Hur får jag mitt ex att komma tillbaka och vilja ha mig igen?
Gottfolk, jag skulle verkligen uppskatta er hjälp!
Träffade den mest underbare killen sista månaderna av 2015, de var helt magiska, kärlek och allting. (Hördes varje dag, skrev, pratade i telefon i timmar och sågs flera gånger per vecka). Trots att han var nyopererad, sjukskriven och inte kunde gå då så gick relationen framåt i lagom takt och det blev såklart gnistor så att vi hamnade i sänghalmen.
Vi båda hade glädjetårar ibland p.g.a. hur lyckliga vi var med varandra och kände att det var så rätt. Hann inte träffa varandras familj/vänner även om det kom på tal. Han sa jag betyder jättemycket för honom och han inte vill förlora mig (vid ett tillfälle när jag nämnde en jag dejtat förr börjat på mitt jobb) utan han ville verkligen att allt går bra för vår relation och var positiv att han kommer bli frisk efter operationen fortare än någonsin och vill mycket med mig.
Dom sista 2 träffarna innan jul var stämningen dock stelare. Det var något med atmosfären som ändrats... som om vi båda tänkte saker och försökte prata om dom men inte nådde fram. Vi hade inte sex dessa träffar (kanske delvis för jag sa jag vill ta de lugnt med det så de inte blev för mycket sånt) men gosade, pratade och skrattade ändå...
Sista träffen gick dock käpprätt åt helvete då det uppdagades att han vill vi betalar lika mycket på allting och jag är mer uppväxt med att mannen står för lite mer. Jag sa till honom att jag kan försöka på hans sätt för jag bryr mig inte om pengarna direkt men tycker det är romantiskt när mannen vill bjuda (för jag bjöd ändå på middagar, bakelser och annat mer än honom). Han tappade dock alla känslor efter den träffen och klagade även på att vi har olika mat, sömn och träningsvanor... vilket är småsaker i min värld för så olika på det var vi inte.
Så det blev en lång paus, vi sågs inget mer som planerat (ingen bio, jul, nyår, födelsedag, resa etc)... och han skrev sporadiskt t.ex. "Grattis, gott nytt år " och sånt.. samtidigt såg jag att han hade två hemmafester och även började gå ut och klubba samtidigt som han la till tjejer på Facebook och bilder där han verkade glad. Det sårade mig ofantligt så jag var beredd på att ta bort honom överallt/gå vidare när jag ringde han 1 månad efter uppbrottet men då var han positiv och vårt samtal kändes som förr i tiden: positivt, sprudlande, öppenhjärtligt... Han skrev 1 vecka senare flirtigt och frågade om vi kan ses och fika snart men han var sjuk så jag sa han får höra av sig när han är frisk nog för den då.
Det tog 1 månad till och han fråga hur jag mår och vad jag gör. Då hann jag redan bli så pass frustrerad, irriterad, och trött på att vänta att jag hunnit dejta andra killar så jag ville sätta honom på plats genom att säga han inte kan komma och gå som han vill utan får bestämma sig för om vi ska dejta igen eller inte, men istället bad jag honom bara att ringa mig, men då sa han att han sov när jag bad han ringa och det kanske är bäst vi lämnar allt avslutat. Då fick jag panik och ringde honom men han svarade ej utan skrev att han haft det jobbigt och vill jag skriver istället. Då sa jag att inget är som han tror (gissar på att han trodde jag skulle säga jag träffat en ny eller något) och hoppas han mår bättre :) med en smiley. Han svarade inget, så en vecka senare frågade jag honom causal i ett sms om han vill fika med mig och då sa han JA och bad om ursäkt för han inte svarat men de var för han mått dåligt över sitt liv och så...
På fikan var allt glatt, flirtigt med öppenhjärtliga samtal precis som en dejt från förr. Han verkade attraherad av mig och ville hålla händer, hålla om mig, och slutligen kyssa mig mycket. Jag sa att det känns rätt med honom och han sa det känns jättebra och speciellt det vi har. Han försökte låta sina händer hamna på min rumpa (utanför kappan) men jag putta bort honom och sa jag är arg på han (dock med en skojig ton) och han sa "mm jag märker det"... jag borde väl sagt att det är för han varit så frånvarande så länge och varit sårad över hans kyliga beteende då men hoppades han förstod det ändå. Vid ett tillfälle sa han att han inte tycker man ska behöva bekräfta varandra så mycket hela tiden (som om det är jobbigt för honom plötsligt att vara kärleksfull närmast men de var väl för känslorna ändrats). Jag fråga om han tänker gå in i sin "grotta" när han mår dåligt igen men han sa han ska försöka undvika det. Allt som allt verkade träffen gått över förväntan och han skrev och fråga hur det gick för mig resten av dan då jag skulle göra ärenden.
Vi skrev kort lite fram och tillbaka i några dagar, han skrev "puss" ibland med :) ;) smileys och fråga mig vad jag gör i helgen. Jag hoppades han skulle fråga om vi kan ses men han skulle umgås med sin bästa vän. Jag var rätt seg på att svara när han frågade vad jag gör (på lördagskvällen) för jag visste han var med sin kompis och den kompisen hade lagt till mig 1 mån efter det tog slut och tagit bort mig SAMMA DAG som vi fikade från sociala medier så det kändes fishy...
