Ni som fått barn tätt, hur var det för er? Hur klarade förhållandet det? Hade ni väntat längre om ni fick göra om allt?
Vi har bara chans till syskon om vi försöker skaffa ett nu när vårt barn bara är ett halvår och det gör det lite knepigt..
Jag lät min (dåvarande) fru ta hand om allt.
Se det från den ljusa sidan, ni får mer gjort på mindre tid
De underhåller varandra och har hela tiden en kompis och klänger inte på föräldrarna.
Varit tufft periodvis men det är det nog även om man har längre emellan.
Har 1 år och 3 månader emellan. Upplever inte att det varit jobbigt.
Vi har ett år och sju mån mellan våra. Vi visste ju från början att det skulle bli tungt, så vi pratade mycket med varandra om hur det skulle bli, hur vi ungefär skulle dela upp alla sysslor osv. Det blev värre än vi trodde, men vi klarade det bra ändå, mycket tack vare pratandet och hormoner :) när man är mitt i det förstår man inte hur tungt det är, men sen plötsligt är det värsta över, och livet rullar på igen. Vi gjorde liksom undan småbarnsåren med båda snabbt, och barnen är supertajta! De underhåller varandra mycket, och nu när vi väntar trean, med lite större åldersskillnad, så är vi inte lika oroliga över svartsjuka av de äldre, eftersom de har varandra :)
Jag skulle absolut göra på samma sätt igen!
Jag har 12 månader mellan mina och det var otroligt tungt för mig och min sambo. Två barn som inte sov på natten, kolik, ingen egentid eller partid. Förhållandet tog mycket stryk, vi bröt vår förlovning och var på väg att gå isär. Barnen tog så mycket tid att vi inte hade någon tid för varandra. Nu är barnen 2 och 3 år och nu kan jag äntligen säga att det var ett bra val att skaffa barnen tätt. De avgudar varandra, leker tillsammans och ser efter varandra. Förhållandet har reparerats och familjen är harmonisk och mår bra. Men det krävdes mycket från oss, vi fick bita ihop det första året men efter det har det bara blivit bättre och bättre.
Det låter riktigt tufft. Känns inte riktgt värt det om risken är stor att förhållande tar slut..men för oss är det barn tätt eller inget syskon alls. Svårt val
Ni kanske kan tänka att det bara är en kort tid det är jobbigt, sen blir allt så mycket enklare, och barnen får verkligen en bästa vän att leka med varje dag! Vårt förhållande tog inte stryk alls. Annars kan ni ju besluta att inte göra några stora livsval de första två åren, så som t. ex. separation. Men jag tror fortfarande på att bara man pratar hela tiden med varandra, ställer in sig på kolik, vaknätter och en hel del blöjor det första året, så klarar man det absolut. Det ger så mycket mer än det tar i längden! :)
Tack för svar..Men hur orkar man två barn tätt och samtidigt jobb och annat som tar kraft..?
Vi kommer ha ett år mellan barnen, (12,5 månader). Pga medicinska orsaker var vi antingen tvugna att försöka på en gång, eller att aldrig få till ett syskon. Vi valde att skaffa barnen tätt, för jag har hellre två barn tätt än att bara få ett barn.
Jag är livrädd att allt ska gå åt skogen... Att jag och min fästman ska tapp bort varandra och vår relation, att den lilla storebrodern inte alls klarar av att en till liten flyttar in, att allt går dåligt helt enkelt.
Men, vi ska vara hemma samtidigt och vara föräldralediga åt varsitt barn i minst sex månader - mer om det behövs. Sedan har vi möjlighet till avlastning av väldigt exalterade morföräldrar (farföräldrarna bor på andra sidan jorden). Samt att min fästmans mamma ska komma hit den första månaden och hjälpa till...
Om några år kommer ungarna förhoppningsvis ha en bästa vän i varandra 
Det var bara 18 månader mellan mig och min bror, och vi har alltid varit täta!
Har 16 månader mellan våra killar. Klart det är tungt ibland men vi vet ju å andra sidan inget annat. Storebror har varit ganska svartsjuk men så fort lillebror började kunna leka med honom så släppte der mesta.
Blir inte så mycket partid men det har vi börjat få lite nu när minsta är ett år, man får prata innan och båda vara beredda på att det blir snålt med sådant i början. Vi pratade nog för lite faktiskt och min man var nog inte beredd på omställningen. Har tärt på oss men vi är fortfarande gifta iaf och planerar att fortsätta vara det.
Men sen blir ju barnen större och då kommer man istället ha tid för varandra.
Belöningen är större än slitet. Sedan tror jag att om man går isär under den jobbiga tiden, så är det förhållandet något som knappast ändå skulle hållit livet ut med alla de utmaningar ett långt liv kan påföra.
Våra barn är bästa vänner, kan redan låna kläder av varandra och de blir aldrig uttråkade. Leker samma lekar. När man ska på semester behöver man inte anpassa efter olika viljor mm. Fördelarna överväger som sagt
Tack alla! Mycket att tänka på. Hur är det ekonomiskt och även tidsmässigt med aktiviteter för 2 barn istället för ett? Hamnar man i ett ekorrhjul?
