte orkade med den påfrestning som ett barn med asperger krävde. När de sedan hade barnen varannan vecka så började föräldrarna fungera. Hennes arbete kräver ofta utlandsresor med kort varsel. Men å andra sidan är exets semestrar heliga, speciellt den tiden han är utan barn. Min väninna är otroligt tacksam att han hänger med i svängarna så hon gör allt för att ledigheten inte ska rubbas.Anonym (Tja) skrev 2016-07-03 17:38:43 följande:
Jag lever i en kärnfamilj med min man och våra två barn. Barnen är oerhört krävande och jag och min man har i princip ingen tid för oss själva. Det är väldigt påfrestande på förhållandet. Tråkigt, men så är det.
Ibland försöker vi fixa barnvakt för att kunna gå ut och äta bara jag och min man. När det väl blir av är det underbart. Ibland får det dock ställas in, barnen bli sjuka eller barnvakten får förhinder. Det suger! Men sånt är livet med barn. Under flera års tid så har vi inget annat val än att sätta barnens behov före våra egna.
När det gäller ens egna barn så är det här (för det mesta) självklart.
När det gäller bonusbarn så börjar många resonera annorlunda. Man hör argument som 'de är inte mina barn', 'de är inte mitt ansvar', 'jag behöver paus', 'vi hade faktiskt planerat annat' osv. Visst, mycket av det här är sant. MEN, det är faktiskt såhär livet är med barn. Har man valt att gifta in sig i en familj där barn redan finns så får man liksom de här sakerna på köpet även om man inte vill.
visst kan man skylla på barnens mamma i det här exemplet, men det är precis likadant i en kärnfamilj. Ens partner tar kanske inte alltid det ansvar man hade tänkt sig, vissa relationer funkar bättre än andra. Det är likadant med ens partners ex, visa har ex som tar mycket ansvar och alltid ställer upp, andra har horribla ex som gör allt för att förstöra. Man kan liksom inte bara gå och välja en ny partner och tro att allt bara ska flyta på smärtfritt. Det kommer på köpet tyvärr.
Visa barn är svårare än andra och kräver mycket. Visa ex är svårare än andra.
Men kan man inte hantera några jobbiga år med eventuellt 'förstörda' planer, ja då kanske man bör söka en partner som inte har barn...
-
Här är en som inte hört samtalen (det gick att höra på andra sidan köket) när exet hotade med enskild vårfnad in sambon inte bytte helger efter hennes nyck.smulpaj01 skrev 2016-07-03 20:09:39 följande:
Troligen!
Jag lovar. En del gör allt för att styra (efter en vända samarbetssamtal så blev det bättre då hon fick klart för sig att man inte kan ändra schema efter val av nya karlar) -
Det är jag uppvuxen med, mina föräldrar åkte på egna semestrar. Men de löste det genom deras vänner, vi barn bodde hos någon annan familj då (det var innan vi började skolan och på sommarlov eller andra lov). Det var precis lika mycket "semester" för oss att åka till Lidingö när mina föräldrar var bortresta några dagar. Sedan kunde ungarna från Lidingö komma hem till oss (jag minns att de åkte med den äldsta på skidsemester och de två yngsta var hos oss). När vi träffas, nästan 50 år senare, så kommer vi fortfarande ihåg det och hur roligt det var, att våra föräldrar var bortresta, eller tom med någon av syskonen, brydde vi inte det minsta om.Stanning skrev 2016-07-04 07:33:05 följande:
Fast har man barn så firar man ju semester med dem. Tänk om vi familjer med egna barn skulle resonera så och kräva en vecka utan våra barn?
Visst, det hade varit underbart att komma ifrån och bara få vara själv med maken om så bara någon dag, men det är en lyx om man inte har släkt nära till hands.
du valde en man som redan har barn, de ingår liksom i paketet och de kommer alltid ha en central plats och fokus.
När sonen kom upp i 5-6-årsåldern, ja, då kunde vi allt oftare få barnfri tid. Inte en vecka, men över en helg t,ex.
