Jag kan bara inte ta in att jag nog är gravid!

Tack snälla du! Det måste varit fantastiskt att äntligen få ett levande barn.   För mig känns det dock mer logiskt att få ett missfall igen-det brukar sluta så och man brukar ju säga att för att bedöma framtiden så begrunda din historik. Tyvärr har jag noll förtroende för vårt sjukhus efter extremt dåligt bemötande vid tidigare missfall och nu på specen. Det gör att prata med nån där är 100% uteslutet. Jag vill ha bevis helt enkelt och det enda beviset är ju ständiga UL! Knäppt,absolut, men det känns som jag ljuger om jag däremellan påstår att jag är gravid. Än värre säga som maken att vi väntar barn. Inte jag, inte efter alla dessa år, så får man inte säga känns det som för då äventyras allt.

UL snart igen och det känns nervöst trots allt. Som tur är träffar jag extremt lite folk för det går inte dölja alls att jag är gravid och vi vill inte berätta i onödan. När vågade du berätta?

Tack LFF!  Jag gjorde både VUL och UL v.13, men det var för tidigt för att slappna av- haft MA v.14 innan. Och RUL nu förra veckan. Jättesprattlig bebbe och jag känner lite pirr/bubbel emellanåt, visst. Men den kan ju dö ändå! Kommer få flera extra UL p.g.a att detta räknas som en riskgraviditet, men det lär bli ett hopp mellan v.20 och kanske 25-28 nästa gång. Då hoppas jag i alla fall känna sparkar även om moderkakan ligger i framvägg. Och jag måste börja tänka i termer av gravid för mammakläder är ett måste nästa vecka. Men det känns konstigt att köpa! Likaså andra kläder och saker till barnet. Bara gått knappa veckan jag ens sagt att jag är gravid så steget till att inse att det mest troligt blir barn i november är stort. Blir det sen så är livet äntligen ett liv värt att leva!

svårt än: jag kan verkligen tänka mig att man får flashbacks och måste tänka efter att man faktiskt kommit ut på andra sidan. Jag känner ju fortfarande avundsjuka på de "riktigt" gravida,d.v.s de supertjocka fast jag egentligen är gode tjock själv. Man är bra knäpp ändå.

LFF: jag har tjuvstartat lite faktiskt. En body och ett par sockar.  Och om jag inte ska tjuva makens kläder hädanefter måste det bli mammakläder denna vecka! Resten får vi se- en dag och en sak i taget.

Shalimar: jag tänkte precis samma sak-det måste vara ett band de spelar upp! Kopplingen med apparaten på min mage och bilden gick inte in.

Cyanea: en vän har en 2-åring hon fortfarande inte fattar är hennes så overklighetskänslan kan nog sitta i länge. Vi berättade ikväll för en bekant att jag är gravid och det tar lite emot. Måste nog till de där sparkarna tror jag. Förlossning är så absurd tanke att jag skulle uppleva så det går inte ens tänka så långt. Bara drömma på natten om hysteriska förlossningsavdelningar!  

Evi: jag skriver mycket under mitt vanliga nick så vem du tror jag är vet jag inte alls.  Men tackar ändå! 

Aioli: just det-ett levande barn!  Det räcker för mig och skulle göra mig överlycklig också.