Hennes känslor har med all sannolikhet svalnat eller försvunnit helt. Jag känner tyvärr igen mig i din flickvän i hur jag började bete mig mot slutet av mitt förra förhållande när känslorna försvann. Det kan tyckas fegt såhär i efterhand att jag inte sa något tidigare och lät det dra ut på tiden, men det tog i ärlighetens namn ett bra tag innan polletten trillade ner. Först så trodde jag att det bara var jag som var stressad och trött, men sen insåg jag att mitt avståndstagande berodde på att kärleken tagit slut.
Det absolut enda sättet för dig att få reda på hur det ligger till är att prata med henne och ställa henne mot väggen. Om det är så att hon tappat känslorna så kanske hon helt enkelt inte förstått det än eller förstått men blundar och hoppas att det ska bli bättre. Men det kommer det ju i så fall inte komma av sig själv, utan då är det läge att antingen ta en paus eller börja gå i parterapi, för att reda ut var problemet ligger. Det kan ju även vara så att hon drabbats av en depression som inte har med dig att göra. Då drar man sig i regel undan från både närstående och omvärlden.
Hursomhelst så ska du inte låta det fortlöpa utan att prata med henne. Så här ska du verkligen inte behöva ha det, utan det mesta tyder på att hennes känslor försvunnit och då går du vidare till någon som faktiskt älskar dig och visar sin uppskattning.
Glömde fråga - Har du pratat med henne ännu? Vill gärna ha en uppdatering. Hoppas verkligen du har bestämt dig att ställa henne mot väggen och prata med henne allvarligt om det här, för ju mer du skjuter upp det desto sämre kommer du må (säger det av erfarenhet). Och tyvärr så måste jag säga att du definitivt borde förbereda dig för det värsta, och om det nu kommer till det värsta så får du försöka tänka på att det är för det bästa. Hon uppskattar uppenbarligen inte dig längre, och har "börjat" ta dig för givet. Jag hade gjort som flera andra har tipsat dig om - Börja umgås mer med dina vänner, hitta på roliga saker, skaffa hobbys etc.
Men sen så MÅSTE du också lära dig att stå upp för dig själv.. Jag vet att du bara vill henne väl, men det är viktigt att ens välvilja inte går till överdrift till den grad då den går ut över en själv, och får en själv att må dåligt. Sa faktiskt upp kontakten med en tjej för ca 3-4 dagar sen som jag lärde känna online. Vi hade snackat en braaaa del under en 5 månaders period. Vi snackade om otroligt djupa och personliga saker, och klickade extremt bra (har aldrig klickat på samma sätt med en tjej förut). Vi hade i stort sett identiska åsikter kring allt möjligt (främst politik, men även mycket annat), och hade liknade livserfarenheter. Hursomhelst så blev jag blev snabbt väldigt givmild i vår "relation" - FÖR givmild - vilket jag ångrar så extremt nu i efterhand, då hon ABSOLUT INTE förtjänade det. Jag lät mig själv luras, och drogs med i ca 3 månader, tills hon började visa vem hon egentligen var allt mer och mer, och det var en person som INTE förtjänade min godhet.
Nu, meningen med att jag berättade den där lilla historien var för att jag vill att du ska fråga dig själv: "FÖRTJÄNAR hon verkligen min godhet? Min givmildhet?" För mig känns svaret ganska uppenbart, men det är viktigt att du tänker på det själv och kommer fram till din egna slutsats.
Hoppas allting löser sig, och lycka till med allting.