Sent missfall idag

Hejsan,

11/4 fick jag bekräftat att vår lille pojke inte fanns mer och 14/4 fick han hjälp att komma ut. Var i vecka 18 o hade inte känt honom böka på ett par dagar.

Det gör fruktansvärt ont. Jag blev sjukskriven på heltid två veckor och har haft jättemycket stöd av en bra kurator. Har du någon att prata med?

Mmm... Finns inte så mycket att säga, eller göra. Det blir liksom bara tomt. Min kurator har varit toppen, någonstans är det ju ändå ett barn vi förlorat. Som hon sa "från det där plusset fylls man av drömmar, kärlek o tankar på hur det ska bli" även om man är försiktig i början..

Vi var ju o gjorde kub ul i v. 13 och då såg allt normalt och fint ut.. "ni får ni inga överraskningar vill rul" sa den klämkäcka bm. Nej... Lillskrutten dog ju en vecka innan...

Vi skulle få komma på efterbesök enligt bm på avdelningen och få foto på lillen o reda på vad som hänt men när jag var på gyn i annat ärende sa de att det hade minsann inte läkaren skrivet i journalen och jag har inte orkat ta tag i det. Vi fick fotavtryck med oss hem och jag vet att han ligger i barnlunden på kyrkogården i stan. Det känns bra så.. Vad jag vet tror jag inte de obducerade, vi fick bara svaret att det blir så ibland och att han såg fin ut. Pyttesmå fingrar, vi hade honom hos oss en stund.

Jo, hur vi tänker om framtiden? Igår plussade jag och det är med skräckblandad förtjusning. Just nu känner jag inget för pyret men hoppas verkligen, verkligen att det ska gå fint denna gång!