• Anonym (---)

    Kalla styvpappa för pappa??

    Anonym (Hm) skrev 2016-07-13 00:44:36 följande:

    "Dessutom har barnet själv valt att säga pappa, det är liksom inget vi har präntat in..
    Däremot har vi sagt farmor och farfar till mina svärföräldrar."

    Kanske inte präntat in, men förmodligen inte rättat barnet heller genom att använda förnamnet.
    Och varför säger ni farmor och farfar om din sambos föräldrar?

    "Han är mer pappa än vad bion någonsin kommer bli."

    Hur mycket pappa kommer han att vara om det tar slut mellan er om några år?

    Det du ska göra om du vill vara en bra förälder är att göra allt du kan för att barnet  ska få ett så bra förhållande med sin far som möjligt. Det kan bli livslångt. Hur länge din sambo finns i barnets liv, vet ingen. Och ingen vet heller vad som händer med en påhittad  "farmor och farfar"


    Med tanke på den biologiska pappans beteende hittills så är det nog större risk att biopappan försvinner ur barnets liv än att bonuspappan gör det.
  • Anonym (---)
    Anonym (Hmm) skrev 2016-07-14 10:58:15 följande:
    Fast just detta barn har en mkt närvarande pappa som har umgänge varannan helg!

    Det är inte för pappans ego utan BARNET har rätt att veta vem som är pappa, inte ilurad att styvpappan är det!

    Styvpappan kan försvinna ur barnets liv imorgon, biopapoan kommer ALLTID vara pappa och är därav viktigare relation att vårda.

    Tycker Ts ska se över möjligheten att ha varannan vecka istället?!
    Ja, en biopappa som först försvunnit ur barnets liv i 1,5 år och nu lyckats sköta umgänget i några månader är ju helt klart en stabil person i barnets liv. I alla fall tills han behagar försvinna igen.
  • Anonym (---)
    Anonym (Hmm) skrev 2016-07-14 11:29:03 följande:
    Risken är större att styvfarsan försvinner!

    Det är ALDRIG för sent att ha umgänge med sitt barn!

    Ts borde istället uppmuntra det och vara glad för sin unges skull!
    Varför skulle det vara större risk att bonuspappan försvinner?

    Den ena mannen drog efter separationen med barnets mamma och höll sig borta i 1,5 år. Nu har han haft umgänge varannan helg en kortare period.

    Den andra mannen har levt med barnet i vardagen utan att dra. Han är snart biopappa till barnets syskon och eftersom han redan provat att leva med barn så lär han knappast få en chock vid förlossningen.

    Personligen litar jag mycket mer på den person som har en historia av att stanna än på den person som har en historia av att dra när det blir jobbigt.
  • Anonym (---)
    Fånga dagen skrev 2016-07-14 11:53:53 följande:

    För mig handlar det här om barnet. Om ett barns rätt till sin pappa, och att få lära känna honom. Det bör alla vuxna inblandade stödja och hjälpa till med, istället för att på olika sätt motarbeta eller försvåra. Att pappan inte blir motarbetad gör det lättare för honom att fortsätta på den inslagna vägen att träffa och umgås med sitt barn. Vilket i sin tur gynnar barnet.

    Jättefint att barnet har en fin bonuspappa. Det är guld värt.  Men det ena ska inte behöva utesluta det andra. Det är viktigt att också få en fin relation till sin biologiska pappa. Förr eller senare börjar alla barn att få funderingar på varför en biologisk förälder är frånvarande i deras liv. Här har vi en pappa som inte skött umgänget med sitt barn, eller misskött det kanske är en bättre beskrivning. Men det är ju tack och lov sällan försent att ändra sig, och göra bättring. Vilket jag innerligt hoppas att den här pappan kommer fortsätta göra.

    Det gynnar inte barnet på något sätt att "straffa" pappan för att han varit en urusel far. Det gynnar inte barnet med inställningen "han får skylla sig själv". Det gynnar inte barnet om mamman visar sina antipatier mot pappan.  Men däremot gynnar det barnet att ha tillgång till umgänge med sin pappa, och att det ska vara så bra som möjligt. Det är barnets rätt -  inte förälderns.


    Jag håller med om att det bästa för barnet är att få både och. Självklart är det bra om pappan väljer att stanna kvar i barnets liv och att barnet får ha regelbundet umgänge. Men det är också bra för barnet att ha ytterligare en stabil vuxen i sin familj, som bryr sig om barnet.
  • Anonym (---)
    Anonym (Hmm) skrev 2016-07-14 13:53:46 följande:
    Jag antar/hoppas att inte pappan har lika bråttom som Ts utan självklart bygger upp en stabil relation först.

    Pappan har funnits i barnets liv hela tiden, men på senare tid har det blivit kontinuerligt. Om Ts och hennes nya inte motverkar barnets umgänge med sin pappa (!) så kan definitivt varannan vecka fungera inom kort!

    Kan även förstå till viss del (även om jag aldrig hade gjort så själv) att det var svårt för pappan när Ts omgående efter separationen inledde en ny relation, blandade in deras unge och flyttade ihop. Kan inte känts bra för pappan och barnet!
    Nej, pappan har inte funnits i barnets liv hela tiden. Under barnets treåriga liv har pappan valt att vara försvunnen från barnet i 1,5 år, dvs halva barnets liv.
Svar på tråden Kalla styvpappa för pappa??