4 åring skrattar när jag blir arg
Jag brukar tänka på att det är ett uttryck för rädsla/olust/osäkerhet hos barnet och att det egentligen skrattar för att försöka få den vuxne att bli på bättre humör, och få bort det jobbiga med ilskan.
petrakrantzlindgren.se/2015/12/14/nar-barn-skrattar-at-vuxnas-tillsagelser-da-ar-gransen-nadd-eller/
Prova att avdramatisera situationen, skratta själv åt eländet, eller försök tala lite mildare. En tillsägelse måste ju inte ges med arg röst. Annars kanske det fungerar att ignorera skrattet och fortsätta prata med barnet som om det lyssnar noga och inte skrattar "åt" dig?