Så visst kan man åka på barnfria semesterar även kärnfamiljer med gemensamma barn och folk gör det. -
Så olika det kan vara. Min sambo såg till att vi alltid fick semester bara vi två innan vi själva fick barn. Det var väldigt viktigt för honom att vi hade den tiden bara han och jag.smulpaj01 skrev 2016-07-04 09:14:02 följande:Nej men då är hon fri att välja en man som inte är pappa!
Jag skulle bli vansinnig om min man inte ville vara med mitt barn på semestern, då är det slut!
Han tyckte att det var lika viktigt att mamman fick det. Och det fick hon med råge varje sommar. Minst 6 veckor barnfritt hade hon.
Under några år, så var det svårt, men han var väldigt noga med att vi ändå hade semester utan hans barn minst en vecka varje år. Det var inget som jag ens behövde diskutera. Han såg till det. För de var även viktigt för honom.
Men den barnlediga tiden har varit viktig för oss, så fort det gick igen, så såg vi till att vi kunde få det igen. -
Det vet du inget om, han kanske har behov av detta också, men ett ex som sätter käppar i hjulet för detta.smulpaj01 skrev 2016-07-04 09:47:58 följande:Fast då passar inte Ts och mannen ihop. Han är som jag och har inte något behov av vuxenresor så som hon har. Han väljer barnen!
-
Deras planerade resa skulle ju gå på just en sådan vecka. Dvs de valde att resa en vecka då de inte hade barnen, men så bestämde mamman att strunta i det konceptet och valde att resa när hon skulle ha barnen, utan sina barn.Anonym (Eva) skrev 2016-07-04 10:00:05 följande:Fast det har hon ju varannan vecka på sig att göra, bara just inte dessa veckor.
Det är inte alls omöjligt att om mamman hade velat ha med sig barnen, att ts och hennes sambo inte hade bråkat, även om de hade en inbokad resa med barnen på sin tid.
-
Efter att läst ts beskrivning av samtalen från mamman, så kanske han valde att inte ta den striden med sitt ex.smulpaj01 skrev 2016-07-04 10:09:55 följande:Han VALDE bort resan med Ts, det kan man inte klandra mamman för. Hon frågar om han kan ta barnen och van säger ja!
Av någon anledning så brukar det vara svårare för, framför allt män, att ta strid med sitt ex (oavsett vad, om det gäller att ha barnen mer eller mindre, att välja aktiviteter, fester vad som) än att hantera en besviken nuvarande. Vet inte hur många trådar jag läst om män som lyder sitt ex blint, vad det än är, men har inga problem med att göra sin nuvarande besviken.
Min sambo tog striden med sitt ex, han stod på sig när det gällde vissa saker och struntade fullständigt i hennes vredesutbrott. -
I en sådan situation så hade nog vilken förälder som helst avbokat, om man har lite vett i huvudet (dvs jag anser inte att mamman har det). Dvs ingen förälder hade låtit barnen vara utan tillsyn.smulpaj01 skrev 2016-07-04 11:02:55 följande:Han skulle väl inte leva med Ts om han hatade henne? Jösses, lugna dig!
Han ville säkert resa med Ts men barnen går först! Ja mamman borde tagit med sig ungarna, men det valet har även pappan nu. Han väljer att avboka istället så resan var väl inte så viktig för honom?!
Ibland står man inför en situation man inte kan ändra på. Hade mamman blivit akut sjuk, så tror jag att de hade säkert blivit besvikna och ändå bokat av resan, men då hade det känts mer acceptabelt. Men jag tror den värsta irritationen är att mamman väljer att resa på en nöjesresa och de får offra sin resa (som båda säkert sett fram mot).
Men jag hoppas att sambon ser till att få detta kompenserat, genom att mamman t.ex för över några dagar föräldraledighet till honom. -
Men de SKA ut och resa alla ihop. Dvs den biten är redan avklarad, resan var reda bokad. Den resan de ville göra är inte genomförbar.smulpaj01 skrev 2016-07-04 11:16:52 följande:Jag hade bokat en ny resa där alla får plats. Att avboka är att spela martyr!