Belöningen är större än slitet. Sedan tror jag att om man går isär under den jobbiga tiden, så är det förhållandet något som knappast ändå skulle hållit livet ut med alla de utmaningar ett långt liv kan påföra.
Våra barn är bästa vänner, kan redan låna kläder av varandra och de blir aldrig uttråkade. Leker samma lekar. När man ska på semester behöver man inte anpassa efter olika viljor mm. Fördelarna överväger som sagt
har 13,5 mån mellan barnen. När de var små var det inget som helst problem, men vi hade heller ingen kolik eller andra problem. Hade nåt sånt inträffat hade det kanske varit mkt jobbigt.
Det mesta rullade på. När de var 1 + 2 år började de 50% på dagis och vi fortsatte att vara föräldralediga på 50% ett år till.
Året efter det fick de börja heltid på dagis, dvs när de var 2 + 3 år gamla.
Inget speciellt hände egentligen som var jobbigt, inte förrän puberteten slog till! Nu är de 15 + 16 år gamla, båda har haft en tuff högstadietid (helt olika anledningar) och eftersom det skedde för dem samtidigt har det varit mkt tufft för alla. De har "dragit ner" varann, kan man nog säga. Vi föräldrar har knappt kunnat klara av våra arbetens ordentligt när det var som värst: läkarbesök, bup, kurator, skolmöten osv osv. Tack vare förstående arbetsplatser har vi lyckats ändra och flytta på möten och liknande för barnens skull. Nog har man många gånger tänkt att det hade varit lite lättare för oss alla om de inte varit så nära i ålder utan att de kunde haft sitt "jobbiga" en i taget så att säga. Utomstående har nog ingen aning om hur mkt vi föräldrar har slitit för att hjälpa och stötta barnen kring skolan och att allt ska bli bättre. Sista 3-4 åren har verkligen varit tunga, det är något bättre nu men inte helt.
Tack för svar..Men hur orkar man två barn tätt och samtidigt jobb och annat som tar kraft..?
Tack alla! Mycket att tänka på. Hur är det ekonomiskt och även tidsmässigt med aktiviteter för 2 barn istället för ett? Hamnar man i ett ekorrhjul?
"Pseudotvillingar"! Det är dock två år mellan mina men jag kan tipsa om "syskonboken" på biblioteket. Finns nog på de flesta bibblor. Jag gick i samma tankar och det hetaste tipset var att ta det äldsta barnets parti i första hand. Spädbarnet ska såklart inte ligga och behöva skrika men vi vet ju att de klarar sig en liten stund. Det större barnet har sitt ego med ett medvetande på ett annat sätt. "Vad ska vi göra med lillebror?" "Vet inte mamma lägg i kistan!" Haha nu la jag självklart inte lillebror i kistan men vi kom tillsammans överens om att (med glimten i ögat) lägga undan jobbiga lillebror. Han åkte ner i vagnen en stund och somnade gott medan vi kunde leka. Låter såklart idylliskt och ibland var det en förbannad stress, men att fokusera på största som boken tipsade om tyckte jag ledde till minskad risk för svartsjuka! Även idag när lillebror är ett år säger min treåring "min mamma!!" Och jag svarar bara absolut! Jag är din mamma. Har börjat lägga till att "samtidigt är jag också lillebrors mamma" nu när han själv börjar bli mer medveten om konkurrens. Förhållandet med partner tror jag man får vara avslappnad med och acceptera hamnar lite i bakgrunden. Där har jag inte så mycket tänk att komma med tyvärr. Det finns säkert många andra kloka tankar kring det som även jag kan ta till mig. Lycka till!
Klokt..när blir det enklare? Efter första året/åren? Vi har ju ett jättehärligt barn nu, så tänker ibland att vi kanske borde nöja oss. Samtidigt blir hon säkert lyckligare av ett syskon?
För oss blev det snabbt enklare. Minsta var mjölkallergiker och skrek mycket, det tog lång tid innan vi hittade rätt mjölksort, så vi hann med några månaders skrik! Men vid 5-6 månader växte det bort, och då blev det lite enklare. Sen började yngsta sova hela nätter vid 8 mån, vi flyttade ihop barnen i samma rum och vi fick vårt sovrum ifred. Lite enklare. Sådär går det hela tiden, små saker som blir lättare och lättare hela tiden. Nu när barnen är 3 och 4 är det väldigt smidigt allting.
Jag tycker absolut ni ska försöka med syskon. Men prata och diskutera mycket, hela tiden, jag kan inte tjata nog om hur viktigt det är. Planera redan hur ni gör med sömn, vaknätter, städning, egna hobbies osv så ni är beredda på hur det blir på ett ungefär.
Ni som fått barn tätt, hur var det för er? Hur klarade förhållandet det? Hade ni väntat längre om ni fick göra om allt?
Vi har bara chans till syskon om vi försöker skaffa ett nu när vårt barn bara är ett halvår och det gör det lite knepigt..
Skönt att det gått så bra för er. Vet inte varför jag är så orolig att vårt förhållande inte skulle klara en till..många har ju 2 eller fler. Tänker bara att vi kommer vara så stressade för att få ihop jobb , barn och oss..