Vi som insett att vi kommer dö ensamma
Ni som har insett att ni kommer att leva ett helt liv i ensamhet utan möjlighet till en parrelation eller umgänge, hur känner ni inför framtiden? Hos mig så håller bitterheten på att ta kol på mig. Vill ni fortsätta leva så ett helt liv eller kommer ni att försöka avsluta det i förtid? Själv så har jag ingen motivation till att varken försöka jobba mig uppåt i företaget, gå upp på morgonen eller att äta sunt längre då det inte spelar någon roll om jag dör tidigt.
Hur känner ni?