-
Dvs den resan som ts sett fram mot, en resa två vuxna utan barn, kan inte genomföras, för just den veckan har mamman valt att ha en egen resa utan barn. Resan med barn kommer att genomföras, den är inte inställd och kommer inte avbokas.smulpaj01 skrev 2016-07-04 11:16:52 följande:Jag hade bokat en ny resa där alla får plats. Att avboka är att spela martyr!
Det ts och hennes sambo kan lära sig av den här historien. Nästa gång ni bokar en resa, se till att ha backup, dvs ni redan har fixat så att några ta hand om barnen om mamman hittar på något annat galet.
Tänk vad skönt att svara henne, vad fint, eftersom jag vet hur du fungerar, så har vi redan fixat barnvakt (även om det är din vecka att ha barnen) när vi ska iväg nu, så åk du på din resa så åker vi på vår och barnen kommer ha det toppen hos NN.
Det kan bli lite svårt att förklara i tingsrätten eller familjerätten att pappan har så bra framförhållning att han bokar backup även på de veckor hon har barnen, eftersom de inte känner sig trygga att barnens mamma kommer hålla sig hemma. -
Det är lika illa det, men det finns en viss skillnad, har man valt att ha vv så finns det förhoppningsvis ett visst intresse av att ha barnen halva tiden (annars kan man låta den andra föräldern ha barnet heltid).
En pappa som har varannan vecka och tjafsar på samma sätt som mamman här beter sig precis lika illa, och troligen hade mitt svar varit exakt detsamma. Ts skriver själv att det hade varit lättare att ha barnen heltid än som det är nu, för då vet man vad som gäller och planerar utifrån detta.
En hattig pappa, ja, där vet man också vad som gäller, dvs man planerar som att man alltid har barnet, dvs vh finns inte med i planeringen.
Men just varannan vecka ställer högre krav på föräldrarna, kan man inte leva upp till de kraven, då bör man inte ha varannan vecka.
Egentligen borde ts sambo försöka driva igenom ett heltidsboende som det är nu, för jag tvivlar att barnen mår bra i detta, att inte veta vad som gäller, att på kort varsel bli flyttad till pappan och snart är barnen så stora att de börjar bestämma med kompisar.
Jag är ganska säker på att även barnen vill ha en viss framförhållning. Det där med bajseriet kan ju vara ett sätt för barnet att få lite kontroll över sina föräldrar eftersom det är så hattigt.
Anonym (Eva) skrev 2016-07-04 13:33:17 följande:Sant, men nu valde pappan att göra såhär. Oavsett så sitter många kvinnor såhär med pappor som
Vägrar dyka upp eller träffa barnet, bokar av umgänge och skiter i sina barn medan mamman "bara skall köpa det" och likaså hennes ev partner. Men när det gäller det motsatta (här vet vi dock inte mammans roll, eller om hon frågat och fått ett javisst åk du) så blir det ramaskri. Även fast pappan valt att ta barnen.
-
Jag tror många problem i dessa nyfamiljer grundar sig i att man det är konflikter som är olösta med exen och/eller oförmåga att dra gränser.Anonym (*suckar*) skrev 2016-07-04 14:00:09 följande:Verbal misshandel för att han säger en sak men gör tvärtom. För att han visar dig att du är mindre värd än hans ex.
Har han barn med min mans ex?
Med tanke på din beskrivning om hur hon beter sig menar jag. Fast, min mans ex har bara ett barn. Och numer sköter hon sig.
En person som inte kan uppföra sig lägger man på luren i örat på, efter att först ha upplyst om att ni pratar med henne om hon pratar lugnt och sansat om barnen. Inget annat behöver ni lyssna på. Att hon anser att ni är elaka är ju bara att skita i, det vet ni ju att ni inte är.
Om hon vinner är det för att ni tillåter det, inget annat. Ja, det är skitjobbigt att ta striden men gör man det får man det lugnt till slut.
Fö måste man inte ha kontakt via tfn, man kan säga att all kontakt ska gå via sms eller mail. Akuta saker kan tas via tfn och varje gång hon ringer om icke akuta saker säger man: Ok, det är är ju inget akut ärende så skicka ett sms eller mail om det, ha det gott, hej då.
