Kalla styvpappa för pappa??

Vem är det som lärt barnet att kalla sin biologiska pappa vid förnamn?

Måste erkänna att jag tycker det låter lite konstigt. Hur kommer det sig att du valde att inte prata med ditt barn om barnets pappa?

Vi har ofta pratat om bonusbarnets mamma tex. Hon är inte en del av min o min mans familj men en del av barnets. Även om de inte träffats så ofta så känns det dom en ganska grundläggande del att prata med sitt barn om?

Men nu är barnet stort nog att förstå så nu kan ni lära barnet vem som faktiskt ÄR pappa!

Bedrövligt att du aldrig pratar om barnets pappa! Mitt barns pappa lämnade oss på BB, men jag är som tur är inte lika bitter som du utan har pratar mkt med barnet om pappan!

Jag tänker gå emot strömmen och tycka att det är bra att ni inte pratar så mycket om en biopappa som kommer och går som han själv känner för.

Att bygga upp ett föräldraförtroende är ingenting ni kan göra åt biopappan, det måste han göra själv, och hur mycket ni än peppar för pappan kommer treåringen ändå att dra sina egna slutsatser. Det värsta som kan hända är att ni peppar upp papparelationen och sedan drar pappan igen. Då har treåringen plötsligt ingen vuxen han kan lita på.

I ditt ställe skulle jag säga åt biopappan att "pappa" är ett epitet man måste förtjäna från ett barn, och att ingen annan än barnet kan bestämma vem eller vilka som förtjänar det. Den som finns där och inte sviker är den som barnet kommer att se som förälder, övriga är bara randomvuxna som kommer och går. Som vikarier på dagis ungefär. Säg även att den dag han bevisat att han tänker vara pappa så kommer du att börja kalla honom det.

Ditt ex kommer alltid att vara biopappan. Men eftersom han valde att vara passiv som pappa får han allt finna sig i att spela andrafiolen när det gäller att bli kallad pappa. Att han kommer i efterhand och tycker och kräver saker är bara patetiskt.