Hur som helst berättade jag att jag tränat och bakat och "mitt ex" skrev nästan med en sarkastisk ton att det lät roligt... då sa jag att man kan unna sig gott när man tränar ofta och han sa det inte låter fel... då kände jag något var fel för han skrev så kort och "dött" och blev ledsen men sa ingenting.
Dagen efter skickar han mig längsta texten någonsin där han förklarar att han vilselett mig och tycker jag är väldigt bra tjej men att vi inte hör ihop så jag kommer hitta någon bra kille och han vill vara singel ett tag och fixa sina problem (med jobb/studier/hälsa) och aldrig kommer glömma våra fina stunder, hoppas jag förlåter honom och att vi kan vara vänner.
Jag svarade ingenting p.g.a. min stora självrespekt/stolthet gentemot mig själv. Vad jag än hade sagt så skulle det ge honom en egoboost utan dess like jag inte kände han förtjänade samtidigt som jag VERKLIGEN ville veta varför han inte tyckte vi passar ihop helt plötsligt när vi bara några dagar innan hånglat i timmar, pratat på, skrattat och sagt de där fina bekräftande sakerna till varandra (se ovan)...
Fick hans text för 3 månader sen och inser väl att jag måste gå vidare. Har försökt dejta ca 10-15 andra men känner inte att jag fastnar för någon det minsta lilla. Bara saknar det fina jag och "mitt ex" hade innan allt gick åt helvete och kan inte förstå hur han kunde släppa oss så lättvindigt.
Jag vet inte vad jag ska göra nu... alla rekommenderar mig att gå vidare men ni kan inte förstå vilken stark kärlek jag och han hade innan det dog! Och jag vill bara återuppliva all passion, glöd, romantik igen, men vet inte hur? Efter första gången han gjorde slut så uppdaterade jag sociala medier massor med fina bilder som jag vet han såg och gillade, men nu efter andra gången så orkar jag inte visa mig glad mer... jag känner mig halvdöd inombords och kämpar varje dag för att inte bara ligga ner och gråta. Om det var de här han ville så har han vunnit för jag känner mig helt nedbruten, så illa behandlad/respektlöst dumpad. Det minsta han kunde gjort vore att ringa upp mig och tala ut om saker och ting så jag fått mer acceptans och förståelse för vad som hände. Om det var någon annan tjej med i bilden t.ex. eller inte, dock sa han på vår sista fika att så ej var fallet utan att han bara kämpat med jobb och bestämma vad han vill studera o.s.v. Han öppnade sig på fikan om sin bästa vän han klaga på snylta på honom och jag stötta mitt ex i det (vet inte om han nämnde det till sin vän och vännen därför tog bort mig från social medier flr jag uppmuntrat mitt ex att sluta låta vännen snylta).
Hur som helst så blir jag tokig på det här för vi jobbar väldigt nära varandra så det finns risk/chans att vi träffar på varandra en vacker dag - och vad gör man då!? Vad säger jag till honom? Egentligen vill jag bara säga att han är en ynkrygg till pojke, ingen man som dumpade med text efter allt fina vi haft och förhoppningarna han gav mig några dagar innan och att det inte är OK att behandla en lojal bra tjej så. Tänker ju knappast be och böna att han tar mig tillbaka iaf men vad funkar annars då?
Mått otroligt dåligt sen det tog slut första gången mer eller mindre hela tiden trots att jag fixat mycket saker i mitt liv till det bättre, men en del är också åt det sämre då de hamnat på efterkälken när jag sörjt vår relation. Det är sommar och jag försöker glömma honom men det är lättare sagt än gjort för han fyller nämligen år i dagarna... ska jag gratta honom eller låta bli? Allt jag önskar är att vi haft ett ärligt samtal om allting så vi förstått varandra bättre även om det blivit en punkt efter det, men jag fullkomligt HATAR att det tog slut med en text som han valde och jag bara låter han få som han vill... har hoppats han ska ångra sitt beslut och säga det var hans livs störst misstag men inget verkar hända. Han brukade uppdatera saker på sina sociala medier förut men inte längre och inte jag heller sen nu andra gången det tog slut för 3 mån sen. Det är som om vi båda fastnat i ett ingenmansland och till vilken nytta? Varför vill han inte bara vara lycklig med mig som förr!? Förstår inte problemet... visst, känslorna kanske dog från hans sida, men vad kan jag göra för att återuppliva dom?
Vill inte gå vidare, vill bara ha honom tillbaka! Känns annars som att gick det inte med honom så kommer det aldrig gå med nån för har aldrig träffat någon jag varit så lik på många vis innan förut och vi sa ofta att vi kände vi var som varandras soulmates... Saknar honom så mycket. Ett sätt jag läst man kan få tillbaka han på är att visa jag är glad på sociala medier men jag orkar inte det... finns det något annat sätt? Ringa och bekänna mina känslor eller skriva ett brev har jag funderat på men vet inte vad som är bäst.
Snälla hjälp mig tack!