Man kan även skriftligt meddela att from nu blir det inga som helst byten i umgänget och sen håller man det, vad hon än anser. Börjar hon prata med barnen om att ni är elaka och inte vill ha dem, då anmäler man för det är barnmisshandel.
Jag hade aldrig orkat igenom konfliktperioden som sambon hade med exet, om han inte samtidigt tydligt visade mot mig och mot exet, att jag var den som var hans första förbundsförvant. Dvs ingenting beslutades, som påverkade mig, innan jag var tillfrågad. Jag hade alltid veto när det gällde mitt engagemang. Han skulle aldrig ta hem barnen om han hade annat för sig (utöver de redan bestämda tiderna) och jag förväntade att ta hand om dom, utan att jag hade sagt ja.
Han skulle inte ställt in en resa, om det inte var pga sjukdom, hade exet gjort något liknande som i ts fall, då hade han inte tvekat en sekund att prata med mig om att kräva hela boendet (i ett sådant fall så hade jag tyckt det var en strålande idé, för det andra alternativet, då hade jag flyttat och valt att bli särbo) -
Och om jag tolkar ts rätt, så är detta vanligt förekommande, dvs mamman lämpar över barnen till ts sambo rätt ofta på hennes tid.smulpaj01 skrev 2016-07-05 07:51:22 följande:Japp och tack vare mammans agerande får pappan en extra vecka med sina barn. Vilken tur!
Jag tror faktiskt att för barnens skull, för ts och deras förhållandes skull, så bör ts sambo driva frågan om ett heltidsboende för barnen hos dom. Det blir betydligt lättare för ts och hennes sambo att få struktur i vardagen och troligen kommer barnen också lugna ner sig och bajseriet kommer lösa sig (jag är ganska säker på att det har med mammans strul att göra).
Det verkar som dessa barn behöver en fast punkt i tillvaron och mamman verkar inte var den som ger barnen detta (så kan mamman åka på sina solresor och göra annat utan att barnen behöver drabbas) -
Men allvarlig, du skriver ofta att för dig är barnets bästa det viktigaste. Nu är du så fixerad i att PAPPAN får en vecka extra, men mår barnen bra av detta?smulpaj01 skrev 2016-07-05 07:51:22 följande:Japp och tack vare mammans agerande får pappan en extra vecka med sina barn. Vilken tur!
Mår barnen bra att ha en mamma som hattar på de sättet (nej, det är inte bättre med hattande pappor).
Jag skulle nog säga att det är olyckligt för barnens skull, att de är hos sin pappa, inte för att han vill ha dom en extra vecka, utan FÖR ATT MAMMAN INTE VILL HA DOM PÅ SIN VECKA. -
Och vet du, barn är asjobbiga ibland. Sambons barn var asjobbiga ibland (men jag kunde prata med honom om detta, han gick inte i taket för det), vår son har varit asjobbig ibland.smulpaj01 skrev 2016-07-05 08:09:32 följande:Ts blir nog inte långvarig i förhållandet i så fall. Hon verkar tycka dom är asjobbiga redan nu trots att dom bara har dem halvtid!
När jag tyckte sambons barn var asjobbiga, då respekterade han detta och såg till att jag fick komma hemifrån.
Som förälder måste man acceptera att andra tycker ens barn är asjobbiga. När min son var i 6-års-trotsen, hade min sambo och jag inte levt ihop och det funnits en ny kvinna, jag hade haft full förståelse och inte skuldbelagt henne om hon tyckte vår son var asjobbig. Jag tyckte det själv.
Om folk hade upplevt mitt barn som asjobbigt, då hade jag funderat på varför och inte klandrat den som tyckte det.
Ja, barnen verkar asjobbiga, i högt tempo från 6 på morgonen, kan inte vara ifrån sin pappa många sekunder, kan inte hantera den personliga hygienen som man förväntar sig att barn i den åldern bör fixa. Och ändå så tar pappan inte tag i detta, utan låter mamman förstöra barnen än mer.
