Kalla styvpappa för pappa??

Jag tänker gå emot strömmen och tycka att det är bra att ni inte pratar så mycket om en biopappa som kommer och går som han själv känner för.
Att bygga upp ett föräldraförtroende är ingenting ni kan göra åt biopappan, det måste han göra själv, och hur mycket ni än peppar för pappan kommer treåringen ändå att dra sina egna slutsatser. Det värsta som kan hända är att ni peppar upp papparelationen och sedan drar pappan igen. Då har treåringen plötsligt ingen vuxen han kan lita på.
I ditt ställe skulle jag säga åt biopappan att "pappa" är ett epitet man måste förtjäna från ett barn, och att ingen annan än barnet kan bestämma vem eller vilka som förtjänar det. Den som finns där och inte sviker är den som barnet kommer att se som förälder, övriga är bara randomvuxna som kommer och går. Som vikarier på dagis ungefär. Säg även att den dag han bevisat att han tänker vara pappa så kommer du att börja kalla honom det.

Ska tillägga att jag tycker att ni måste vara tydliga mot barnet att bonuspappan inte är pappa till barnet, men att han gärna är det under den tid som barnet bor hos er.
Ex. Min dotter har ingen pappa, men hon får låna sin brors pappa när de träffas. Hon är tre år och har full koll på att det inte är hennes riktiga pappa, men väljer ändå att kalla honom pappa när de träffas.

Som jag skrev i mitt tillägg till inlägget du citerade, så är det viktigt att barnet vet vem som är biopappa, däremot skulle jag aldrig försöka tvinga barnet att börja kalla biopappan för "pappa" bara för att hans ego skulle må bra av det.
Jag skulle heller aldrig skicka iväg mitt barn till någon okänd, en bioförälder som bestämt sig för att söka kontakt efter lång tid måste gå långsamt fram, men det är den förälderns ansvar att bygga upp förtroende hos barnet, inte den närvarande förälderns.
Däremot är det jätteviktigt att man som förälder förhåller sig neutralt i det läget så att barnet inte får vare sig en onödigt negativ eller onödigt positiv bild.

Om mitt barn hade en pappa som svikit barnet flera gånger skulle jag inte heller prata om honom i onödan, vare sig som pappa eller vid namn. Inte mer än att "din biopappa heter X och han kan tyvärr inte träffa dig så mycket för att han bor så långt bort/jobbar så mycket/någon annan vit lögn som inte kan motbevisas.

Förklara för mig hur du lyckas översätta: så är det viktigt att barnet vet vem som är biopappa, däremot skulle jag aldrig försöka tvinga barnet att börja kalla biopappan för "pappa" bara för att hans ego skulle må bra av det.

till något du känner att du måste kommentera med: Det är inte för pappans ego utan BARNET har rätt att veta vem som är pappa, inte ilurad att styvpappan är det!