Forum Föräldraskap - Sex & samlevnad
Varje medlem är ansvarig för sina inlägg.
  • min man ändrar personlighet

    Fre 8 jul 2016 09:59 Läst 5080 gånger Totalt 18 svar
    Anonym (Jojjo­)
    Visa endast
    Fre 8 jul 2016 09:59

    Min man och jag har varit ihop i fem år, och nu på senare tid har han fått såna personlighetsförändringar. Ibland är han jättego och snäll och familjär och trevlig, lugn och allt är frid och fröjd. Men från ena dagen till den andra så kan han bli dryg, uppkäftig, otrevlig, frånvarande, väldigt ego, och göra saker som bara rör honom typ som att han har nån stress över att förverkliga sig själv för då är det bara han och hans behov som gäller. I de perioderna blir det mycket tjafs för jag tycker att han åtsidosätter mig och barnen och bara kör sitt eget race. Han brukar vara sån i någon vecka sen blir det succesivt bättre. Jag förstår om han har nån kris eller om det bara är nån störning i hans beteende men frågan är hur jag ska hantera det. Hur ska jag tänka och bete mig för att det inte ska bli krig? Om jag säger ifrån så blir det bara värre. Ska jag spela teater och kyssa hans fötter eller hur behandlar man en sån person?? Tror att han har åldersnoja och känner att han måste förverkliga sig själv på nåt vis.

  • Fre 8 jul 2016 11:07 #1

    Har du testat att ta upp det med honom under en period då han är "sig själv"? Vad säger han då?

  • Fre 8 jul 2016 11:10 #2

    Precis sådär blev min man..sen blev det värre och värre och nu har jag läst på en del om narcissistisk personlighetsstörning och han verkar vara ett skolboksexempel.... Antagligen har allt innan bara varit en fasad i mitt fall.
    Säger inte att din sambo är det, men det kan kanske vara värt att kolla upp lite..


  • Anonym (D'arc­hangel­)
    Visa endast
    Fre 8 jul 2016 11:37 #3

    Låter faktiskt som bipolär sjukdom. Mitt ex hade det. Hon fick plötsligen för sig att alla motarbetade henne och hennes projekt. Hon kunde plötsligen bli otrevlig och kall och när jag påpekade det blev det bara ytterligare ett bevis på att jag försökte sabba hennes liv med att ge henne dåligt samvete. Sedan plötsligen blev det bra någon vecka innan det var dags igen. Det enda sättet jag kunde hantera detta på var att ta vårat barn och åka hemifrån utan exet.

    Bara ett tips. En del som har sjukdomen blir bättrw av medicinering, dock inte mitt ex. Hon blev aldrig riktigt sig själv igen.

  • Anonym (Jojjo­) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 8 jul 2016 16:15 #4
    Mascaraklumpar skrev 2016-07-08 11:07:47 följande:

    Har du testat att ta upp det med honom under en period då han är "sig själv"? Vad säger han då?


    Ja då säger han typ "jag vet, jag vet att jag har varit dum, det har aldrig varit meningen att du ska bli ledsen" m.m, och pratar väldigt moget och vuxet. Och så säger han att han inte ska göra om det. Sen när han blir dum igen så säger jag att han har jsagt att han inte ska bete sig så mer, då säger han att han bara sa det för att jag skulle bli tyst och sluta tjata nån gång. Han blir alltså helt annorlunda.
  • Anonym (Jojjo­) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 8 jul 2016 16:18 #5
    MNLU skrev 2016-07-08 11:10:33 följande:

    Precis sådär blev min man..sen blev det värre och värre och nu har jag läst på en del om narcissistisk personlighetsstörning och han verkar vara ett skolboksexempel.... Antagligen har allt innan bara varit en fasad i mitt fall.
    Säger inte att din sambo är det, men det kan kanske vara värt att kolla upp lite..


    Ja jag har googlat det förut och han stämmer ganska väl in på det, narcissistisk alltså. Men är det någon mening att försöka hålla ihop familjen med en sån person eller är det bättre att gå isär? Känns som att jag ständigt är ute och går på ett minfält och man vet aldrig när det smäller så det är sjukt energikrävande att leva med honom. Man får tänka på precis allt vad man säger och gör..
  • Anonym (Jojjo­) Trådstartaren
    Visa endast
    Fre 8 jul 2016 16:19 #6
    Anonym (D'archangel) skrev 2016-07-08 11:37:14 följande:

    Låter faktiskt som bipolär sjukdom. Mitt ex hade det. Hon fick plötsligen för sig att alla motarbetade henne och hennes projekt. Hon kunde plötsligen bli otrevlig och kall och när jag påpekade det blev det bara ytterligare ett bevis på att jag försökte sabba hennes liv med att ge henne dåligt samvete. Sedan plötsligen blev det bra någon vecka innan det var dags igen. Det enda sättet jag kunde hantera detta på var att ta vårat barn och åka hemifrån utan exet.