Ts har min stora beundran att stått ut så länge som hon gjort, själv hade jag troligen lämnat inom ett halvår -
Du verkar hantera henne bättre än din sambo. Det är kanske ni som ska ta diskussionerna när det är byte av veckorAnonym (Jag) skrev 2016-07-05 17:50:24 följande:
Jo, jag sa åt honom att jag ska ha barnledigt på min sista semestervecka. (Då han jobbar och det egentligen är barnvecka..) jag ringde mamman och sa att hon får ha dom då istället, hon sa att hon hade planerat annat och att jag förstör hennes semester. Efter en lång diskussion gav hon med sig, så nu får jag äntligen slappna av om 3 veckor. Tyvärr jobbar ju sambon då så vi slipper ändå inte iväg, men det känns skönt att ha fått sagt åt mamman att jag inte är skyldig henne nånting och att jag inte är hennes barnvakt!
-
Jag håller inte med. Ofta så, när man läser mer, så är det en frustation pga pappan har släppt sitt föräldraskap. Det är nog 9 av 10 av dessa trådar som har sin bakgrund i detta. 1 av 10 är mer som du beskriver det.Anonym (Gnäll) skrev 2016-12-11 14:58:34 följande:De trådarna är ju skrivna av "bonusmammor" (hur man nu kan kalla sig det när man uppenbart ser mannens barn som plågor och inte alls som någon bonus) som berättar ur sina kränkta perspektiv.
Jag tycker många verkar ha en avskyvärd inställning till mannens barn från tidigare förhållande, man kunde ju tycka att om man nu inte vill ha en annan kvinnas barn i sitt liv borde man kanske inte välja att leva med hennes ex.
I min närhet har jag en väninna som just genomgår detta. De första åren så fungerade det utmärkt mellan henne och hans barn, men han har mer och mer lagt över ansvaret för hans barn på henne, han har fullständigt abdikerat från sitt föräldraskap (det ena barnet har gjort en massa dumheter i skolan, stulit och annat, samma saker som han även gjort hemma), numera kan hon knappt med barnen. Ja, hon är på väg därifrån, men hon är arbetslös och har betalningsanmärkningar, så hon har svårt att få ny bostad.
Som exempel så kan han lova exet att ha barnen, men själv sticker han och tränar så fort han får tillfälle och barnen borde kunna vara själva, men de är opålitliga och gör saker bakom föräldrarnas rygg (och även min väninnas, öppnar hennes post, rotar bland hennes saker etc) så kan de inte vara själva. Är pappan hemma gör de inget sådant, inte heller när min väninna är hemma.
Efter tre år är hon less, på pappan, på hans barn och även på exet. Hade hon skrivit en trådstart idag, så hade du säkert tolkat det som att hon avskyr hans barn. Ja, nu tycker hon de är fruktansvärt jobbiga, men så var det inte från början.
Men orsaken är inte barnen, vilket hon är väl medveten om, orsaken är föräldrarna -
Sedan tycker jag det är rätt fel att anse att en barnlös person ska ta samma konsekvenser av att vara förälder som den som valt att vara förälder.Anonym (Gnäll) skrev 2016-12-21 02:59:27 följande:Nej, tydligen får inte alla ha den inställning de vill. Håller man inte med styvföräldern har man ju "fel" inställning.
Den avskyvärda inställningen är att man uppenbarligen ser sina bonusbarn som något som helst inte ska få finnas. Tänk om, Gud förbjude, den biologiska modern skulle avlida? Då hamnar bonusarna hos sin pappa på heltid. Hur ska TS hantera det?
Det finns föräldrar som knappt får någon egentid alls, de kanske bor långt från släkt och vänner, har kanske inte några de kan lita på som barnvakter. Hur klarar de av livet med barn på heltid? Hur får de tid att älska med varandra (tänker inte använda TS vulgära språkbruk)?
Jag har inte läst hela tråden, har TS nämnt något om hur ofta de "lämpat över" barnen till mamman? För allt vi vet är föräldrarna kanske lika goda kålsupare båda två.
Fixar man inte att hantera en kärleksrelation och vara förälder, då ska man inte ge sig in i kärleksrelation. För väljer man att leva med en person som inte är barnets förälder, så måste man acceptera att den personen inte kan gå in och ersätta den andra föräldern.