Kalla styvpappa för pappa??

Fast barnet måste också veta vem är hennes pappa,lura inte.Och om förhållandet tar slut,då är ju risken stor att barnet inte träffar mycket alls den hon kallar "pappa".

Ni kan väl säga till barnet att "Nu ska du till din riktiga pappa".Barnet måste ju tidigt veta vart hon/han kommer ifrån.

Hade jag haft mitt barn varannan helg hos mig och barnet skulle kalla styvmamman "mamma",då skulle jag tagit en bra bok för barn som berättar vem är "mamma".Skulle liksom känns larvigt.

[quote=76794596][quote-nick]Anonym (Anki) skrev 2016-07-13 11:27:27 följande:[/quote-nick]Givetvis är hur jag känner, jag kan bara föra min egen talan.

Min egen far dog när jag var tolv år. Efter några år träffade min mamma en man, de flyttade aldrig ihop men var särbos i många år tills han också avled. Jag kallade honom vid namn, mina söner kallade honom för "farbror Torsten".

Jag skulle inte tycka illa om att något litet barn medföljer i mina söners relationer, tro inte det. Men, de blir inte mina barnbarn för det och då vill jag inte kallas för farmor.

Exakt och skulle inte vilja bli kallad"mamma"om jag bodde ihop med min mans ungar.Skulle kännas som "lögn".Och tur att jag inte har det problemet heller!

Såklart ska TS säga till barnet att hon/han ska träffa sin pappa.När dom ses.Vem av männen köper gummistövlar och liknande har ingen större betydelse .Viktigt vårda förhållandet med bioföräldrarna.

Hade mina barn haft styvpappa och barnen skulle sagt "pappa"till honom,skulle det bli bråk.Och om mina barn sagt "mamma"till styvmor,hade det känns konstigt.