    Bara ett tips. En del som har sjukdomen blir bättrw av medicinering, dock inte mitt ex. Hon blev aldrig riktigt sig själv igen.


    Hmm okej. Hur ska man bete sig då? Bara vara tyst och vänta tills han blir snäll igen? Det är så svårt. Hade varit lättare om han hade fått en diagnos. Nu är allt bara så förvirrat.
  • Fre 8 jul 2016 17:24 #7
    Anonym (Jojjo) skrev 2016-07-08 16:18:16 följande:
    Ja jag har googlat det förut och han stämmer ganska väl in på det, narcissistisk alltså. Men är det någon mening att försöka hålla ihop familjen med en sån person eller är det bättre att gå isär? Känns som att jag ständigt är ute och går på ett minfält och man vet aldrig när det smäller så det är sjukt energikrävande att leva med honom. Man får tänka på precis allt vad man säger och gör..
    Det där med minfältet känner jag igen,och jag hade aldrig velat utsätta ett barn för det.. =/
    Även om man tänker på allt så hittar dom (iaf min man) något att haka upp sig på...det går inte att göra rätt..
    Är han narcissist så är det egentligen bara lämna som gäller... det går inte att medicinera bort, utan det kommer bara bli värre och värre med tiden.
  • Anonym (Jojjo­) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 9 jul 2016 10:34 #8
    MNLU skrev 2016-07-08 17:24:54 följande:
    Det där med minfältet känner jag igen,och jag hade aldrig velat utsätta ett barn för det.. =/
    Även om man tänker på allt så hittar dom (iaf min man) något att haka upp sig på...det går inte att göra rätt..
    Är han narcissist så är det egentligen bara lämna som gäller... det går inte att medicinera bort, utan det kommer bara bli värre och värre med tiden.
    Ja men mot barnen beter han sig bra. De e väldigt små ännu, ena är 3 månader och andra är två år. Han kommer in i perioder då han säger "jag måste få leva mitt liv" och så planerar han in en massa utekvällar med gamla polare och säger att han blir en annan person när han är med dem, att han då blir sig själv, lite sådär jävlig och busig och partyparty. Då säger jag att man kan växa ifrån varandra och att han kanske inte är den personen längre men han står på sig som fan att han är en festprisse och skojare. Men det går som sagt i perioder. Tror att han får nån ålderskris. För nu helt plötsligt ska han ut och festa och göra massa saker och han anmälde sig till ett springlopp trots att han inte löptränat på ett år. Känns som att han försöker tvinga sig vara en person han inte är, men som han vill vara, och då blir sur och dum när han blir frustrerad över att vara den han är. Jag vet inte. Får försöka prata lite mer med honom om det under hans "normala" period. tack för att du tar dig tid! :)
  • Anonym (Jobbi­gt)
    Visa endast
    Lör 9 jul 2016 13:54 #9

    Jag tycker också att det låter som att han har bipolär sjukdom, särskilt svängningarna som återkommer. Be honom gå och prata med en läkare och sätt ultimatum. Det måste du, sådär kan ni ju inte leva... Oavsett om det är det eller inte så tror jag att lite tid med en psykolog kan hjälpa er båda att hantera situationen. Och bipolär är nåt man har, inte nåt man är - ljuset i mörkret :)

    Kram

  • Anonym (Omoge­n)
    Visa endast
    Lör 9 jul 2016 20:39 #10

    Det låter som att han är omogen och att han vet att han kan göra vad som helst utan att du säger stopp.

  • Anonym (Jojjo­) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 9 jul 2016 21:02 #11
    Anonym (Jobbigt) skrev 2016-07-09 13:54:27 följande:

    Jag tycker också att det låter som att han har bipolär sjukdom, särskilt svängningarna som återkommer. Be honom gå och prata med en läkare och sätt ultimatum. Det måste du, sådär kan ni ju inte leva... Oavsett om det är det eller inte så tror jag att lite tid med en psykolog kan hjälpa er båda att hantera situationen. Och bipolär är nåt man har, inte nåt man är - ljuset i mörkret :)

    Kram


    Ja jag pratade lite med honom förut om hur han mår. Han gillar att prata om honom. Vi kom in på lite djupare samtal och han erkände att han känner sig ganska okoncentrerad och att han känner sig osäker på sig sjäv och har svårt att fatta beslut och så. Jag tror inte att han är bipolär eller har nån bokstavskombination, tror mer att han har prestationsångest eller ålderskris eller nånting. Jag tror att han är deprimerad.. Men vad vet jag. Han kan ju lika gärna vara manipulativ och att jag bara inbillar mig att det är "synd" om honom. Så svårt. Men han skulle nog må bra av att prata med någon. Så svårt som sambo bara att veta hur man ska bete sig och hantera allt.
  • Anonym (Jojjo­) Trådstartaren
    Visa endast
    Lör 9 jul 2016 21:03 #12
    Anonym (Omogen) skrev 2016-07-09 20:39:58 följande:

    Det låter som att han är omogen och att han vet att han kan göra vad som helst utan att du säger stopp.


    Ja hur vet man det egentligen. Känns som att det är nåt mer för han är så konstig ibland. Kanske kan prata med hans föräldrar, de vet ju också hur han är.
  • Anonym (oj)
    Visa endast
    Tis 23 aug 2016 19:24 #13
    MNLU skrev 2016-07-08 11:10:33 följande:

    Precis sådär blev min man..sen blev det värre och värre och nu har jag läst på en del om narcissistisk personlighetsstörning och han verkar vara ett skolboksexempel.... Antagligen har allt innan bara varit en fasad i mitt fall.
    Säger inte att din sambo är det, men det kan kanske vara värt att kolla upp lite..


    Ja, jag har lång erfarenhet av narcissism i förhållande och exakt så blev min man med åren, när han var ung märktes det inte lika mycket eftersom man liksom levde i tron att allt märkligt beteende hörde till hans ungdom på något sätt, att man ville ge det en chans. Dock försvann ingen utan utvecklades till ett sådant beteende. 
  • Anonym (Jadu.­.)
    Visa endast
    Tor 12 okt 2017 00:14 #14

    Hände mig också. Blev bara värre och värre. Jag överlevde knappt. Barnen manipulerades emot mig och vi kom till ett skyddat boende.

  • Anonym (Friti­of)
    Visa endast
    Tor 12 okt 2017 14:17 #15
    Anonym (Jojjo) skrev 2016-07-08 09:59:33 följande:

    Min man och jag har varit ihop i fem år, och nu på senare tid har han fått såna personlighetsförändringar. Ibland är han jättego och snäll och familjär och trevlig, lugn och allt är frid och fröjd. Men från ena dagen till den andra så kan han bli dryg, uppkäftig, otrevlig, frånvarande, väldigt ego, och göra saker som bara rör honom typ som att han har nån stress över att förverkliga sig själv för då är det bara han och hans behov som gäller. I de perioderna blir det mycket tjafs för jag tycker att han åtsidosätter mig och barnen och bara kör sitt eget race. Han brukar vara sån i någon vecka sen blir det succesivt bättre. Jag förstår om han har nån kris eller om det bara är nån störning i hans beteende men frågan är hur jag ska hantera det. Hur ska jag tänka och bete mig för att det inte ska bli krig? Om jag säger ifrån så blir det bara värre. Ska jag spela teater och kyssa hans fötter eller hur behandlar man en sån person?? Tror att han har åldersnoja och känner att han måste förverkliga sig själv på nåt vis.


    Har en släkting som hade samma attityd och du ska absolut inte finna dig i detta. Ta ett allvarligt samtal med honom för ju längre du drar på detta så blir det bara fortsatta problem. Skärper han sig inte är det bara att ni särar på er!
  • Tor 12 okt 2017 14:52 #16

    Hur gammal är du och hur gammal är din man?

    Jovisst kan det vara alla de katastrofscenarion och diagnoser du fått uppmålade men om han(ni) är väldigt unga och blev tillsammans när ni var ännu yngre så kan det ju vara så enkelt som att han fått lite åldersnoja. Om han plötsligt inser att han "bara" är XXår, stadgad två barns far och hans vilda singel/fest dagar ligger bakom honom och han är på en väldigt annorlunda plats än sina vänner. Tänker framförallt för att det låter som han alltid har massa vänner tillgängliga som spontant kan hänga med it och festa?

  • Anonym (G)
    Visa endast
    Tor 12 okt 2017 20:09 #17
    Anonym (Jobbigt) skrev 2016-07-09 13:54:27 följande:
    Jag tycker också att det låter som att han har bipolär sjukdom, särskilt svängningarna som återkommer. Be honom gå och prata med en läkare och sätt ultimatum. Det måste du, sådär kan ni ju inte leva... Oavsett om det är det eller inte så tror jag att lite tid med en psykolog kan hjälpa er båda att hantera situationen. Och bipolär är nåt man har, inte nåt man är - ljuset i mörkret :)
    Kram
    Håller med
  • Tor 12 okt 2017 22:22 #18

    Har samma problem :( ena dagen är min sambo så kärleksfull som helst och andra bryr han sig inte ett skit känns det som. Är bara han som Gäller. Då känner jag mig så ensam. Jag gråter och mår dåligt men ingen som tröstar :(

Logga in
Bli medlem
Svara i tråden...

Innehåll